Darkness has kept the light concealed

Min nya favoritlåt :-) Avenged Sevenfold har en massa guldkorn till låtar, men den här är utan tvekan bäst i nuläget.

Jag kan nästan titulera mig fri nu! Idag gjorde jag nämligen klart det allra sista skolarbetet för hela min gymnasietid. Nu har jag ingenting kvar, så nu är det bara väntan i ytterligare 10 dagar som gäller. Sedan blir jag fri på riktigt :-)

Empty wishes with no room to blame

Dagen kommer ägnas åt lite Mors Dag-firande och en jävla massa plugg. Det var allt jag hade att säga för idag :-)

For the world to dictate our death

Eftersom skolan uppenbarligen vill ta livet av oss och slutbetygen ska sättas senast imorgon så sitter jag här och pluggar som aldrig förr. Jag gick upp klockan 9 idag för att hinna få en del skolarbete gjort. Att gå upp så dags på helger är väldigt olikt mig. Fast och andra sidan kröp jag i säng vid halv 12 igår kväll, kan det ha med det att göra oxå?
   Men tyvärr så tycktes varken huvudet eller religionen vilja samarbeta med mig i morse, jag hade en jävla huvudvärk och religionen vägrade fastna. Men två timmar, lite facebookande, en Ipren och lite metal senare var jag tillbaka på banan igen och nu suttit här och skrivit på inlämningsuppgifterna om hinduismen, buddhismen och islam i ... ca 4-5 timmar. Okej, jag har tagit lite småpauser då och då för att ta in saker, men det är ändå väldigt olikt mig att sitta så länge med skolarbete. Vad har hänt egentligen? Jag har aldrig varit någon jätteslacker, men aldrig någon plugghäst heller. Det är nästan så jag är förvånad över mig själv ...

Just på grund av allt skolarbete jag har så bör ni vara beredda på dålig update de närmaste dagarna. Möjligtvis kommer jag lägga upp lite musik emellanåt, bara för att hålla er uppdaterade med åtminstone något. Men egentligen så har jag inte tid att sitta här och skriva långa inlägg varje dag, hur mycket jag än vill. Bara så ni vet. Läxor prioriteras först just nu, trots att jag hatar det och helst inte vill sitta och plugga överhuvudtaget. Men snart är studenten och sommaren här, så det är bara att tänka positivt :-)

Wailing your sorrow is only my way to comfort you

Min favoritlåt med Kamelot. Jag får jätteont i hjärtat av att lyssna på dem, Roy Khan ska ju lämna bandet. Jag älskar hans röst, så jävla grym! Förbannelse över att jag aldrig hann se dem live med honom, Roy är ju en sjuhelvetes frontman och dessutom en av låtskrivarna. Det faktum att han lämnar bandet kommer förändra både sången och musiken i sig. Det är så synd, men vi får hoppas att de andra killarna hittar en värdig ersättare och lyckas hålla oss fans intresse för Kamelot uppe :-)

Energize me

Inlämningsuppgiften i ljudteknik kan ju gå och hänga sig någonstans. Vi ska skriva om equalizer och en massa begrepp kring den, och har fått några texthäften att utgå ifrån. Jag har läst igenom dessa texthäften minst fem gånger vardera och fattar fortfarande ingenting av det som står. Därmed så fattar jag inte heller vad och hur jag ska fortsätta skriva. Så jag la ner hela skiten, innan jag blev alldeles för förbannad och kunnat riva sönder papprena.
   Nu är jag istället mitt uppe i några religionsrester jag samlat på mig. Inga problem egentligen, för religion är åtminstone ett roligt och intressant ämne. Dunkar lite metal i skrivandet för att hålla huvudet igång, vilket bara gör saken ännu bättre :-)

Plugglista
[x] Arbetsmiljöprov
[x] Religionsprov
[x] Inlämningsuppgift i ljudteknik
[x] Religionsrester
[x] Grupparbete i historia
[x] Redovisningsskit i nutida konst

Jag har en känsla av att det kommer bli en låååång helg. Börjar på allvar tro att skolan vill ta livet av oss. Men det är bara att bita ihop och köra.

På tal om helt andra saker, syns det att jag har klippt mig? Antagligen inte. Men det har jag iallafall. Var hos frissan igår och betalade 350 spänn för att klippa upp lite mer samt kapa av ... ungefär tre-fyra centimeter. Nu är det bara att färga, sedan är håret fixat inför studenten :-)

Btw, idag är det 36 dagar kvar till Iron Maiden på Ullevi! En månad och lite till tills jag får se ett av världens största band live (med Sabaton som förband!) och dessutom får träffa Jeanette för första gången. Det kommer bli awesome och jag längtar som faaaan! :-)

Nothing more than another dream

Forget about today

Erase it all away

Those tears you have to swallow for love

Every drop of my innocence turns into your obedience

Until you come, until you're gone, long gone

Nothing more than another dream

Another lie couldn't make it real

You waited to long, too long for me

Shake it off there's another stain

Reminds of yesterday

Those tears you have to swallow, all love

Every drop of my innocence turns into your obedience

Until you come, until you're gone, long gone

Nothing more than another dream

Another lie couldn't make it real

You waited to long, you're long gone for me

Long gone for me

Take the last breath of love

You're long gone, long gone to me

The time has come

Dagen är kommen. Jag är redo att berätta för er varför jag mått psykiskt dåligt de senaste veckorna. Om den jobbiga period jag genomgått, den inre strid jag bekämpat, vad som tyngt ner mig. Jag har varit arg och rasande, jag har brutit ihop och börjat gråta, jag har legat sömnlös på nätterna, jag har försökt att tänka på andra saker, jag har hållit skenet uppe för att undvika frågor ...
   Men nu kan jag inte hålla det för mig själv längre. Hela min hjärna skriker åt mig att släppa ut det i allmänheten.

Det hela började när jag höll på att ta körkort. Ni som följt mig ett tag vet ju att jag kört upp fem gånger(!) och inte klarat det än. Efter alla dessa kuggningar och sågningar har mitt självförtroende i bilkörning sjunkit till botten. Det är nästan så jag gett upp hoppet. Jag vill inte ta körkort längre. Jag har ofta funderat på att kasta in handduken ...
   Jag har aldrig förstått varför jag kuggat. Efter varje körprov har jag fått ett papper med vad jag gjort för fel och vad jag därmed behöver träna på. Men jag har aldrig förstått vad i helvete det har stått på dem. Det är inte så att jag inte kan läsa eller något, utan jag förstår bara inte vad dessa ord och meningar betyder. Allt är bara ett enda stort dimmoln och jag blir jätteförvirrad.

Men jag är inte dum i huvudet eller något. Det har faktiskt ingenting med det att göra. Det rör sig om något ... beroende hur man tolkar det ... värre. Under den senaste perioden av min strävan efter körkort har vi - eller mina föräldrar snarare - upptäckt att jag eventuellt har vissa drag av ett inte allt för ovanligt funktionshinder.
   Aspergers Syndrom. Det låter kanske chockartat. Men det är så det ser ut. Anledningen till att dessa tankar dök upp är att mamma pluggar och läste om aspergers. Hon "märkte" att vissa drag av funktionshindret stämmer in på mig. Jag googlade lite på "aspergers" och upptäckte att hon hade rätt. Vissa drag stämmer fan i på mig;

• Jag kan inte se sammanhang och helheter, men lägger märke till detaljer. Som när jag kör bil. Jag lägger märke till vägmärken och bilars registreringsskyltar, men jag kan inte förutspå konsekvenser. Som det här med uppsikt över trafiken, på fotgängare och andra bilar. Dålig uppsikt har varit en av de grejerna jag blivit kuggad för. Jag har aldrig förstått vad det är för fel med min uppsikt, men det är just det att jag inte ser följderna, att jag kan köra på någon eller själv bli påkörd.
• Jag har svårt att koordinera mina rörelser. Inte för att jag har konstig kroppshållning eller något, men jag kan inte få framförallt mina händer & fingrar att samarbeta med mig. Det är därför jag har haft så jäkla svårt med att lära mig spela instrument, både piano och gitarr, eller köra bil. Mina händer går inte att styra som jag vill.
• Jag ser ibland inte skillnad mellan allvar och ironi. Jag kan säga saker rakt ut och vara ironisk, utan att fatta att orden kan såra. Det är samma sak när någon säger något till mig. Jag kan tro att han/hon är ironisk, när personen egentligen menar allvar, eller tvärtom.
• Jag förstår inte det där så kallade "sociala reglerna", hur man ska bete sig med andra människor. Det är nog därför jag aldrig någonsin haft någon riktigt nära vän. Jag har försökt passa in på alla sätt, men ingenting har fungerat, så det gav jag upp för längesen. För jag vet liksom inte hur man ska göra och bör bete sig för att få vänner.
• Jag vågar inte ta ögonkontakt när jag pratar med folk. Tycker att det är skitjobbigt. Men det är iallafall någonting jag insett och försöker jobba på.
• Jag kan inte följa muntliga instruktioner. Jag måste tydligen tänka "okej, jag kan göra det där" när någon ger mig en instruktion. Visst, vissa saker kan jag följa, typ som att gå och stänga dörren. Men på det hela taget så kan jag inte göra saker automatiskt. Problemet med detta är att jag aldrig fattat att jag måste tänka. Istället blir jag skitförbannad jag övningskör och mamma ber mig att sakta ner, och det är just för att jag inte förstår vad hon babblar om eller att jag måste tänka.

Dessa så kallade "problem" är inte nya. De har tydligen funnits sedan min barndom. Och det är just det faktum att jag alltid haft dem som gjort att jag aldrig sett dem som svårigheter. Jag har alltid trott att "sådan här är jag", att jag bara varit lite trögfattad. Jag har känt mig utstött, missförstådd och allmänt mindervärdig, utan att förstå varför.
   Det som nu får mig att må dåligt är just vetskapen om att jag har eventuella drag från ett handikapp. Det är liksom svårt att acceptera. Det är knappt så jag klarar av att läsa om aspergers. Det får mig bara att vilja gråta en massa blod. Det är samma sak med körkort. När folk sitter och pratar om körkort eller skriver på t.ex Facebook att det fått körkort ... jag mår fan illa. Det får mig själv att känna mig så fruktansvärt värdelös. Fast det är jag nog inte. Det går bara dåligt för mig just på grund av de drag och svårigheter jag har. Och det är skitjobbigt.
   Till och med mina föräldrar är oroliga och mår dåligt. De är oroade över att jag kanske aldrig kommer få körkort, hur jag ska klara mig i arbetslivet pga mina svårigheter, att jag själv inte inser att jag har stora "problem" förrän nu när de förklarat dem för mig, och knappt efteråt heller. Vi är jätteförvirrade allihopa. Men jag förstår dem, för på lång sikt så kan dessa svårigheter jag har bli rent av lidande och leda till något så allvarligt som depression och melankoli. Om man inte gör något åt dem vill säga.

Och som tur är har vi tagit tag i "problemen". Jag har börjat gå hos en psykolog som förhoppningsvis kan bekräfta att jag har aspergersdrag. Någon fullständig diagnos tror och hoppas jag dock inte att jag har.
   Jag vet att ni är chockade, åtminstone de flesta av er. Men observera att bara för att ni läst det här så gör det ingen skillnad. Jag är fortfarande samma gamla Saga. Bara att nu vet ni orsaken varför jag är som jag är. Jag tänker inte acceptera om ni tänker sluta prata med mig eller umgås med mig bara på grund av det här. Dessa svårigheter jag har kan man få hjälp med, så förhoppningsvis när jag får bekräftelsen kommer jag lära mig de sociala reglerna, kunna anpassa mitt beteende och bli en "bättre" människa.

Puh, fan vad skönt det var att få ur sig allt det där. Känns så mycket bättre nu.

Rocking chair without a dreamer

Inleder kvällen med lite Nightwish. Verkligen inte helt fel, eller vad säger ni?

Jag börjar bli sjukt stressad. Det är mycket nu i skolan såhär på sluttampen. Betygen sätts på söndag och då måste allt vara klart, iallafall det mesta. Den här veckan har jag två prov, arbetsmiljö & säkerhet samt religion, varav det sistnämnda är muntligt och inte ett dugg komplicerat, samt en inlämningsuppgift i ljudtekniken. Sedan nästa vecka har jag ytterligare två inlämningar. Men jag tar väl en sak i taget, det är det bästa man kan göra.
   Fast vi får se det lite positivt. Idag är det bara 18 dagar kvar till studenten! Fan vad tiden har gått fort, och det lär ju gå ännu fortare de här sista dagarna. Peppen stiger allt mer :-)

Men nu är det nog dags för mig att slita mig från datorn och börja plugga lite. Bara att köra, bara att köra ... Nu jävlar.

Working hard

Min helg har bestått av att jobba på caféet Farfarsstugan i Övralid, som jag berättat om tidigare. Jag var där igår på provanställning och jag jobbade idag oxå. Bortsett från några lite småpinsamma tabbar så har det gått superbra hittills, måste ju komma in i det hela mer. Men förhoppningsvis blir det mer jobb där under sommaren. Eftersom jag är ny och delvis en överflödig så kommer jag bara få jobba enbart när arbetsgivaren hör av sig, vilket kommer vara när det är extremmycket gäster och de behöver personal. Jag hoppas att det blir ganska ofta. Så på lång sikt så kan man ju säga att jag har sommarjobb nu:-)
   Under dagens arbete hade jag mina nya ballerinaskor, som jag måste gå in. Det var ingen bra idé. Med tanke på hur mycket folk det kom så sprang vi fram och tillbaka heeela tiden. Det ledde till världens fetaste skoskav på båda fötterna och några halvt ihopklämda tår. Men för att se det på den positiva sidan så får vi ju en hel del motion och en massa armmuskler av att springa fram och tillbaka och bära dessa tunga brickor. Fast när mamma kom och hämtade mig när jag slutat så kunde jag knappt gå. Ändå var jag tvungen att övningsköra hem. Det var inget roligt. Fast det var gött som fan att äntligen få ta av sig skorna sen :-)

Nu börjar jag bli trött, vilket inte är så konstigt. Funderar dock på att ta mig något att äta och sedan plocka fram min chipspåse. Den är inte uppäten än. Igår skrev jag att jag var jävligt sugen på chips & öl. Det är jag fortfarande. Tycker att jag superservitrisen (eller inte) förtjänar det. Visserligen har jag ätit chips och druckit öl varje kväll den här helgen, men inte så mitt sug har släppt, om ni förstår vad jag menar. Det krävs nog en del, för jag älskar chips. Och bärs xD

Patient zero

Jag är svintrött, frusen, förvirrad, glad och ledsen på en och samma gång, totalt fantasilös, självkritisk, osocial som fan och jävligt sugen på chips & öl. Bäst att jag går och lägger mig, imorgon är det min andra arbetsdag :-)

Och därmed blev detta det kortaste och onödigaste inlägg jag någonsin skrivit xD

Infected

Idag släpptes Hammerfalls nya platta :-) Den finns på Spotify, och jag har precis börjat lyssna igenom den. Mina förväntningar är höga, den har fått bra kritik i både SRM och Close Up.

   En recension dyker förhoppningsvis upp inom kort :-)

The worlds collide and you know it's pure filth that I hide

Det blir mycket musik nu, men i brist på saker att skriva om och en vilja att ändå uppdatera så finns det inte mycket att välja mellan. Fast jag älskar ju musik, så varför inte? Den här låten har jag dunkat i två dagar nu. Så sjukt jävla bra, kanske Deathstars bästa. Förut var "Death Dies Hard" min favorit med dem, men "Cyanide" har gått i kapp. Med hästlängder :-)

May all the ways then shine

I väntan på det romanlånga inlägget om varför jag mått dåligt de senaste veckorna så får ni lite musik att lyssna på, som kompensation för "dålig" uppdatering. Jag vet att ni inte orkar vänta längre, men ni får faktiskt ha tålamod ...

I will sing you this song of all my pain

Nu har jag slängt ihop min efterlängtade kladdkaka. Tog precis ut den ur ugnen, så nu väntar jag på att den ska svalna lite så jag kan ta en bit.
   Jag har i ett par timmar bakåt pluggat lite. Eller åtminstone försökt. Koncentrationen är inte med mig idag. Jag har satt på musik, stängt av igen, hällt upp en kopp kaffe och druckit upp, tagit en massa småpauser, men inget fungerar. Och jag vet vad det beror på. Det cirkulerar för mycket tankar i mitt huvud. Tankar som jag vill få ur mig i textform, men som bara vägrar vilja bli ordentligt nerskrivna. Jag tar fram blocket och en penna med en massa inspiration i huvudet och tänker skriva, men orden och den där känslan vill inte automatiskt komma till mig som de brukar göra. Det är fruktansvärt irriterande. Jag börjar bli less på dessa jobbiga svackor.

Tillbaka till pluggandet. Jag har prov i världens onödigaste ämne - arbetsmiljö & säkerhet - i övermorgon. Vi har fått en massa frågor att svara på som provet handlar om. Det är dessa frågor jag suttit och försökt göra i två timmar. Förutom det så har jag en inlämningsuppgift i ljudtekniken, en religionsdebatt och ett grupparbete i historia. Allt utom ljudteknikgrejen är till nästa vecka. Någon som vill skjuta mig? Eller åtminstone komma och göra skiten åt mig?
   Jag är dessutom lite smått nervös inför tisdag. Inte för provfan, utan för något på det personliga planet. Jag ska börja göra något som jag aldrig haft behov av förut, som förhoppningsvis kan få slut på min pågående jobbiga period. Den som vill veta vad får gärna fråga, såvida ni inte redan förstått vad det är. Jag vill inte dölja något, men jag är inte redo att avslöja precis allt, inte än. Men snart så, snart ...

Dag 14: En låt som gör mig glad

Det finns många låtar därute som får mig på glatt humör på olika sätt. Vilken jag skulle välja var svårt. Men det fick tillslut bli en låt av fyra herrar från vårat kära grannland Danmark. All musik av Volbeat gör en fan glad, nästan allt iallafall :-)

Hard rock hallelujah

Från och med klockan 21 ikväll kommer jag inte vara kontaktbar, möjligtvis bara på sms. Det är ju Eurovision Song Contest på TV ikväll, finalen. Jag tänker inte missa det.
   Nu till det jag egentligen ville komma till. Något jag stör mig på är att man som hårdrockare inte får gilla ESC eller Melodifestivalen överhuvudtaget. Jag har aldrig fattat varför. Jag har följt och älskat Melodifestivalen och ESC så länge jag kan minnas och jag har inga planer på att sluta titta på det bara för att det går emot hårdrocksstilen. Huvudanledningen till att jag följer hela evenemanget är för att jag gillar att se hur olika kulturer möts och blandar sig med varandra, och självklart för att jag älskar musik i allmänhet. Visst, det finns vissa år då jag övervägt att sluta titta eftersom det varit så dåliga låtar. Men jag har trots det aldrig slutat, vilket är ett bevis på att jag älskar hela tävlingen. Förra året tittade jag dock inte på ESC-finalen, och det var för att Sverige inte deltog. Jag ångrar att jag inte tittade ändå, för när jag lyssnade på bidragen i efterhand så insåg jag att det fanns fler länder än Sverige att heja på.
   Det har dock bara hänt en gång att min absoluta favorit har vunnit. Det var 2006 och Finlands bidrag. Jag tycker fortfarande att det är den bästa låten i ESC:s historia. Hårdrock dessutom, vilket bevisar att inte bara pop har chansen att vinna. Hard rock hallelujah!

No use for a headline

Imorse när jag satt här vid datorn och kollade Facebook och alla bloggar lite hastigt, så ringde hemtelefonen. Jag som hatar att prata eller ens svara i telefon pallrade mig motvilligt och svarade, eftersom Björn som vanligt inte hörde att det ringde och vi var ensamma hemma. Men det var bra att jag svarade, för det var Lollo som ringde. Hon var på sitt sommarjobb på Farfarsstugan i Övralid, där även jag har sökt sommarjobb. Hon berättade att hon hade pratat med sin arbetsgivare och påmint henne om mig. Arbetsgivaren undrade om jag var intresserad av jobb. "Jaa", sa jag förstås, eftersom jag sökt. Så nästa helg ska jag dit på provanställning! Sedan bestämmer vi om jag får jobba där eller inte. Snacka om flyt va? Om jag nu får anställning vill säga, för då har jag två sommarjobb, varav ett bara är timanställning. Men det blir perfekt isåfall. Jag som är i akut behov av pengar inför och under sommaren.
   För er som inte vet vad Övralid är så kan ni läsa om det genom att klicka här. Farfarsstugan är ett café som ligger där och enbart är öppet på våren och sommaren. Det är ett populärt och jättefint ställe att fika på måste jag säga, mysfaktorn är hög och utsikten över Vättern är underbar :-)

And now to something else. Förutom pratat sommarjobb så har jag tvättat bilen, eller ja, en av bilarna. Björn hjälpte till, vilket verkligen behövdes. Det tog över två timmar att plocka ur grejer, dammsuga, högtryckstvätta utanpå och så vidare. Ni kan ju tänka er hur jävla skitigt det var. Men nu blir den roligare och framförallt fräschare att köra med.
   Jag funderar starkt på att snå ihop en kladdkaka för att unna mig något gött. Men först ska jag ut och övningsköra lite med mamma. Jag har tröttnat totalt på att köra bil, jag tycker inte ens att det är kul längre, eftersom jag blivit sågad så många gånger och tappat självförtroende. Men jag måste, om jag vill få körkortet någon gång. Det känns dock väldigt långt bort för närvarande ...

Dag 13: Den bästa videon just nu

Så jävla skön! Älskar hur Joakim står och läser på mjölkpaketet när zombierna kommer, och Anders min när de dyker upp bakom trummorna. Hur creepy skulle det inte vara att bli jagad av en massa zombies, även om man kanske tycker de är coola (jag tycker det)? Det är jävligt roligt att se på iallafall, även fast det är en liten smula läbbigt. Men det är ju sådant jag gillar :-)
   Låten däremot är långt ifrån Hammerfalls bästa, men den är tillräckligt bra för att jag ska se framemot plattan, "Infected", som släpps den 20 maj.

Nothing left, it's time to leave

Nej, jag har inte raderat gårdagens inlägg. Tydligen så var det något fel med Blogger, så de var tvungna att ta bort alla inlägg från onsdag och framåt. Och jag är inte den enda, alla som har blogspot.com har drabbats av detta. Men det finns inget att göra, mer än att skriva om inläggen som försvann, vilket jag inte har någon större lust med. Men det stod att inläggen bara var borta tillfälligtvis, så vi får väl hoppas att de kommer tillbaka någon gång.

Nåja, det är ju fredagen den 13 i alla ära. Inte för att det betyder något, för mig brukar den vara som alla andra dagar. Jag är inte ett dugg vidskeplig och tror inte alls att detta är en otursdag. Eller det motsatta, turdag, som vissa säger ...
   Jag sitter iallafall här uppe på mitt rum och göddar mig med musik, Marabou Daim och en stor stark. Inget ovanligt på fredagkvällar, men jag gillar det. Att bara få vara för mig själv inne i min fristad. Särskilt som läget ser ut nu i min hjärna och själ ... Men jag vill inte tråka ut er med en massa depp, så nu pratar vi inte mer om det. Har inte mycket mer att prata om överhuvudtaget. In other words; jag känner inte för att skriva mer för idag. Så vi säger väl godnatt, även om jag inte tänker gå och lägga mig än på ett tag xD

EDIT: Och där kom alla borttagna inlägg tillbaka :-)

Dag 12: En låt från en ny favoritartist

Jag hade kunnat välja bland hur mycket som helst, eftersom jag bara under det här året upptäckt femtielva nya band. Antingen hade jag bara hört namnet på dem och någon enstaka låt tidigare, eller så var de helt och hållet obekanta för mig.
   Men det fick bli Gothminister. Anledningen är att jag föll för dem sjukt snabbt när jag först kollade in dem. Det brukar vanligtvis ta ett litet tag innan jag verkligen fastnar för ett band eller artist annars, iallafall med de flesta som jag gillar. Men med Gothminister tog det jävligt kort tid och därför vågar jag klassa dem som en ny favoritartist, även om jag bara lyssnat på dem i knappt en månad :-)

Dag 11: En låt från min favoritartist of all times

Jag skulle vilja säga att det här var svårt, men det var det inte. Utgångspunkterna var förmågan att inspirera mig i min egen kreativitet samt hur mycket musiken berör mig i allmänhet. Så jag satte min hjärna i arbete och började tänka, men det behövdes inte. Svaret var solklart redan från början.
   Så här får ni en av de i särklass vackraste låtarna som någonsin gjorts på denna planet, av och med mitt absoluta favoritband ever. Underbara finländare <3

"I wish for this nighttime to last for a lifetime
The darkness around me, shores of a solar sea
Oh, how I wish to go down with the sun
Sleeping, weeping with you"

Inga stormar än i vårat sinnebo

Var det jag som sa att jag inte ville ha en vit studentklänning? Tja, nu har jag inhandlat en sådan iallafall. Jag sjukanmälde mig från skolan idag (av psykiska skäl) och åkte med mamma till Linköping. Hon tyckte att det var dags för mig att köpa en klänning till den stora dagen. De jag har hittat på internet har antingen inte funnits kvar i min storlek eller så skulle leveransen eventuellt tagit så lång tid att klänningen inte skulle hunnit komma lagom till studenten.
   Men nu har jag iallafall köpt en. Och som jag sa, den är vit. Inte helvit dock, utan med lite svarta blommönster på. Vad har hänt egentligen? Jag som annars inte brukar gilla andra blommotiv än rosor. Fast och andra sidan så är det alltid kul att experimentera lite. Klänningen satt som en smäck på mig. Nu är det bara skor som saknas, sedan är min studentoutfit komplett :-)

Men nu är det dags att bänka sig framför TV:n och titta på den andra semifinalen i Eurovision Song Contest, och sedan ska jag sova. Måste till skolan imorgon, för jag har bokat in en körlektion på våran sovmorgon, och eftersom det inte börjar gå några bussar hem till mig i ingemansland förrän på eftermiddagen så kan jag lika gärna gå till skolan. Trots att jag mår äckligt jävla pissigt och inte vill ...

Dag 10: Den bästa låten just nu

En av många låtar som jag knarkat de senaste dagarna. Slumpen fick avgöra, och jag tycker den valde helt rätt. Tysk episk folk metal, det gillar vi <3

In Heiligen Hallen

Har ingen större lust att blogga överhuvudtaget just nu, men jag uppdaterar väl bara för att. Jag är på skitdåligt humör. Av någon anledning så blir jag alltid på dåligt humör så fort jag kliver innanför dörren här hemma. Vet inte om det beror helt på mig själv, eller min familj. Jag har två småtjatiga föräldrar, som gillar att klaga på min hårdrockarstil, och en retsticka till lillebrorsa.
   Jag skulle kunna göra vad fan som helst för att bo själv just nu. Men det lär ju inte kunna gå än på ett tag. Fuck.

Nåja, jag har iallafall flytt upp till min fristad för resten av kvällen. Sitter och läser ett personporträtt av Oscar Dronjak från Hammerfall i nya numret av Sweden Rock Magazine, lyssnar på Equilibrium och pratar med Jeanette. Tre saker samtidigt, som för närvarande lyfter upp mitt humör en aning. Särskilt det sistnämnda. Vad pratar vi om tro? Haha :-)


Ska det vara så jävla svårt att förstå att jag känner mig förolämpad när ni säger att jag ser ut som ett Halloweenmonster?

Dag 9: En låt som betyder mycket för mig

Väldigt uppenbart. Hur mycket jag än tänkte efter så visste jag hela tiden vilken låt det var tal om. Jag ser den som en klassiker, eftersom jag aldrig någonsin har tröttnat på den, vilket är ett säkert bevis på hur betydelsefull den är för mig.
   Jag har lagt upp den här ett oräkneligt antal gånger innan, så därför ville jag variera mig lite och tar därför albumversionen, med enbart sång, piano och en massa stråkar. Vackert, vackert och helt jävla underbart <3

All the stars were falling embers

"Once, as my heart remembers
All the stars were falling embers
Once, when night seemed forever
I was with you"

Den här låten berör mig något enormt. Enya överhuvudtaget berör mig väldigt mycket. Man blir lugn, harmonisk och får sinnesro. Perfekt när man tänker för mycket. Som nu.


I övrigt så har veckans sista dag sett ut ungefär såhär;

• Uppstigning halv 11 och frukost (kaffe & två ostmackor)
• Skriva klart det slutgiltiga projektarbetet och lämna in
• Hjälpa bror att hänga upp ny tvättlina
• Promenad med voff
• Bikini i badenbadenstolen på gräsmattan med lugn musik i öronen, en bok i handen ("När du gör som jag vill" av Henrik Fexeus) och två portioner rabarberpaj med vaniljsås. Eller tvärtom kanske jag ska säga, för heter man Saga så äter man vaniljsås med rabarberpaj xD
• Tvätta en omgång kläder och hänga upp utomhus
• Ännu mera bokläsande och nästintill somna på grund av troligtvis begynnande solsting

I skrivande stund så sitter jag och äter klyftpotatis och kyckling och pratar med Jeanette på msn. Är lite småseg trots att jag inte gjort något ansträngande. Det måste vara solen och värmen, bara det att jag antagligen nästan fått solsting säger ju sitt. Fast på söndagar i allmänhet så brukar och får man vara seg, så det är lugnt och inget ovanligt.
   Jag tänker i vilket fall som helst gå och lägga mig tidigt idag. Men fram tills dess så får vi se vad resten av kvällen har att erbjuda.

Dag 8: En låt som påminner om en speciell dag

28 juni 2008. Dagen då jag såg min dåvarande favoritartist Avril Lavigne live på Annexet i Stockholm tillsammans med Lollo och Linnea. Hon spelade bland annat den här låten, och eftersom det är en av mina favoritlåtar av henne så är det just den här som ger mig mest flashbacks av den där dagen. Det timlånga köandet, fjortisarna som bara kom för att se förbandet Jonas Brothers (som jag hatar), hur jag fick ett svart plektrum med Avrils hjärtdöskallelogga på (som jag använder fortfarande) och självklart den minst sagt grymma konserten. Avril är fantastisk live, det ska världen veta :-)
   Nu är det dock så att jag inte alls lyssnar mycket på Avril längre, bara när jag känner för det, vilket är väldigt sällan. Men jag gillar henne fortfarande och därför är denna dagen speciell för mig.

Sie ist der hellste Stern von allen

Det underbara, soliga vädret är tillbaka! 20 grader i skuggan och inte ett moln på himlen. Vädergudarna hade nog en dålig vecka fram till nu, eftersom det regnat och varit svinkallt under hela veckan. Men nu verkar de vara på gott humör igen :-)
   Jag har satt på mig bikinin och ska strax gå ut och sätta mig en stund. Tänker lyssna på musik (ovanligt), dricka upp påskmusten som finns kvar och försöka återuppta läsandet av "Det mörka tornet I: Revolvermannen". Jag har lagt den på hyllan ett bra tag, eftersom jag haft en massa annat att läsa som prioriterats före, t.ex engelskaboken som jag babblat om tidigare och körkortsteorin som jag egentligen redan kan. Skönt att kunna koncentrera mig på annat för en gångs skull. Iallafall för ett litet tag.
   På dagens agenda står även en långpromenad med voff samt att göra lite ändringar i projektarbetesrapporten. Den ska vara inne senast imorgon, så jag måste fixa det idag. Jag har som vanligt inte lyckats ta fingrarna ur arslet och gjort skiten. Så idag gäller det, om jag vill få högre betyg än G på projektarbetet.

Okej, dags att sluta babbla och gå ut och sätta sig i solen.

Never sing forevermore

Jag kom på att jag inte har lagt upp någon av mina texter på länge. Det har helt enkelt inte blivit av, fast jag tänkt på det många gånger. Jag borde skämmas :-/
   Men här kommer iallafall en. Den är inte så gammal, bara någon månad. Om ni kommer på någon bra titel, snälla säg till, för jag kan inte i min vildaste fantasi komma på någon. Och självklart tar jag gärna emot era åsikter om texten i allmänhet, bra som dåligt :-)

Born in winter, snowy December

Angel’s beauty and innocence

A heart so healthy, a heart made of gold

And only a body so small

Singing before talking, dancing before walking

She was meant for entertaining people

She wrote down her poetry, all of her feelings

Her way to express her soul

Never sing forevermore

It’s already written, said and done

Every sense of mind, rest in peace

Everything is buried far underground

Wrote at the dusk, wrote at the full moon

Sang for her own sake, raucous but beautiful

Gravity of sorrow, but hopes for the future

Failed in her quest for justice

Dag 7: En låt som påminner om tuffa tider, som jag fortfarande får "den där känslan" av

Den tuffaste tid som jag personligen gått igenom pågår faktiskt just nu, precis när ni läser det här. Jag har inte skrivit så mycket om det, men det är för att jag inte vill tråka ut er med en massa deppinlägg. Just i detta ögonblick så bekämpar jag en inre strid, som pågått i några veckor nu. Det har dels med de motgångar och sådant skit som jag stött på med mitt äckliga körkort, men oxå en del andra saker. Jag har varit arg, jag har brutit ihop och börjat gråta, jag har tänkt på det dagarna i ända.
   Jag kommer skriva mer utförligt om mina så kallade problem någon dag. Men för närvarande så är jag inte alls redo att dela min inre strid och eviga grubblande med omvärlden.
  
Hursomhelst, istället för att ta en låt som påminner mig om det förflutna, så tar jag en av de låtar som jag lyssnat mycket på de senaste veckorna, under min pågående "motgångsperiod". Det var ett stort urval av låtar, eftersom jag både varit arg och ledsen. Men jag kunde tillslut bara välja en. Så sjukt vacker <3

Ich muss zerstören

Det finns en sak i hela världen som gör mig så helvetesjävlafucking skitförbannad. Det är inte krig, inte orättvisor, inget sådant. Nej, detta är något som tragiskt nog förekommer dagligen fast man sällan tänker på det. Jag har lyckats hålla det inom mig ett tag, men idag jävlar så måste jag fan få ge utlopp för det. För nu har det gått alldeles för långt.

Det som gör mig så jävla arg är allt äckligt jävla skitsnack som förekommer! Om det är någonting jag är allergisk mot - det enda jag är allergisk mot dessutom - så är det skitsnack. Jag klarar inte av det, för det är så omoget och dumt att jag inte har ord för det. Hur kan man vara så feg att man inte vågar säga vad man tycker rakt ut?
   Man måste vara på ett speciellt sätt, ha en viss humor, passa in i mängden. Jag tror att det är delvis därför som t. ex jag inte har några jättenära vänner i klassen, eller överhuvudtaget; jag uppfattas som dryg och allmänt taskig på grund av min stora käft och uppriktighet. Folk har liksom förskjutit mig för den jag är. Jag pratar inte skit, jag säger precis vad jag tycker och tänker, jag har inte alls samma åsikter om vissa saker som de flesta andra och allt det där. Och är man sådan ... ja, då verkar man tydligen vara en jävla loser. Och då pratar folk om en. Jag vet att folk snackar en massa bakom ryggen på mig, men jag orkar inte bry mig. Det jag menar när jag säger att jag är allergisk mot skitsnack är att jag inte klarar av att höra på det. Ibland kan det pratas om personer som jag inte har något emot alls, som jag tycker om som de är, och det är just sådant jag fullkomligt hatar att höra. Och det är inte lätt att slå dövörat till ska jag tala om för er. För sådant här är inte acceptabelt. Det skadar inte bara den som får allt emot sig, utan även den som snackar. Har ni tänkt på det? Varför kan folk inte vara ärliga mot varandra, istället för att sprida en massa och såra sina medmänniskor?


"I would like to destroy something"

Dag 6: En låt som påminner om min nuvarande bästa vän

Jag har ingen bästa, bästa vän, som jag delar precis allt, skrattar och gråter med. Inte än så länge iallafall. De som jag anser vara mina vänner är de som är ärliga mot mig, lyssnar på mig, uppskattar mig som den jag är, inte vänder mig ryggen, inte pratar en massa skit och sist men inte minst; som jag känner att jag trivs och passar ihop med, som gör mig glad och får mig att må bra.
   Tyvärr så har antalet sådana vänner minskat med åren, nu finns det bara ett jättelitet fåtal personer som jag känner att jag passar ihop med, som jag anser vara mina riktiga vänner. Men som sagt, jag har ingen bästa vän. Det har jag nog aldrig haft. Jag har väldigt svårt för att dra mig till folk, för de måste kunna uppfylla kriterierna ovan. Ibland har jag till och med ifrågasatt om jag ens har några riktiga vänner överhuvudtaget ...
  
Det är fruktansvärt svårt att svara på den här, svårare än gårdagens. Jag kommer inte på någon låt som påminner mig om mina vänner, inte ens om de ytterst få jag har i den här jävla hålan som jag bor i.
   Jag tror faktiskt att jag hoppar den här tills vidare. Kommer jag på något så uppdaterar jag om det. Jag har redan tänkt sönder skallen, men någon låt måste det väl finnas?

Like the advent of May

Någon måste ha jävlats riktigt rejält med vädergudarna. Snö? I maj? WTF?! Sommar i april och vinter i maj, vad fan är det här? Ena stunden snöar det, i nästa kommer solen fram och smälter bort det, sedan börjar det spöregna och hagla, sedan sol igen, sedan snö igen för att sedan avsluta med spöregn och nu är det mulet. Skumt, skiftande väder. Ungefär lika skiftande som mitt humör för tillfället xD

Men nu ska vi ta och sluta klaga här, eftersom det är i princip det enda jag gör här har jag märkt. Det dåliga vädret har gett mig en bra anledning till att inte gå utanför dörren idag, utan istället sitta inne och sysselsätta mig med saker, såhär på studiedagen. Inte för att jag gjort så mycket ... Jag har bland annat försökt skriva lite men det gick åt helvete, pratat med körskolan, letat studentklänning (bottennapp igen), dreglat över alla snygga bandtröjor som finns på Sweden Rock Shop men som jag är alldeles för snål för att klicka hem samt övat litegranna på mitt terminsprov. Jag borde för närvarande plugga till provet i nutida konst som är imorgon, men istället så sitter jag och lyssnar på en av världens bästa låtar, "Ghost Love Score", och dricker te. Det går i och för sig att göra samtidigt som man pluggar. Jag lyssnar på musik 24/7 och jag har än så länge inte haft några större problem med det, inte ens när jag håller på med skolarbete. Så jag antar att jag helt enkelt inte är på humör för att plugga för tillfället. Fast vid närmare eftertanke så är jag ju aldrig det xD

Men nu tror jag bestämt att jag ska ta upp min tvätt, förbereda mig inför natten och sedan sova. Jag är inte ens trött, men det är skola och två prov imorgon. Nutida konsten och kanske oxå terminsprovet i gitarr kommer att bli min förtidiga död. Tro mig.


Bring me home or leave me be
My love in the dark heart of the night
I have lost the path before me
The one behind will lead me
Take me, cure me, kill me, bring me home
Every way, every day
Just another loop in the hangman`s noose
Take me, cure me, kill me, bring me home
Every way, every day
I keep on watching us sleep
Relive the old sin of Adam and Eve
Of you and me
Forgive the adoring beast
Redeem me into childhood
Show me myself without the shell
Like the advent of May
I`ll be there when you say
Time to never hold our love

Dag 5: En låt som får mig att tänka på en gammal vän

Svårt att svara på. Det finns så många låtar som påminner om en massa gamla vänner, både såna som jag fortfarande träffar lite då och då och såna som jag knappt har någon kontakt alls med längre.
  
Min första tanke på gammal vän var Viktoria. Hon och jag träffades på lekis och var bästa kompisar till och från fram till högstadiet. Men sedan vi började gymnasiet har vi glidit ifrån varandra och träffas i princip bara då vi råkar stöta på varandra, typ på stan eller på bussen eller något.
   Nåja, jag minns tiden på mellanstadiet och början av sjuan, åttan oxå kanske, då jag och Viktoria var med varandra nästan jämt. En av de grejerna vi brukade göra var att sjunga karaoke på mitt gamla Playstation 1-karaokespel (som inte funkar längre). Det här var ett par år innan SingStar kom. En av de många låtar vi brukade sjunga högt som fan till var den här gamla klassikern, ledmotivet till min favoritfilm när jag var liten, "Titanic". Jag älskar i och för sig både låten och filmen fortfarande, när jag tänker efter.





EDIT: Jag hade tänkt ta en annan låt från början, som jag och Viktoria oxå brukade sjunga karaoke till, men den är så jävla pinsam och dålig att jag skippade den xD

Share my sacrifice

Vi slutade jävligt mycket tidigare idag (kl. 10) på grund av terminsproven. Eftersom musiklärarna är upptagna med dem så har vi inga musiklektioner den här veckan. På måndagarna har vi bara såna lektioner, förutom på morgonen. Kändes ju jävligt värt att åka till skolan och ha en lektion - individuellt val - i två timmar och sedan sluta. Och eftersom bondebussarna hem till mig inte börjar gå förrän halv 2 så tvingades jag sitta kvar i skolan och vänta i tre timmar. Men hellre sitta där och glo än att gå in till stan, för där finns det inte heller något att göra, med tanke på det dåliga utbudet lilla Motala har. Eller rättare sagt; hur mycket jag tröttnat på de affärer och allmänna ställen som finns här.
   Fan, det skulle suttit fint med körkort en dag som denna. Och på tal om det så måste jag ringa till min körlärare och diskutera fram hur vi ska göra, om vi ska boka in ett par körlektioner till eller inte. Jag tänker få mitt efterlängtade körkort en vacker dag, trots allt motstånd jag stött på. Orsaken till att jag inte ger upp efter så många kuggningar är för pengarna och mina föräldrars skull, eftersom de betalar. Om jag ger upp har jag-vet-inte-hur-många tusen gått till spillo. För i själva verket så har jag helt och hållet förlorat viljan och lusten att överhuvudtaget fortsätta med korthelvetet ...

Jag är förövrigt inne i "den där veckan i månaden". Mitt humör går upp och ner som en hiss och jag har precis tryckt i mig resten av helgens godispåse. Men detta är ju bara naturligt. Jag är ju tjej för fan! PMS och lingonveckan är ingenting att skämmas över.
   I skrivande stund så är jag på något blandat, jätteskumt humör. Sitter och dricker citronmineralvatten och headbangar till Dimmu Borgir, när jag egentligen borde plugga till det där provet i nutida konst (som jag knappt fattar någonting av, eftersom vi bara pratar om bildkonst) eller öva på mitt eget terminsprov i sång respektive gitarr. Båda provsakerna inträffar i övermorgon. Lite stressad är jag nog, det måste jag medge. Samtidigt gläds jag över att det är studiedag imorgon. Då har jag hela dagen på mig att öva.
   Fast det känns inte som om det kommer gå. För under dessa snart tre år på estet så har jag nästan tappat lusten att både sjunga och spela. Borde det inte vara tvärtom, att man blir mer motiverad? Och jag är knappast ensam om det, hela estet verkar ha tappat spelarglädjen och motivationen. Det är synd ... och tragiskt. Det är nästan så man börjar ifrågasätta estetprogrammet. Eller snarare Motalas estetprogram. För det är ju där vi har gått i snart tre år, och inte någon annanstans.

Dag 4: En speciell låt för mig och min älskling

Jag hoppar över den här. Jag är singel just nu och sen hela min livstid tillbaka, så det är i princip omöjligt för mig att svara på denna fråga.

Dag 3: En låt av en artist som jag beundrar

Världens bästa kvinnliga röst <3

(Misstolka inte. WT i sin helhet är fantastiska)

Take me hoooooome!

Godegårds marknad idag. Jag kom dit vid 1 och åkte hem ca tre timmar senare, efter att ha gått runt fyra varv. Gick först runt själv, sedan stötte jag på Johanna och Martina (som jag träffar vääääldigt sällan annars) och gick med dem ett tag innan de skulle åka hemåt. En liten stund efteråt träffade jag Lollo, och vi gick tillsammans innan jag skulle åka hem. Då hade jag i princip storhandlat och gjort mig av med nästan all cash jag hade med mig. Och för en gångs skull så lyckades jag motstå frestelsen att köpa godis. Med andra ord så höll jag mitt löfte om att bara köpa nödvändigheter

Dagens inköp;
- En vit skotsrutig kjol med tyll (jag har en likadan sen tidigare, fast i rött)
- Ett vitt klänningslinne (att jag köper något vitt är jävligt sällsynt)
- Två bandflaggor (de hade Nightwish och Rammstein för helvete!)
- Ett heartagram-halsband (HiM:s logga. Det ironiska är att jag inte ens lyssnar på HiM, men jag har alltid älskat heartagrammet. Och ja, jag vet vad det betyder)

Bandflaggorna var långt ifrån nya. Båda var från två gamla eror. Men det skiter jag fullständigt i. Flaggor som flaggor och band som band. Och de tapetserar helt klart mina tomma väggar :-)

Nightwish fick förstås hedersplatsen ovanför sängen <3


EDIT: Lollo var här förut och vi fick värsta rycket och impulsmöblerade om mitt rum! Jag har bytt plats på flaggorna. Bättre bilder kommer ... någon gång.