Fragrances.

Gick upp till Kicks idag på lunchrasten och införskaffade två nya parfymer. Senast jag ägde en parfym var ... i höstas tror jag, och har inte "orkat" gå och köpa nya sedan dess.

Jag har tidigare haft Avril Lavignes Black Star och Forbidden Rose i min ägo. Wild Rose är hennes senaste. Myskdoften av Alyssa Ashley har jag velat ha i evigheter, den är för svår att motstå. Nu kan jag äntligen lukta gott igen.

As he stares across the garden looking at the meadows, wonders if they'll ever grow again.

Märker att jag har liknande poséer på många helkroppsbilder. Nåja. Kombinationen flanellskjorta och metallicleggings visade sig vara snyggare än jag trodde. Och återigen, fan vilka jävla dammråttor som flyttat in under min säng. Städning it is this weekend.

Jag har varit svintrött hela dan. Det har ju inte alls med att göra att jag satt och tittade på "Game of Thrones" till 23 igårkväll och sedan inte kom i säng förrän närmare en timme senare ... Skärpning på mig. Det är nästan ett under att jag kom upp imorse, ens med möda, men det är egentligen huvudsaken. Jag har aldrig haft några större problem att komma upp tidigt på morgonen, fast jag inte är någon morgonmänniska och mer efterliknar en zombie i rörelsesättet.

Tröttheten har gjort att jag haft koncenrationssvårigheter på praktiken. Men jag har jobbat så gott jag kunnat, lite segare än vanligt. Inte ens kaffet kunde hålla mig hyfsat pigg.

   Igår var det tvärtom. Då fick jag en jävla massa överskottsenergi på grund av totalt sex koppar kaffe. Skulle möblera om i hyllan med engelsk skönlitteratur efter genre och var klar på en timme. Svetten rann och kollegan som gett mig uppgiften var imponerad över mitt snabba jobb. Måste säga att jag är det själv oxå. Det är ingen liten hylla med böcker på engelska ska ni veta.

Undrar om någon börjat med middagen därnere, jag är hungrig. Hmmm.

Gör som alla andra.

Lovar du att vara ärlig? Det är jag jämt.
Du heter: Saga
Beroende av: Musik, choklad, mat, sömn.
Vad behöver du mest just nu? MAT!
Vad tror folk om dig? Att jag är dryg, elak och ledsen hela tiden. Inte för att jag bryr mig, folk får tro vad fan de vill tills de lär känna mig.
Hur imponerar man på dig? Genom att vara äkta.
Brukar du skratta för dig själv? Jämt, och ännu värre. Jag pratar högt för mig själv!
Var bor du? In the middle of nowhere ... Skogen, Östergötland.
Trivs du där? Japp. Lugnt och skönt.
Vad har du för mobil? SonyEricsson X8.
Nästa mål i ditt liv: Skaffa ett sommarjobb till och börja med.
Hur svarar du i mobilen? Beror på vem som ringer, men ... "Heej!".
Vem ringde du senast? Mamma.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? "Det löser vi". Om jag minns rätt.
Antal timmar sömn i natt: 4-5 h.
Sov du ensam? Nej, Sissi låg på min mage.
Brukar du komma i tid? Punkt och pricka, typ ett par minuter innan. Hatar att komma försent och hatar att vänta.
När mår du bra? När jag är ensam hemma eller i min egen värld. Eller när jag är med människor jag verkligen tycker om.
När blev du fotad senast? I förrgår, om det räknas när man fotar sig själv.
Hur känner du dig nu? Sådär. Lite mensvärk. Trött. Hungrig.
Vanligaste färg på dina kläder: Svart.
Vem saknar du? Rammstein-gänget.
Favorit dryck på morgonen: Kaffe och oboy.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Försöker lägga mig senast 11. Blir oftast halv 12.
Är du blyg? Lite kanske.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Vad tror ni?
Är du nöjd med ditt liv? Nej.
Vad är det värsta du vet? Skitsnack, falska människor & rykten, människor som inte kan hålla sina löften , mobbning, utanförskap, ytlighet, folk som aldrig kan passa tider, fjortisar ...
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? 100-400 kr skulle jag tro.
Vad längtar du till? 10 april <3
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja, ett fåtal.
Vad är det finaste du fått? Hmm ... vet ärligt talat inte.
Om fem månader: Har jag förhoppningsvis ett jobb eller kommit in på universitet.
Om ett år: Ser inte så långt fram i tiden.
Du samlar på: Förut var det affischer. Nu ingenting.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Inte en käft.
Har du strumpor på dig nu? Ja.
Är det okej att gråta? Självklart, det är bara naturligt.
När grät du senast? Igår ...
Tror du på ett liv efter döden? Nja.
Bor dina föräldrar tillsammans? Ja.
Vilken ögonfärg har du? Blåa
Röker du? Nej för helvete!
Vad är det viktigaste i livet? Musik, att må bra i själ & hjärta.
När kramade du någon sist? I lördags.
Saknar du någon speciell person? Jaaaa.
Är du singel? Ja.
När fick du senast en komplimang? Idag tror jag.

HAR DU NÅGONSIN
Varit medvetslös: Nej.
Gjort något riktigt dumt: Vem har inte?
Gjort något du verkligen ångrar: Mycket.
Åkt ambulans: Nej.
Åkt polisbil: Nej.
Gjort nåt olagligt: Det beror på vad man ser som olagligt ...
Fått din mamma att gråta: Ja, inte med mening dock. Det var längesen.
Slagit ner någon: Jag? Slå ner någon? Det är jag för liten och klen för. Men i tankarna har jag väl gjort det.
Skämts över dina föräldrar: I de hederliga tonåren. Och kanske lite nu med ...

Tar du droger: Nej.
Dricker du: Ehumm ... ja.
Vilka kläder sover du i? Pyjamas <3
Vad hatar du verkligen? Mycket.
Är du ensam hemma nu? Ja.

JAG HAR
Digitalkamera: Ja, två stycken, använder bara en.
Telefon på rummet: Mobilen.
Egen dator: Ja.
Bra kompisar: Jo, alla närmaste iallafall.

SENAST SOM
Sov i din säng: Jag. Eller möjligtvis katten när jag inte var hemma.
Såg dig gråta: Ingen.
Fick dig att gråta: Stress, ångest ...
Du delade en dricka med: Ingen.
Du gick på bio med: Det var så längesen jag var på bio senast att jag inte minns.
Skällde på dig: Mulle. Hunden alltså.

DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU
Gråtit: Ja.
Kramat någon: Nej.
Pussat någon: Sissimys <3
Köpt någonting: Nej.
Sjungit: Ja.

Stressigt på jobbet.

Stressat halvt ihjäl mig på jobbet. Jag lämnades ensam i disken/receptionen under en tid, då en kollega gick och ställde upp böcker, eftersom det var så lugnt. Det kom inte en käft och ville ha hjälp.
   Men självklart så blev det världens köbildning just när jag står där själv. En tant hade ett långt, utdraget ärende som tvingade mig att springa runt och leta böcker. Bara att komma tillbaka till disken och hur folk i kön börjar tappa tålamodet stressade upp mig. Samtidigt hade jag femtielva reservationer att ställa upp i hyllan bakom mig, telefonen ringde och det var varmt som satan, vilket gör huvudet ännu mer luddigt.
  
Först när min kollega kom tillbaka hade kön lugnat sig och det var som förut. Slog mig ner i en stol det första jag gjorde och pustade ut. Jag är egentligen ganska stresstålig, men det betyder inte att jag inte kan känna av stress. Det krävs bara väldigt mycket. Som när det händer fler saker än min hjärna kan hantera på en och samma gång. Sammanbitet med min fumlighet, oförmåga till ögonkontakt och prata tydligt samt tendens att bli förvirrad när en massa människor vill något samtidigt gör det ännu värre att ta emot kunder när man redan är luddig i huvudet. Eller låntagare, som man säger på bibliotek.

Mina hjärnceller är fortfarande inte helt återställda. Eller så är de det. Jag vet inte. Är i vilket fall rejält trött, både av en lång arbetsdag och att ha legat vaken för länge i natt och läst ut min bok. Ska dock inte säga att jag tänker gå och lägga mig tidigt, då vet jag att det inte händer.

Back to sky it flied, cause the wings healed in time.

A windstorm dropped a bird from the sky

It fell to the ground and it's wings broke and died

But when the time got by, back to sky it flied

'cause the wings healed in time and the bird was I

Time is the death and the healing

Take your last breath, 'cause death is deceiving

Time is the past, now and tomorrow

Days fly so fast and it leaves me so hollow

A snowstorm blew inside a wolf's eyes

and the frozen tears covered all the mountainsides

But then the time got by and the wolf died

and someday that wolf would be I

It's the sign of the southern cross ...

Jag har sovmorgon idag. Ska jobba på lördag, så tar ut några timmars kompensation. Dricker en kopp kaffe med alldeles för mycket socker och lyssnar på Black Sabbath. Awesome stuff.

Åker till Hallsberg direkt efter jobbet och hämtar mamma som kommer hem från hufvudstaden. Uppdaterar eventuellt någon gång ikväll. Om jag orkar.

EDIT: Fyfan vad jag måste städa mitt rum. Ni ser väl dammråttorna?

Veckoslut.

I natt när jag kröp till sängs glömde jag totalt bort att man skulle ställa fram klockan en timme till sommartid. Jag vaknade i morse och tittade på klockan som vanligt. Den visade 10.05. Precis lagom tid att gå upp på en helgmorgon.
   Det dröjde ända till jag gick ner för att äta frukost som jag noterade min tabbe. Köksklockan visade 11.30. Fan, var min första tanke. Nästan halva dan hade redan gått.

Jag vill skriva något mer här, men allvarligt talat så kommer jag inte på något. Det enda jag gjort idag är att sitta ute i solen med min bok, för att sedan gå in igen efter en kvart på grund av blåsten, tvätta och dammsuga hela huset. Duktigt. Någon promenad har det dock inte blivit. Det är visserligen inte försent än, solen är uppe fortfarande.

Fast jag tror nog att jag hellre lägger mig ner och försöker läsa klart min bok. Eller kanske skriva, det har jag inte gjort på hur jävla länge som helst. Det värsta är att jag inte ens tänkt på det, förrän nu. Börjar jag bli sjuk eller nått?

Sun is shining ...

Solen har varit framme hela dagen och min nya kamera (och Mulle) fick följa med överallt. Skogspromenad och läsning ute på framsidan. Märker definitivt skillnader i bildkvalité jämfört med min gamla kamera.

Jag är förresten i naturligt format på egobilderna. Inget smink, inget hårspray. Ingen vanlig syn, ännu mindre vanligt att jag fotar mig själv då.

Saturday.

Igår gjorde jag något som är ungefär så olikt mig man kan komma. Ett impulsköp! Vanligtvis när jag ska köpa något, oavsett vad det är, så brukar jag bara åka och titta först, sedan ta en rejäl funderare och komma tillbaka och köpa en annan dag.
   Men inte igår. Jag har länge suktat efter en digitalkamera för ett pris under tusenlappen, som är bra på att fota när det är mycket rörelse, t.ex på konserter. Så igår gjorde jag slag i saken och åkte till Elgiganten direkt efter jobbet. Kom hem med en sprillans ny Nikon Coolpix S2550. Nu hoppas jag bara att den ska hålla måttet. Min gamla är totalt värdelös på konserter, så jag hoppas att den här är så bra som säljaren jag fick hjälp av påstod.

Över till resten av dagen. På kvällen åkte vi i familjen till Norrköping och firade min faster som fyllde år. Mycket trevligt, men vi var alla rejält trötta efter en hel jobb- respektive skolvecka, så vi åkte hem redan strax efter 21. Dock tar det ju en timme och lite till att bila mellan Nkpg och Motala, så vi var ju hemma ganska sent iallafall.

Nu på förmidagen har jag skjutsat mamma till Hallsbergs tågstation. Hon ska till huvudstaden och titta på "Dirty Dancing"-musikalen med ett par vänner. Och på tal om tågstationer; jag måste fan boka resan till Götet snaarast möjligt. Det är ju bara två och en halv vecka kvar nu. Jag har fortfarande inte lyckas smälta det faktum att jag ska se Nightwish. Blir alldeles darrig bara jag tänker på det.

Ska hoppa in i duschen och sedan sätta mig ute i solen med min bok. Våren är äntligen här nu, 15 grader ute och inte ett moln på himlen. Me like!

Myselimys.

Det är ju trevligt att någon av kissemissarna gillar krypinet jag, av någon anledning, gjorde av tomrummet i bokhyllan. Visst ser det skönt ut? Jag ska definitivt bli katt i mitt nästa liv.

Det är onsdag idag.

Mitt hår har börjat anta en brunare nyans. Ogillar det starkt. Varför kan inte den svarta färgen hålla sig kvar för? Jag färgade ju för bara 3-4 veckor sedan, två gånger. Man ska väl kunna åtgärda så färgen håller? Finns det inte speciella schampon som hjälper till att bevara färgen längre?
  
Frågan är dock om jag ska färga om i helgen eller om jag ska vänta ett par veckor och istället fixa håret lagom till Nightwish. Jag vill gärna vara lite fin när jag ska se mina gudar live. Inte för att någon i publiken, eller bandet, kommer bry sig, men jag bryr mig. Faktiskt. Mitt hår ska vara svart, inte brunt. Inte heller blont, som farmor och halva min släkt tycker det borde vara. Min naturliga hårfärg. Svårt att föreställa sig kanske.

Vad har hänt annars då?
 - Suttit och stämplat gallrade böcker i två timmar.
 - Köpt ett par nya anteckningsblock. Ett svart och ett vitt. Det knallrosa jag använder för närvarande börjar bli fullt.
 - Hämtat Björn från hans praktik och åkt till Burger King för att han, enligt egen utsago, höll på att svälta ihjäl, fast jag ändå skulle börja med middagen när vi kom hem.
 - Lagat makaroner och korv och pratat högt med mig själv.

Lyssnar på Johanna Kurkela och peppar "Game Of Thrones" kl 22. Kanske inte det ultimata musikvalet inför en fantasyserie, men jag känner inte för att lyssna på något annat. Fungerar utmärkt som nervarvning, lite därför skulle jag tro. Ville bara nämna detta onödiga vetande innan jag sätter punkt för ikväll.

The End

Den tjugonde mars.

Måste jag uppdatera? Har någon tvingat mig till det? Svaret är nej. För jag har ingen lust. Jag är trött, har en dålig hårdag (dagens i-landsproblem), tappat ett av mina favoritörhängen och är på surt och jävligt humör av för mycket tankar i huvudet.

Om ni trycker F5 så ser ni min nya design. Headern är dock bara tillfällig i brist på idéer. Bilden är inte ens min, jag bara "lånar" den lite. Ska försöka sätta kreativiteten i arbete och få ihop en ny header så snart som möjligt, en jag kan ge mig själv credit för. Kommer kännas lite bättre då.

Dags att bänka sig framför desperata hemmafruar och sedan ska jag röra mig mot sängen tillsammans med Ozzy. Hans biografi alltså, inte rockstjärnan i fråga.

Die Apokalyptischen Reiter

Stavade jag det där rätt? *kontrollerar*

Man kan ju inte göra annat än att älska tyskar <3

We were born in the hunter's season ...

Läst Sweden Rock och Ozzys självbiografi (som är jävligt rolig men samtidigt bortom allt vad sinnessjuk heter), slängt ihop en väääldigt kladdig kladdkaka och så en massa musik på det. Ni måste tycka jag är löjlig som fotar såna här saker när jag inte ens kan fota med stil.

Nåja, bilderna visar åtminstone vad jag sysselsatt mig med en dag som denna.

One with the wind, defenders of creation.

Min Hammerfall-recension publicerades i tidningen idag, men kom upp på hemsidan redan igår. Hade tänkt länka den, men det känns onödigt när den finns i inlägget under.
   Däremot fastnade jag av en slump på bild, tagen av fotografen från samma tidning, Malin Af Kleen.
Kan ni se mig?

Kan förövrigt nämna att jag inte stod längst fram hela tiden. Ur ljudteknisk synpunkt brukar ljudbilden vara bättre ju längre bak man befinner sig. Jag backade efter två låtar till mitten någonstans och hörde plötsligt mer än bara basen och virveltrumman.

Hammerfall 15.03.12 @ Kulturakademin, Motala

Detta är recensionen jag skrev för MVT. Valde pga mitt uppdrag att lämna kameran hemma, men när det väl kom till kritan kunde jag inte hålla mig från att fota lite ändå för egen vinning, så ni får nöja er med kassa mobilbilder.

Att Hammerfall tillhör den stora svenska hårdrockseliten kan ingen förneka. Göteborgarna har sålt miljoner skivor, legat etta på svenska topplistor och är det enda metalband från vårt avlånga land som spelat på Scandinavium. En väldigt stor kontrast i jämförelse med torsdagskvällens gig i Frälsningsarméns gamla lokaler, numera under namnet Kulturakademin.

Storlek spelar dock ingen roll. På ett sådant litet ställe är det omöjligt att använda specialeffekter, vilket innebär att bandet i fråga måste nå ut till publiken genom enbart sitt scenframträdande. Något som Hammerfall lyckas oerhört bra med. Joacim Cans kan tveklöst klassas som en av Sveriges bästa frontmän. Sångaren, vars röst låter minst lika bra live som på skiva, bär ett ständigt leende på läpparna och använder sig av komik när han tilltalar publiken. ”Vi kommer bjuda på hälften gammalt skit, och hälften nytt skit” uttryckte han under sitt första mellansnack.

   Ungefär så blev det. Nästan. Mestadelen av setlistan kretsade kring gammalt material, något som tillfredsställde flertalet i publiken. Endast tre låtar från senaste albumet ”Infected”, släppt 2011, fick göra sig till hörs inom lokalens väggar.

Naturligvis var det inte bara Cans som fick igång adrenalinet hos den lilla publiken. Övriga bandmedlemmar fick lika mycket utrymme. Under Pontus Norgrens och Oscar Dronjaks respektive gitarrsolon drog sig sångaren tillbaka med omtanke. När han framåt slutet presenterade medlemmarna var och en gjorde han det med diverse anekdoter som gav skrattmusklerna ett riktigt träningspass.

   Stämningen var på topp ända från inledningen ”Patient Zero” till sista ackordet av dunderklassikern ”Hearts On Fire”. Den sistnämnda orsakade tillsammans med ”Let The Hammer Fall” och ”Glory To The Brave” kvällens alla taklyft.

Om ni vill uppleva äkta heavy metal, så borde ni följa mitt exempel och se Hammerfall live. Det är ingen rekommendation, det är en order.

Betyg: 4/5

Setlista

1. Patient Zero

2. Heeding The Call

3. Any Means Necessary

4. B.Y.H

5. Bloodbound

6. Steel Meets Steel

7. Last Man Standing

8. Renegade

9. Riders Of The Storm

10. Legacy Of Kings

11. Let The Hammer Fall

12. The Dragon Lies Bleeding

13. The Templar Flame

14. Glory To The Brave

15. One More Time

16. Hearts On Fire

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Måste få berätta lite om vad som hände innan konserten. Efter jobbet gick jag till Sibylla för att fylla min tomma mage med kebabtallrik. Jag klev in där drömmandes genom dörren, taggad till tusen och hungrig som en varg. Då tvärnitar jag. Vilka sitter där och äter om inte Hammerfall själva?! De gick ju knappast att ta miste på, de var knappt några andra gäster och de pratade så högt att hela restaurangen ekade. Jag satte mig vid ett bord några meter ifrån dem, men chicken som jag är kom jag under min vistelse aldrig till skott att gå fram och hälsa. Ångrade mig som fan när de reste sig och gick, några minuter före mig. Blööö.

   Ångesten släppte dock lite när bandet tackade och bugade efter giget. Jag lyckades skaka hand med Joacim samt fånga ett f*cking plektrum från Oscar! Eller fånga och fånga, han tog loss alla han fäst på sitt mickstativ och delade ut till alla som sträckte fram händerna framför honom. Lycka!

Kort och gott så måste jag säga att det inte var särskilt lätt att förena nytta med nöje. Jag headbangade så mycket jag kom för mig, samtidigt som jag antecknade stödord i mitt pyttelilla block, väl medveten om varför jag befann mig där.

   Satt efter hemkomst uppe till kl 2 i natt och skrev den fullständiga recensionen, och var inte ens klar när sängen lockade för mkt. Gick därför upp tidigare i morse för att slutföra arbetet. Totalt ca 3 h sömn. Liter med kaffe har lyckats hålla mig någorlunda pigg under dagen. Men det hjälper ju inte jättelänge. Jag är återigen trött.

Every solemn moment I will treasure inside, even though it's hard to understand.

Känner mig totalt opeppad inför att se Hammerfall imorgon. Antar att det beror på nervositet. Jag går dit ensam och ska utföra ett viktigt jobb. Tvärtemot vad jag är van vid när det gäller konserter.

Jag kommer ha ca 12 h på mig att skriva recensionen efteråt, MVT vill ha den på fredag förmiddag. Det innebär att jag förmodligen tvingas sitta uppe halva natten och skriva tills fingrarna blöder eller min hjärna säger stopp. Samtidigt måste jag sova, ska upp tidigt för praktiken som vanligt.
   Seriöst, vad fan har jag gett mig in på? Det är slitigt att ha två jobb såhär. Men tidningen räknar med mig och jag hatar att misslyckas mer än någonting annat. Ge mig en lyckospark, tack.

Fullspäckat.

Imorgon förmiddag tänker jag ta sovmorgon för att sedan vikarera under kvällspasset på jobbet. Vi är bara halv styrka nämligen, jättemånga ligger hemma och är sjuka. Influensa och annat skit som går nu. Inte bra, men vi får göra det bästa av situationen.

På torsdag ska jag ut på mitt första stora journalistiska recensentuppdrag för MVT; Hammerfalls konsert på Kulturakademin. Därefter har jag mindre än ett dygn på mig att skriva en recension som ska publiceras i lördagsnumret, samtidigt som jag ska befinna mig på jobbet/praktiken hela fredagen, enligt mitt schema.

Mycket av min energi kommer troligtvis ägnas åt att samla mig och försöka skaka av all nervositet. Jag har gått på konserter förut och jag har skrivit recensioner tidigare, men detta är i arbetssyfte och kommer läsas av hela kommunen i helgen. Väntar just nu på svar från min arbetsgivare om diverse viktiga detaljer.

Som grädde på moset (jävligt äcklig kombination det där) har jag en massa böcker att läsa innan lånetiden går ut. Så räkna med låg uppdatering här under veckan, mitt schema är nästintill fullspäckat.

R+

Reise, reise, Seemann reise

Jeder tut's auf seine Weise

Der eine stößt den Speer zum Mann

Der andere zum Fische dann

Reise, reise, Seemann reise

Und die Wellen weinen leise

In ihrem Blute steckt ein Speer

Bluten leise in das Meer

Mitt nya favoritlinne. Som vanligt reserverar jag för att bilderna är dåligt tagna och redigerade.

One month to go!

Jag har suttit och pillat på all min NW-merch i flera veckor, bara för att få drömma mig bort och hamna i trans. Att äntligen bli av med liveoskulden ... blir alldeles skakig bara av att tänka på det. Det här har jag längtat efter i fem år, kanske mer.

Once upon a night we'll wake to the carnival of life.

The beauty of this ride ahead, such an incredible high.

It's hard to light a candle, easy to curse the dark instead.

This moment the dawn of humanity.

The last ride of the day.

Who can say where the road goes, where the day flows?

Lyssnar på min Sömnpiller-lista på Spotify. Sova är det sista jag tänker göra nu, men jag är inte på humör för något annat än lugn musik just nu.

Mår betydligt bättre idag än igår. Ett gott tecken. Fortfarande snorig, hostig och det river lite i halsen, men såvitt jag känner inte mycket feber, kanske ingen alls. Antar att nattens goa sömn delvis har med saken att göra. Kanske hade kunnat åka till jobbet idag iallafall ... Men det är skitsamma nu, helgen är på intåg i vilket fall som helst.

Jag är ensam hemma för närvarande. Mamma har åkt till stan för några ärenden på sin lediga dag. Hon har lovat att köpa en påse chips åt mig när hon handlar. Är så grymt sugen på chips med dipp att jag vetefan vart jag ska ta vägen.

Har i övrigt städat ur kylskåpet, läst lite i "Revolvermannen" och pratat med någon från Af på telefon som är specialiserad på arbetsökande med funktionsnedsättningar. Äntligen kanske jag kan få lite hjälp från dem, det har ju för fan gått en evighet sedan jag lämnade in läkarintygspapprena.

Sjukling.

Febern har brutit ut. Det är inte mycket, men tillräckligt för att stanna hemma. Sov som en stock i natt efter ett avsnitt "Game of Thrones" och tvingades gå upp kl 8 imorse för att ringa och sjukanmäla mig. Jag blir förmodlingen borta från jobbet resten av veckan. Ingen idé att pallra sig dit imorgon heller.

Det snöar som fan ute. Nyss höll det på att bli vår här, nu är vintern tillbaka. Inget mig emot, det är en perfekt dag att vara sjuk på. Jag har myskläder på mig, håret är oborstat, näsan täppt, huvudet alldeles snurrigt och kroppen helt död. Hela jag är nästan död.

Ska slå av datorn, krypa ner i sängen och läsa Stephen Kings "Revolvermannen". Tills dess jag återkommer bjuder jag på ett par bilder som visar hur jävla snygg (ironi) jag kan vara vid sjukdom.

May there always be angels to watch over me ...

Jag trodde det värsta var över.

Att livet börjat återgå till det normala.

Men jag hade fel.

Smärtan finns fortfarande där.

Den gömmer sig i mitt inre, smyger fram och hugger tag när jag minst anar det.

Tårkanalerna fylls och svämmar över.
Huvudet består av en enda stor röra.
Ett stort svart hål i hjärtat.
Jag är ännu inte fullständigt hel.
Men jag tänker inte ge upp.
En dag ska jag lyckas lära mig acceptera.

Ohh, these little earthquakes ... Here we go again.

Nu tänker jag vara jobbig och tjata lite om mitt illamående igen genom att citera mitt senaste Facebook-inlägg:

"Influensasymptom sedan i måndags, men inget riktigt utbrott.

Jag är duktig som pallrar mig till jobbet ändå"

Om det ens är influensasymptom. Vaknade i morse och lät som en tupp med halsfluss när jag öppnade munnen. Det river lite i halsen och min kropp känns emellanåt helt bortdomnad. Men än så länge ingen feber. Därav att jag orkar upp på morgonen. Det är antagligen inte begynnelsen på influensa, utan bara sån där jobbig sjuka som brorsan brukar få. Jag får väl vara glad för det. Senast jag hade influensa var i sjuan, kombinerat med öroninflammation. Låg hemma och dog i två veckor den gången. Blööö.

Slänger upp de nyaste bilderna på mig själv när jag ändå är igång och skriver. Ser as usual jättetjurig ut, men jag tycker liksom inte om att le på bild. Men min ögonfärg framhävs ganska bra.

Btw, i morgonstressen när jag åkte till jobbet råkade jag glömma mobilen hemma. Det roliga är att jag inte upptäckte det förrän jag kom hem och hittade den på köksbordet. Är inte det ett jävligt tydligt tecken på att man inte är mobilberoende?

Den sjätte mars.

Börjar på allvar tro att det är något fel på biblioteket itself. Som jag skrev tidigare idag mådde jag jättekrassligt, men nu när jag är hemma är alla symptom som bortblåsta. Jag förstår ingenting. Från assjuk till frisk bara genom att förflytta sig 2,5 mil. Något skumt är det.

Handlade på vägen hem, lagade überkrämig pasta carbonara, åt middag med familjen och sedan gjort absolut ingenting. Jag är alltid så okoncentrerad när jag kommer hem från jobbet att jag inte förmår mig någonting alls. Det är knappt så jag har lust att blogga. Min hjärna blir helt ur funktion.

Nog med nonsens om min sjuka. Kvällste och vårsäsongspremiären av "Desperate Housewives" lockar mer. Som jag har längtat.

Uppdatering från jobbet.

Klev upp med och åkte iväg till praktiken trots krassligt mående. Jag har ingen feber eller något sådant än, men gårdagens symptom återstår + slem i halsen och nu senast hosta. Drack te till frukosten imorse, men det hjälper ju inte länge. Vi får se hur jag mår ikväll, om det kan bli något arbete imorgon.

Eftersom jag är en sådan snäll praktikant tog jag med mig en stor Merci-ask och och ställde i personalrummet. Hälften är redan slut. Vi är många som jobbar här, många fler än vad jag först trodde när jag kom hit. Som vanlig låntagare är det lätt att få intrycket att de enda som jobbar på ett bibliotek är de som står i receptionen. Så är det ju inte har jag lärt mig under de snart två månaderna jag varit här.

Dags för lunch. Återkommer förhoppningsvis när jag kommer hem.

Lugnande medicin.

Nomnomnomnom <3

Ska äta "några" stycken tillsammans med en kopp te, lyssna på Tarot och tycka lite synd om mig själv för det jag skrev i inlägget under. Godnatt tills vidare.

I'll face it, cause it's the heart of everything.

Mina sjukdomsfarhågor har sakta men säkert börjat besannas. Har drabbats av samma symptom man brukar få när man håller på att bli sjuk, ont i gommen utan orsak och pendlar mellan att frysa halvt ihjäl och svettas som en gris. Just nu mår jag ganska bra, men imorgon bitti kanske jag mår sämre. Inte okej, långt ifrån okej. Det är brorsans fel, han har smittat ner mig.
   Jag ska väl dock vara glad över att det inträffar nu och inte tidigare. Har ju ingenting viktigt, förutom praktiken, inbokat så nemas problemas. Ingen panik, ingen panik. Om jag tvingas stanna hemma några dagar kan jag äntligen ta mig tiden att läsa alla böcker jag lånat. Bara för att se positivt på saken.

Vågar jag ställa mig och baka chokladbollar med min eventuella sjuklighetsstatus? Jag tror det. Har suktat efter det i flera dar nu. Det kanske till och med bara är jag som vågar äta dem ... Haha, nädå. Alla i familjen vill antagligen smaka. Om jag tillåter dem är en annan sak.

Nobody bleeds for the dancer.

Jag måste vara den lataste jäveln i hela kommunen. Det tog mig tre timmar från att jag vaknade vid 10.30 till att ta tag i städandet av mitt rum. Tre timmar, och jag är inte klar förrän nu. Men mitt i alltihop blev jag som vanligt tvungen att slösitta vid datorn, äta något och sedan gå ut en sväng i solen. Mulle var jätteduktig, jag kunde ha honom lös i skogen nästan hela vägen utan att han smet. Det händer inte ofta.

Hade planerat att göra en massa andra saker idag, förutom att städa. Men då bara det blivit jävligt utdraget lär jag inte hinna med någonting annat. Eller jo, färga håret tar ju inte så lång tid. Utväxten efter förra helgens färgning blev grå istället för svart. Det syns inte så mkt, men jag vill få bort det fort som fan. Ser förjävligt ut om man tittar riktigt noga.

Nu: middag. Potatisgratäng. Bra, jag håller på att svälta ihjäl.

Godmorgon!

Dagens onödiga vetande lyder:

- Det är vårväder ute, strålande sol och 6 grader.
- Jag har svarta, urtvättade leggings och randig tröja på mig.
- Jag dricker kaffe ur en kopp utan handtag.
- Mitt rum är en katastrof.
- Jag sitter och skriver detta när jag egentligen borde göra viktigare saker.
- Jag har tre böcker att läsa och jag vetefan vilken jag vill börja med.
- Jag har sovit som en stock i natt, bästa sömnen på länge.
- Jag är ensam hemma.
- Det står en tom ölburk bredvid mig på vänster sida.
- Jag ska snart stänga ner datan och ta tag i mitt liv.
- Jag har inget liv.

Återkommer, troligtvis.

Förargelseväckande beteende.

Det är på ett sätt inte alls förvånande att det är i Ryssland detta inträffar, landet som vill förbjuda homo- och bisexuella att vara öppna med sin läggning. Rammstein är visserligen inte homosexuella, men de är bäst i världen på att provocera under sina konserter (alla fattar väl dock att det Till & Flake gör inte är på riktigt). Jag och många andra älskar dem, andra hatar dem. Den ryska regeringen tycks tillhöra de sistnämnda. Jävla homofober. Ska man skratta, gråta eller bli rent ut sagt skitförbannad?

Allmänna funderingar.

Min blogg har blivit så himla tråkig. Det känns som jag skriver om samma jävla grejer hela tiden. Hur många tycker det är roligt att läsa när mina dagar ser exakt likadana ut? Räck upp handen.

Jag vill göra om en massa här. Har tröttnat på den blåa saken jag har som header, profilbilden, innehållet, rubbet. Det är dags för en massiv förändring. Frågan, eller snarare problemet, är bara ...

Hur i helvete ska jag hinna med det?

En vanlig dag.

• Vaknar runt 6-tiden av att klockan ringer, eller att en katt hoppar upp på mig och vill gosa.
• Drämmer till snoozeknappen och försöker somna om.
• Klockan ringer igen efter fyra minuter. Gör samma sak som ovan.
• Klockan ringer en tredje gång. Inser att det inte är någon idé att ligga och dra sig, så stänger av alarmet och kliver upp under jämmer och stön över stelheten i kroppen och med zombiefierat ansiktsuttryck.
• Hoppar in i duschen med inställningen "nu ska jag duscha snabbt".
• Kommer ut ur duschen (efter 20 minuter), sätter på mig morgonrocken, sminkar mig och fönar håret.
• Går ner, sätter på kaffe och äter frukost.
• Dricker kaffe, väljer kläder, fixar håret, borstar gaddarna, slänger ner det sista i väskan och åker till praktiken.
• Arbetsdag bestående av bl.a morgonmöte, bokuppsättning, datajobb, receptionen/infodisken, två fikaraster och en timmes lunch.
• Åker hemåt.
• Kommer hem, slänger handväskan på soffan och slår på datorn.
• Middag.
• Spenderar kvällen framför datan med diverse saker. Skriver, bloggar, lyssnar på musik osv.
• Dricker kvällste.
• Går och lägger mig runt 11. Ibland tidigare, ibland senare.
• Gosar med Sissi eller läser en bok för att bli trött och somna.

Ungefär såhär ser det ut, dag efter dag. Måndag - fredag. Det kallas rutiner. Jag försöker dock inte bygga hela mitt liv utefter dem, utan byter gärna ut vissa saker mot något annat. Men inte spontant eller sista sekunden-missions andra ber mig om. Organiserad planering ska det vara. Annars blir min hjärna förvirrad och mitt humör ett jävla helvete.