Ansiktsboken

Nog för att Facebook har förvandlats till någon slags spionsida i och med införandet av prenumerationskolumnen, men detta tar fan priset.

Läs resten av artikeln här

FB har blivit tillräckligt skrämmande då allting man gör där är helt öppet för alla. Vilka grupper man går med i, vad man lyssnar på via Spotify, vad man kommenterar på sina egna vänners statusrader, vilka statusar man gillar osv.
   Men att ansvariga bakom sajten samlar in data om vilka andra webbsidor man besöker även när man är utloggad är för i helvete inte acceptabelt. Det värsta är ju att det är sant, för de har ju erkänt. Det spelar ingen roll att uppgifterna aldrig visats för utomstående och att de ska raderas. Mitt förtroende för FB har försämrats rejält. Tyvärr så har jag hunnit bli beroende av skiten, men på lång sikt så luktar det avaktivering.

Händelserna i Norge

Innan ni fortsätter läsa, kom inte efteråt och anklaga mig för att vara okänslig eller okapabel till att känna medlidande. Vi lever i ett land med yttrandefrihet och jag har all rätt att tycka vad jag vill. Jag står för varenda ord som står skrivet nedan. Jag vill oxå påpeka att jag inte skriver detta inlägget för att hela världen ska veta vad jag tycker. Jag skriver det här inlägget enbart för att jag hade något att skriva om. Sedan kan folk associera hur de vill ...

Jag tänker gå rakt på sak: jag börjar på djupaste allvar bli riktigt trött på det här tjatet om vad som hänt i Norge. Ett bombdåd i Oslos regeringskvarter och en skjutmassaker på ett politiskt ungdomsläger på ön Utöya. Jag håller med om att det är jättehemskt, och kan inte heller fatta att en människa kan vara så kallblodig och göra något sådant.
   Men i all ärlighet; varför har det blivit sånt jävla snack om det? Tänk efter, i andra delar av världen så krigas det för fullt, där dör folk var och varannan dag, men dessa länder pratas det knappast någonting om. Enda anledningen till att det blivit så mycket snack om de norska terrordåden här i Sverige är enbart för att Norge är vårat grannland och inget annat. Men vi skiter nästan fullständigt i att det händer värre saker i andra länder.
  
Det som jag stör mig mest på är hur folk tror att de visar ett otroligt stöd för norrmännen genom att sätta en norsk flagga på sina profilbilder på Facebook. Min fråga är; vad är det som är så hedrande med det? Visst, det kanske är en trevlig tanke, men man visar för i helvete inte sin sympati genom en enkel, liten flagga. Varför ska man visa sorg för några människor man inte ens vet vilka det är? Ärligt talat så tror jag inte att norrmännen som drabbats av bombdådet eller massakern bryr sig ett skit över att alla sätter in flaggor. De är fullt upptagna med att sörja sina bekanta som dödats eller kämpa för sin egen överlevnad från diverse skador. Om jag var norska så tror jag inte att jag skulle vara särskilt glad över att en massa svenskar sätter in vår landsflagga på sina profilbilder. För hur kan Sverige veta vad den norska befolkningen egentligen känner? Hur alla föräldrar som förlorat sina barn på ett sådant brutalt sätt känner sig? Att sätta in Norges flagga på sin FB-bild är bara onödigt och larvigt, för det gör ingen som helst jävla skillnad.

På tal om yttrandefrihet, alla som satt in norska flaggor på sina profilbilder har all rätt i världen att visa sina åsikter på det sättet, jag klandrar dem inte om det är det ni tror efter att ha läst detta. Men som jag sa, jag tycker det är jävligt larvigt och det finns ingen heder alls i det. Jag är inte dryg för fem öre nu, jag är bara ärlig och modig som vågar öppna käften! Punkt.

Ich muss zerstören

Det finns en sak i hela världen som gör mig så helvetesjävlafucking skitförbannad. Det är inte krig, inte orättvisor, inget sådant. Nej, detta är något som tragiskt nog förekommer dagligen fast man sällan tänker på det. Jag har lyckats hålla det inom mig ett tag, men idag jävlar så måste jag fan få ge utlopp för det. För nu har det gått alldeles för långt.

Det som gör mig så jävla arg är allt äckligt jävla skitsnack som förekommer! Om det är någonting jag är allergisk mot - det enda jag är allergisk mot dessutom - så är det skitsnack. Jag klarar inte av det, för det är så omoget och dumt att jag inte har ord för det. Hur kan man vara så feg att man inte vågar säga vad man tycker rakt ut?
   Man måste vara på ett speciellt sätt, ha en viss humor, passa in i mängden. Jag tror att det är delvis därför som t. ex jag inte har några jättenära vänner i klassen, eller överhuvudtaget; jag uppfattas som dryg och allmänt taskig på grund av min stora käft och uppriktighet. Folk har liksom förskjutit mig för den jag är. Jag pratar inte skit, jag säger precis vad jag tycker och tänker, jag har inte alls samma åsikter om vissa saker som de flesta andra och allt det där. Och är man sådan ... ja, då verkar man tydligen vara en jävla loser. Och då pratar folk om en. Jag vet att folk snackar en massa bakom ryggen på mig, men jag orkar inte bry mig. Det jag menar när jag säger att jag är allergisk mot skitsnack är att jag inte klarar av att höra på det. Ibland kan det pratas om personer som jag inte har något emot alls, som jag tycker om som de är, och det är just sådant jag fullkomligt hatar att höra. Och det är inte lätt att slå dövörat till ska jag tala om för er. För sådant här är inte acceptabelt. Det skadar inte bara den som får allt emot sig, utan även den som snackar. Har ni tänkt på det? Varför kan folk inte vara ärliga mot varandra, istället för att sprida en massa och såra sina medmänniskor?


"I would like to destroy something"

Svara för helvete

Seriöst. Nu har jag för fan börjat tröttna på alla anonyma kommentarer. De är jättegulliga och så, men jag kan inte tacka dig, för JAG SKULLE VÄLDIGT GÄRNA VETA VEM DU ÄR SOM HELA TIDEN ÄR ANONYM!

Jag börjar seriöst bli desperat. Säg vem du är, eller så behöver du inte kommentera överhuvudtaget. Okej, är vi överens?