There's No More Death To Fear

Tarja Turunen gjorde min dag, bokstavligt talat. Jag satt ute på altanen med anteckningsblocket och penna framför mig och hade inte fått ner mer än två ynka rader av det lilla jag hade i huvudet. Sedan hade det tagit stopp. Med en djup suck tog jag fram iPoden, pluggade in den i öronen och ställde in "blanda". Det var dels i förhoppning om att få åtminstone några idéer, dels för att jag inte riktigt visste vilken musik jag var på humör för att lyssna på och dels för att bryta tystnaden.
  
Då började Tarjas "I Feel Immortal" spelas i hörpluggarna. Halvvägs in i låten fick min hjärna någon slags uppenbarelse. Inom loppet av någon sekund så kryllade hela skallen av textidéer! Inspirationen var tillbaka, tack vare den låten. Min glädje visade ingen gräns. Jag ryckte åt mig blocket och började skriva för fullt. Efter drygt en timme hade jag fått ihop en fullständig text. En timme kan låta länge, men för mig så är det förvånansvärt kort tid. Det brukar ta mycket längre tid annars, ibland flera timmar.
   Men jag kan verkligen inte påstå att jag är 100% klar än. För om jag känner mig själv rätt så kommer jag att läsa igenom texten igen och upptäcka att det är en massa ändringar som måste göras. Ord som stryks eller byts ut, hela meningar som byter plats med varandra och hela det där köret. Så brukar det alltid vara. Det kan ta upp till flera dagar innan jag är helt nöjd med en text. Det beror nog på att när jag väl har inspiration och har skrivit ihop en text så kommer min genialiska hjärna hela tiden med bättre och bättre idéer till den. Och det slutar nästan alltid på samma sätt varenda gång; att ett poetiskt mästerverk har fötts.

I vilket fall som helst, nu kliar det inte i mina fingrar längre. Att en enda låt kan göra så mycket. Visst, det har hänt förut, men inte att det tagit så kort tid att få ihop något. Därför sitter jag just nu och lyssnar på dagens inspirationskälla. Underbara, älskade Tarja :-)

En Segerkrans I Stjärnors Glans

Raubtier har förgyllt en stor del av min dag. Det var egentligen bara det jag ville säga, för nu tänker jag plugga in iPoden i öronen och ta en promenad i mörkret. Mysigt som fan :-)

The Soundtrack Of My Life

Egentligen skulle jag ha målat farmors veranda idag, precis som jag gjort de senaste två dagarna. Men eftersom det kommer regnskurar med jämna mellanrum så sket det sig. Måla i ösregn är bara slöseri med färg om man säger så.

Men nu till inläggsrubriken. Nevnarien hade en väldigt intressant musiklista bland sina gamla inlägg som jag tyckte kunde vara rolig att göra. Ett livssoundtrack. Musiken man lyssnat på genom hela livet.
   Jag kan inte direkt påstå att det var enkelt att göra den här listan. Jag har lyssnat på så mycket blandad musik genom åren och haft en massa olika favoritband och artister. Men jag har grävt djupt ner i arkivet och valt ut fem låtar vid varje epok. Annars hade den här listan blivit en hel roman.
   Som ni märker började jag lyssna på metal tidigt (om Evanescence räknas som metal), men det dröjde länge innan jag insåg att jag faktiskt var hårdrockare i hjärta och själ.

Barndomen
Det var sent 90-tal och efter milleniumskiftet. I min skivhylla kunde man hitta Hits For Kids och Absolute Music. Britney Spears blev min första idol.

Britney Spears - "Baby One More Time"
A*Teens - "Super Trouper"
Melanie C - "I Turn To You"
Westlife - "My Love"
E-Type - "Africa"

Upptäckten
Mellanstadiet. Jag smakade på rockmusik för första gången på egen hand. Väldigt blandad musiksmak vid den här tiden.

Evanescence - "Going Under"
Hammerfall - "Hearts On Fire"
Alcazar - "Not A Sinner Nor A Saint"
Avril Lavigne - "Sk8er Boi"
Gary Moore - "Over The Hills And Far Away"

Musikkrocken
Högstadiet. Nytt folk, mycket nytt att ta in. Puberteten, strävan efter att finna sitt rätta jag. Ny musik från alla håll och kanter.

Green Day - "Holiday"
The Poodles - "Night Of Passion"
Avril Lavigne - "Nobody's Home"
Simple Plan - "Welcome To My Life"
Takida - "Halo"

Hittat hem
Det började i åttan eller nian. Within Temptation och Nighwish klev in i mitt liv. Jag blev förälskad. I början av gymnasiet hade jag tillslut hittat mitt rätta jag.

Nightwish - "Nemo"
Within Temptation - "What Have You Done"
Tarot - "Ashes To The Stars"
Rammstein - "Benzin"
Evanescence - "My Immortal"

Iron Maiden 01.07.11 @ Ullevi, Göteborg

Bättre sent än aldrig. Men här kommer äntligen den fullständiga recensionen av Iron Maidens konsert på Ullevi i Göteborg, plus förbanden Graveyard och Sabaton :-)

Graveyard
Jag har egentligen inte mycket att säga om Graveyard. Jag hade inte kollat in dem innan, så jag hade inga som helst förväntningar. Men om jag ska vara ärlig så var de faktiskt grymma, åtminstone musikmässigt!
   Tyvärr tyckte jag att de hade lite halvdålig kontakt med publiken, det var nackdelen med deras spelning. Sedan kan jag inte påstå att deras mysiga soft metal passade in i sammanhanget, om man ska jämföra med de efterföljande banden, även om musiken i sig var riktigt bra. Annars gjorde de en ganska bra show. De var åtminstone en hyfsad bra publikuppvärmare, även om kontakten med publiken som sagt inte var den bästa.

Betyg: 3/5

Sabaton

Det är skitsvårt att förklara hur jävla grymma Sabaton är live, man måste seriöst uppleva det personligen för att veta. Det har jag fått lära mig efter att ha hört från folk hur grymma de är, och nu sedan ha sett dem själv. Våra svenska krigsmusikgudar höll lika hög klass som huvudakten gjorde. Joakim Brodén sprang runt på scenen likt en torped och såg lika glad ut som ett litet barn på julafton, bandet hade verkligen askul tillsammans på scen och varenda en av bandmedlemmarna hade en utstrålning som heter duga.

   Bandet öppnade starkt med "Ghost Division", tätt följd av en av mina absoluta favoriter, "Uprising" <3 Under de närmaste 40-45 minutrarna så spelade de bland annat "Cliffs Of Gallipoli", "White Death", "Coat Of Arms" och givetvis deras mest kända låt, "Primo Victoria". Den sistnämnda blev kvällens allsång och hoppfabrik. Under refrängen fick nog publiken halva Ullevi att skaka.

   Musiken varvades med en massa "Sabaton"-rop, vilket Joakim kommenterade: "Det har nog aldrig hänt att ett förband fått såhär mycket jubel", och inte minst med det roliga mellansnacket. Jag vek mig att skratt mer än en gång kan jag säga. Mitt i spelningen började Joakim helt random börja prata om sex, men han ursäktade sig och sa: "Nu ska vi inte prata om sex, utan om min ... snopp". Asgarv! Och innan sista låten bad han hela publiken att vi skulle sjunga med dem allt vad vi orkade. Vi förväntade oss förstås en av deras kändaste låtar. Men när Joakim satte mikrofonen till munnen brast han ut i Villages Peoples gamla klassiker "Y.M.C.A" för full hals. Hela publiken blev helt förstummad, och jag var knappast ensam om att börja gapskratta och tänka "whathefuck?!" Men Joakim bara skrattade och sa: "20 000 hårdrockare sjunger 'Y.M.C.A', det har jag sett på YouYube". Utan tvekan kvällens förbandshöjdpunkt!

Det enda jag saknade under konserten var "The Final Solution", som jag visserligen inte väntade mig att de skulle spela men ändå, och "Rise Of Evil". De hade inte heller några pyros, men det behövdes knappast i vilket fall. Sabaton var hur jävla grymma som helst ändå! Det behövs verkligen ingen pyroteknik för att vara en grym liveshow. Jag njöt av varenda sekund. Tack Sabaton för en av de grymmaste konserter jag sett! :-)

Betyg: 5/5

Iron Maiden

Sex stycken britter. En gigantisk arena. 50 000 pers i publiken. Två enstaka ord: Metal. Magi.

   Svårare än så är det inte. Jag gick in på Ullevi som inget jättemegastort Maiden-fan, och kom ut som välsignad entusiast. De var magiska, helt jävla magiska. Mindblowing.
   Nu kan jag dock inte påstå att vi såg scenen särskilt bra, vi hade en massa långa jävlar framför oss (detta är den största nackdelen med att vara kort), men det gjorde inte särskilt mycket. Vi hörde bra och hade väldigt bra sikt till storbildskärmarna. Men framförallt ljudet var det viktiga.
   Gubbarna i Iron Maiden må vara över 50+, men av energin att döma skulle man kunna se dem som 30 år yngre. Den evigt unge Bruce Dickinson for runt överallt på scenen som en oljad blixt, Steve Harris log konstant och körde sin berömda kulspruteposé mer än en gång, Janick Gers busade runt med sin gitarr och gjorde allt för att synas och bandets äldsta medlem Nicko McBrain syntes inte mycket bakom sina trummor, men jävlar vilket flyt han har!
   Konserten inleddes av "Satellite 15 ... The Final Frontier", öppningslåten från senaste albumet "Final Frontier". Direkt efter den kom "El Dorado" från samma platta. Resten av setlistan bestod av låtar från det senaste decenniet som "Coming Home", "Dance Of Death", "Blood Brothers", "When The Wild Wind Blows" och "The Wicker Man" <3, samt en hel hög klassiker, bland annat "The Trooper" och "The Evil That Men Do". Under den sistnämnda traskade en förkroppsligad version av den berömda maskoten Eddie in. En liknande grej hände även under låten "Iron Maiden". En jätte-Eddie med glödande röda ögon blåstes upp bakom Nicko McBrain. Asgrymt!
   Kvällens höjdpunkt var dock ändå "Fear Of The Dark". Så fort introt började spelas brast hela Ullevi ut i allsång. Händer sträcktes upp och var man än tittade så lös det från mobiler och kameror som filmade. Vid den tidpunkten hade jag gåshud. Av allsången. Av känslan. Av gemenskapen. Då brydde mig inte att jag inte såg någonting. Allt var så jävla underbart :-)
   Extranumrerna bestod bara av klassiker, inlett av "The Number Of The Beast". Sedan följde "Hallowed By Thy Name", men ingen "Run To The Hills". Avslutningslåt var istället den punkmuntra "Running Free". Det var inte direkt någon jättestark final, det kändes som om det behövdes någonting mer slående. Finallåten var det enda jag egentligen blev lite besviken över. Men annars kände jag mig helt tillfredsställd som jag borde varit. Iron Maiden var som sagt magiska. Saken är solklar när det hela var slut: det var ingen vanlig konsert ... det var för helvete en religiös upplevelse :-)

Betyg: 5/5

My Eyes Wide Open To The Universe

Tarot kommer till Sverige i september! De ska turnera som förband åt inga mindre än Pain på deras Europaturné, där fem Sverigespelningar ingår. Läste om det hela på Nuclear Blasts hemsida.
   Seriöst, jag vill så gärna se dem live, båda banden, men mest Tarot. De är för fan ett av mina absoluta favoritband. Jag blir knäpp om jag inte får chansen!
   Det som dock kan bli lite problematiskt och framförallt dyrt är att spelningarna bara kommer äga rum i Norrland. Den sydligaste staden de spelar i är Borlänge i Dalarna. Men vafan, om jag ska behöva åka dit, eller varför inte ända upp till Luleå, för att se Tarot så är jag villig att göra det.
   Nå, är det någon som vill hänga på? :-)

Pain förövrigt kommer ju turnera i Sverige igen i november, då med Raubtier som förband :-)

Und Der Haifisch Der Hat Tränen

Dagens schema:
- Varit i stan och hämtat mitt pass samt köpt lite ansiktskrämer, hårfärg och hårspray
- "Bråkat" med mamma om min värdelösa bilkörning
- Lagat mat och ätit
- Färgat håret (ville bara bli av med den blonda jävla utväxten)
- Övningskört med Rammstein på hög volym :-)

Det där är vad jag hunnit med hittills. Visserligen är klockan ganska mycket nu, så vi kan väl säga att det där är vad jag gjort idag.
   Nu sitter jag bara och försöker skriva. Det går tyvärr inget vidare. Min annars väldigt kreativa hjärna står helt still. Jag får inte ner ett enda ord, och när jag väl får det så ser det inte alls bra ut. Inte för att jag försöker tvinga fram något, då blir det alltid åt helvete. Men under flera dagar, om inte veckor, så har jag varit helt tom, ingen inspiration överhuvudtaget. Mina känslor har varit blandade, man tycker att det borde ge något, men inte då. Inte ens musik eller människorna runt omkring mig har gett mig minsta lilla, de två faktorer som brukar inspirera mig som mest. Det kliar som fan i fingrarna efter att få sätta mig ner i lugn och ro och bara låta pennan flöda över pappret, jag blir fan desperat snart!

Domedagsklyftan

En av världens i särklass bästa filmlåtar. Den innehåller skarpa kontraster mellan både glädje och sorgsenhet samt rädsla och mod, det är därför jag älskar den. Från "Sagan om konungens återkomst", av den store mästaren Howard Shore.
  
Jag har lyssnat på filmmusik nästan hela dagen lång. Det är något med det bombardistiska, det känslomässiga och kontrasterna mellan stark och svagt som attraherar mig, som gör att jag älskar den sortens musik. Det är i princip omöjligt att bli uttråkad eller sömnig, för det händer alltid något.
   Som jag skrivit i något tidigare inlägg så ser jag filmmusik som nutidens klassiska musik, för de har ungefär samma känslomässiga uttryck. Dock tycker jag faktiskt att filmmusik är betydligt vackrare än klassisk musik, utan tvekan. Kanske för att det är modernare och mycket mer fantasifullt :-)

Händelserna i Norge

Innan ni fortsätter läsa, kom inte efteråt och anklaga mig för att vara okänslig eller okapabel till att känna medlidande. Vi lever i ett land med yttrandefrihet och jag har all rätt att tycka vad jag vill. Jag står för varenda ord som står skrivet nedan. Jag vill oxå påpeka att jag inte skriver detta inlägget för att hela världen ska veta vad jag tycker. Jag skriver det här inlägget enbart för att jag hade något att skriva om. Sedan kan folk associera hur de vill ...

Jag tänker gå rakt på sak: jag börjar på djupaste allvar bli riktigt trött på det här tjatet om vad som hänt i Norge. Ett bombdåd i Oslos regeringskvarter och en skjutmassaker på ett politiskt ungdomsläger på ön Utöya. Jag håller med om att det är jättehemskt, och kan inte heller fatta att en människa kan vara så kallblodig och göra något sådant.
   Men i all ärlighet; varför har det blivit sånt jävla snack om det? Tänk efter, i andra delar av världen så krigas det för fullt, där dör folk var och varannan dag, men dessa länder pratas det knappast någonting om. Enda anledningen till att det blivit så mycket snack om de norska terrordåden här i Sverige är enbart för att Norge är vårat grannland och inget annat. Men vi skiter nästan fullständigt i att det händer värre saker i andra länder.
  
Det som jag stör mig mest på är hur folk tror att de visar ett otroligt stöd för norrmännen genom att sätta en norsk flagga på sina profilbilder på Facebook. Min fråga är; vad är det som är så hedrande med det? Visst, det kanske är en trevlig tanke, men man visar för i helvete inte sin sympati genom en enkel, liten flagga. Varför ska man visa sorg för några människor man inte ens vet vilka det är? Ärligt talat så tror jag inte att norrmännen som drabbats av bombdådet eller massakern bryr sig ett skit över att alla sätter in flaggor. De är fullt upptagna med att sörja sina bekanta som dödats eller kämpa för sin egen överlevnad från diverse skador. Om jag var norska så tror jag inte att jag skulle vara särskilt glad över att en massa svenskar sätter in vår landsflagga på sina profilbilder. För hur kan Sverige veta vad den norska befolkningen egentligen känner? Hur alla föräldrar som förlorat sina barn på ett sådant brutalt sätt känner sig? Att sätta in Norges flagga på sin FB-bild är bara onödigt och larvigt, för det gör ingen som helst jävla skillnad.

På tal om yttrandefrihet, alla som satt in norska flaggor på sina profilbilder har all rätt i världen att visa sina åsikter på det sättet, jag klandrar dem inte om det är det ni tror efter att ha läst detta. Men som jag sa, jag tycker det är jävligt larvigt och det finns ingen heder alls i det. Jag är inte dryg för fem öre nu, jag är bara ärlig och modig som vågar öppna käften! Punkt.

Bring It To Me

Inleder dagen med lite Johanna Kurkela. Det är Jeanettes "fel" att jag börjat lyssna så mycket på henne (ta inte illa upp Jeanette, jag är delvis ironisk). Jag är dock jätteglad över det, för hon är jätteduktig och man blir så glad och avslappnad av hennes musik :-)
  
Frågan är nu vad som kommer hända idag. Jag har redan slösat bort halva dagen genom att sova till 12. Då jag, som vanligt, är jävligt sugen på choklad så funderar jag på att slänga ihop en kladdkaka. Vi får se om jag gör det senare under dagen, för nu är det hög tid för mig att hoppa in i duschen. Mitt hår är fullt av hårspray sen i fredags som jag inte lyckades borsta ur. Sedan är det jävligt skitigt i allmänhet oxå :-/

Hoist the Colours

Jag är mitt uppe i skrivandet av något som är viktigt att ha när man söker jobb, nämligen ett personligt brev. Visserligen har jag redan ett sedan tidigare, men efter att ha läst igenom det så kunde jag lätt konstatera att det skulle vara bättre med ett nytt. Ett nyare, mer lockande brev att ge till företag och arbetsgivare.

När vi ändå är inne på förnyelse; jag gjorde förut en massa förändringar i mina Spotify-spellistor. Lade till och tog bort låtar, satte ihop flera spellistor till en och blablabla. Anledningen var att jag inte tycker om att ha för många spellistor. Okej, jag hade 10 stycken. Det är kanske inte många, men i vilket fall som helst så har jag hälften av det antalet nu. Blandade spellistor är det allt, men så blir det när man har bred musiksmak :-)
   För närvarande så lyssnar jag på en massa underbar filmmusik. Jag ser filmmusik som nutidens klassiska musik, för det är ju ungefär precis vad det är. Musik är dessutom en väldigt viktig del av filmer, annars brukar jag få intrycket av att filmen i fråga är tråkig och framförallt väldigt tom. Filmmusiken är ju till för att förstärka filmens tema och budskap samt karaktärernas känslor. Den är en jätteviktig del av filmens stil, så att säga.
   Mina favoritfilmkompositörer är utan tvekan John Williams, Howard Shore och Hans Zimmer, men min filmmusikspellista består av mer än så. En massa Disneymusik har funnit vägen dit, bland annat. Fast det syns ändå tydligt vilka filmer och vars musik jag älskar mest.
  
Jag hade tänkt länka min filmmusikspellista här, men vid närmare eftertanke så kan ni lika gärna få hela min profil med alla spellistor. Jag tror att många av er som läser har hyfsad koll på vad jag lyssnar på, men iallafall.

Min Spotify-profil

Men nu är det hög tid att återvända till brevskrivandet, innan jag glömmer bort det.

Chills of Fear Like a Sawblade Cutting Deep

En av Lordis bästa låtar. Har haft den på repeat i någon halvtimme nu. Tyvärr lyssnar jag inte alls mycket på Lordi nuförtiden annars, om ens något överhuvudtaget. Det är synd, för de är fan grymma :-)

Upp Till Valhall På En Blixt

Som jag skrev igår så var det egentligen tänkt att jag skulle måla farmors hus idag. Men på grund av att det regnade i morse så blev det inget, så idag är jag hemma. Ikväll ska vi på wokfest hos några grannar. Jag har inte alls särskilt stor lust, men jag följer väl med bara för att. Jag måste tydligen träna på att vara social, hur jävla mycket jag än avskyr det.

Inatt åskade det som fan här. Det var i princip precis över vårat hus, åtminstone en liten stund innan det drog iväg. Jag hade precis kommit in i min djupa skönhetssömn när Björn nattugglan väckte mig och härjade om att det var åska. Trött och irriterad över att bli väckt så sa åt honom att dra ur min dator och allt internetmodem. Jag var dock tvungen att gå fram till fönstret och titta fascinerat bakom rullgardinen på vädergudarnas disco utanför. Blixtarna alltså. Jag är inte rädd för åska, det har jag aldrig varit. Tvärtom så tycker jag att det är rätt mysigt när det mullrar och blixtrar, särskilt när det är kolsvart ute. Det var jävligt gött att ligga i sängen och somna om till dundermullret inatt. Åskan var väldigt sövande, om jag ska vara ärlig.
   När jag var liten och det åskade brukade vi hela familjen sitta ute på altanen och räkna blixtar, både dem till antalet och hur många sekunder det gick mellan varje. Sådant gör vi inte nu längre. Nuförtiden när det åskar, om det är på dagen, så brukar jag oftast sitta på mitt rum och skriva. Jag brukar nämligen inspireras en del av åska och oväder i allmänhet, när det kommer till naturens lagar. Fråga mig inte varför, men jag tror det har lite med mysfaktorn att göra. Det är jättemysigt att sitta inne och bara lyssna på ljudet. Och nästan alla gånger dyker det upp en massa tankar & idéer i huvudet som bara måste bli nerskrivna.

Challenge

Jag har gjort den här en gång förut, för typ ett halvår sedan. Men eftersom jag älskar att svara på frågor så gör jag den gärna igen. Jag ska försöka komma på andra svar den här gången, lite variation vill vi ju ha :-)

1) Vad gjorde du för tio år sen?
Jag var 8 år och hade precis slutat tvåan. Vad jag minns så hade jag några nära vänner, älskade att uppträda, var blond och liten och lyssnade på Britney Spears och pojkbandspop.

2) Vad gjorde du för ett år sen?
Jag hade precis gått ut mitt andra gymnasieår och sommarjobbade som städare på Medevi Brunns hotell. Vid den här tiden mådde jag väldigt bra, det var en stekhet sommar och jag hade svårt att förstå att jag bara hade ett år kvar i skolan.

3) Fem snacks du gillar:
Choklad <3, chips, ostbågar, ölkorv och Ballerinakex :-)

4) Fem sånger du kan hela texten utantill på:
Nightwish - "Ghost Love Score"
Evanescence - "My Immortal"
Within Temptation - "The Howling"
Tarot - "I Walk Forever"
Rammstein - "Benzin"

5) Fem saker du skulle göra om du var miljonär:
Flytta hemifrån till och börja med!
Köpa en egen bil
Resa utomlands
Shoppa
Betala skulder

6) Fem dåliga vanor:
- Jag är väldigt oföretagsam och dålig på att ta tag i saker, måste oftast ha en jävla massa tjat för att det ska hända något
- Jag har telefonskräck och får nästan hjärtklappning varenda gång jag måste ringa någon
- Jag är väldigt klumpig och ibland hård i tonen när jag pratar och kan säga saker som jag faktiskt inte alls menar
- Jag har extremt kort stubin
- Jag lider av social fobi

7) Fem saker du gillar att göra:
Skriva, lyssna på musik, gå på konserter, sitta vid datorn, se på film

8) Fem saker du aldrig skulle klä dig i:
Haremsbyxor, ponchos, byxor med hög midja, kilkklackskor, volangklänningar

9) Fem favoritleksaker:
Min iPod <3
Min dator
Mina anteckningsblock
Min mobil
Den sista vetefan, kommer inte på något xD

10) Fem personer jag vill se göra denna undersökning:
Den som vill. Jag tänker inte tvinga någon :-)

White Lands of Empathica

För att sammanfatta de två senaste dagarna så har jag rensat ogräs, krattat grus, plockat vissna rondondendron, bundit upp kaprifoler, skrapat hus, blivit uppäten av myggor och trampat/slagit ihjäl ett x antal spindlar och tvestjärtar. Jag har nämligen varit hemma hos farmor och hjälpt henne lite med trädgården och huset. Eftersom jag knappt jobbar någonting på mitt ordinare sommarjobb (har inte behövt jobba på flera veckor, timanställd som jag är) så var detta en väldigt bra lösning. Jag gör det dock inte enbart för att jag får cash, utan för att ha något att göra om dagarna i brist på annat, även om det är riktig tråk- och skitgöra.
   Just idag har jag skrapat färg från husets två verandor för att sedan måla om, vilket det är tänkt att jag ska börja göra imorgon, såvida det inte blir dåligt väder. Det går ju knappast att måla om det regnar. Sedan ska vi städa ur garaget, källaren och lite annat. Det tar vi dock inte förrän nästa vecka. Men med andra ord så är det en hel del att göra.

Nu i skrivande stund så sitter jag och dricker vin medans Nightwish går varmt i högtalarna. Vin på en torsdagkväll, whatthefuck kan man tycka. Men vadå, det är sommar för fan! Då är det tillåtet att dricka vin även på vardagar.
   Och på tal om Nightwish, jag skäms nästan lite över att jag bara kan sisådär 4-5 av deras låtar helt utantill, texten alltså. De är ju trots allt mina absoluta favoriter genom alla tider, jag borde kunna betydligt fler. Men jag antar att det beror på att den lata varelse som jag är inte "orkat" plugga in sådant. Det är lite synd, det måste jag säga. Men det är bara jag själv som kan ändra på det.

With Fire And Steel They Will Slay

Så jävla frän låt! Och av den här och Battlelores övriga material att döma så märks det tydligt vad de inspireras av ... :-)

Fill The Air With Music

Jag har äntligen tagit mig tid att lyssna på Leaves' Eyes nya platta, som släpptes i våras. Här har ni utan tvekan den bästa låten. Resten av albumet är väl ... sådär tycker jag. Vissa låtar är bra och andra är sämre. Fast och andra sidan så har jag bara lyssnat igenom plattan en gång i sin helhet, och om jag känner mig själv rätt så kommer det behövas några gånger till för att jag ska kunna göra en fullständig bedömning.

I'll Find You Somewhere

Igår var vi på födelsedagsfest i Norrköping. Det var min fasters sambo som fyllde 50. Eller fyller snarare, han har inte haft sin födelsedag än, men vi firade honom nu. Det var trevligt som fan och vi stannade kvar där bra mycket längre än vad vi först tänkt, flera timmar längre. Tiden går fort när man har roligt. Vi åt väldigt mycket, först lunchbuffé, sedan tårta, sedan grillat och sedan tårta igen. Men det var bara gott, även fast det kan ha blivit lite väl mycket tårta och dricka (inte alkohol) för min del.

Whatever. I skrivande stund så sitter jag och letar jobb och lyssnar på Within Temptation. Jag har äntligen tagit tag i arbetssökandet ordentligt och spridit mitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida till och börja med, i förhoppning om att några arbetsgivare ska nappa. Jag valde dock inte enbart arbetsorter här i Östergötland, utan i hela Sverige. Lika bra det, större chanser att få jobbförfrågningar då. Vem vet, jag kanske får erbjudande om servitrisjobb på någon fjällrestaurang i Idre? Man vet aldrig.
   Jag tar dock inte för givet att det ska dyka upp förfrågningar varje dag, inte ens varje vecka. Att jag spridit mitt CV innebär inte heller att jag kan luta mig tillbaka och bara vänta. Nej, jag måste fortsätta söka arbete. Men chanserna till något blir nog lite större. Förhoppningsvis. I vilket fall som helst behöver jag en massa erfarenhet och kunskaper som kan vara nödvändiga i framtiden. Och framförallt så behöver jag någonting att göra, så jag inte sitter hemma och glor för resten av mitt liv. I längden så kommer det bli lidande.

It All Ends Here

Idag är det dags. Om ca två timmar kommer jag att sitta i en mörk biosalong med Lollo bredvid mig och titta på den sista delen av det storslagna äventyret; "Harry Potter och Dödsrelikerna del 2"
   Än så länge känns det inte särskilt sorgligt över att det kommer vara slut efter den här. Den stora sorgen kommer med stor säkerhet komma efteråt. I samma stund som filmen slutar så kommer min barndom att dö och läggas till vila. Jag har följt och älskat "Harry Potter" sedan starten för över tio år sedan och har växt upp med filmerna och J.K Rowlings underbara böcker. Och nu är det slut, eller snart iallafall. The end. Finito. Ingenting mer :-(

Eftersom jag läst boken mer än en gång så vet jag vad som bör hända i filmen, vilka som dör och vilka som överlever. Jag har ganska många favoritkaraktärer, en av dem har redan dött och TVÅ kommer dö i den här. Vilka kan det vara tror ni, som jag gillar och som dör? :-(
   Nej, jag tjuter inte än. Jag är inte en sådan som gråter till film. Eller jo, det kan hända ibland. Och om det händer under filmvisningen så får det väl göra det.

So I Might As Well Begin To Put Some Action In My Life

Idag har jag gjort följande:

- Skaffat eventuell jobbcoach hos StudentConsulting
- Läst igenom mina en miljon papper från Arbetsförmedlingen
- Fyllt i lite papper inför morgondagen
- Lyssnat en massa på musik (så ovanligt ...)
- Ätit smultron, chips och kexchoklad (inte tillsammans)
- Reserverat biljetter till "Harry Potter" imorgonkväll :-)
- Varit inne på studera.nu och fått besked om att jag kommit in på journalistprogrammet i Sundsvall respektive Luleå :-)
- Försökt skriva men misslyckats

Jag orkar inte skriva något utförligare inlägg, så här har ni vad jag sysselsatt mig med idag. Nu sitter jag och funderar på om mamma har bakat klart den där hallonpajen hon skulle göra. Jag vill mer än gärna ta en bit :-)
   Jag är lite nervös inför morgondagen oxå. Jag ska göra något som är helt nytt för mig, något som är jätteviktigt för min framtid. För att undvika en massa frågor så tänker jag inte säga vad det är. Fortsätt undra tills vidare ... Jag kommer att avslöja det. I sinom tid.

The Song Of The Star Enchants My Heart

Det är sådan här musik man ska lyssna på om man vill slappna av. "Aniron" är med på soundtracket till "Sagan Om Ringen", som tema till Aragorn & Arwen, och sjungs på det alviska språket sindarin. Bara det berör mig något enormt. Enya överhuvudtaget berör mig väldigt mycket. Hennes musik är så vacker och känslosam, man blir lugn och harmonisk av att lyssna på henne, utan att bli sömnig eller uttråkad. Det är fantastiskt.

Musiklista

1. Vad lyssnar du på just nu: Cradle Of Filth - "The Death Of Love"
2. Nämn en låt som gör dig ledsen: Det finns hittills ingen låt som fått mig att börja gråta, men visst finns det låtar som gör mig lite ledsen inombords, bara pga vad den handlar om. Bland annat Evanescence - "Hello"
3. Vilken är världens mest störiga låt: Sådana låtar undviker jag
4. Favoritband/artist of all time:  Nightwish <3
5. Band/artist du nyligen upptäckt: Hmm ... Johanna Kurkela
6. Bästa kvinnliga röst: Sharon den Adel (Within Temptation)
7. Bästa manliga röst: Marco Hietala (Nightwish, Tarot) och Till Lindemann (Rammstein). Svårt att välja bara en, så vi kör på båda :-)
8. Vilken musikstil lyssnar du mest på: Metal
9. Vad lyssnar du på när du vill bli glad: Det finns väldigt mycket. Men Sabaton - "Metal Ripper" till exempel
10. Vad lyssnar du på när du vill lugna ner dig: Enya eller lugn musik i allmänhet
11. Senaste konserten: Iron Maiden på Ullevi :-)
12. Vem eller vilka lyssnar du på mest just nu: Leaves' Eyes och Johanna Kurkela
13. Mest hatade bandet/artisten: Pass. För svår fråga
14. Låt som får dig att tänka: Trading Yesterday - "Shattered". För att nämna någon
15. Band du anser att resten av världen borde älska lika mycket som du: Haha, Nightwish för helvete :-)
16. Fräckaste musikvideon: Rammstein - "Benzin" (monstertruckbrandbilen <3)
17. Kan du spela någon instrument: Lite gitarr, lite piano och lite bas
18. Har du någonsin deltagit i en moshpit: Nope, och har inga planer på att göra det heller
19. Är du medlem i ett band: Nope
20. Har du någonsin dejtat en musiker: Nej
21. Önskar du att du var musiker: Musikalisk räcker för mig. Fast det är jag knappt heller
22. Bästa tjejbandet: Pass. Jag lyssnar inte på band där alla är tjejer. Än så länge
23. Senaste låt du hörde på radio/cd etc: Leaves' Eyes - "Velvet Heart". Från deras senaste platta "Meredead". Räknas det förresten om skivan i fråga ligger på datorn och inte är i fysisk form?
24. Vad tycker du om klassisk musik: Helt okej. Beror lite på kompositör
25. Vad tycker du om countrymusik: Jag föredrar isåfall dagens poppiga country. Knappt det ens, om jag ska vara ärlig
26. Vad tycker du om death metal: Melodisk death metal ska det vara! Mer än så blir för mycket, klarar inte av det som kallas "brutal death metal"
27. Senaste STORA bandet du såg live: Iron Maiden <3
28. Lyssnar du på musik på främmande språk: O ja! Tyska, finska, norska, italienska ...
29. Om du var ett instrument, vad skulle du vara: En akustisk gitarr. Det är ett bra låtskrivarverktyg ;-)
30. Lyssnar du på radio: Bara i bilen
31. Gillar du MTV: Tittar inte på TV
32. Har du träffat någon känd musiker: Det har jag! Fast ingen rockmusiker
33. Vilken låt beskriver dina känslor just nu: Hmm ... pass på den här oxå
34. Låt(ar) som beskriver ditt liv: Nightwish - "Beauty Of The Beast" och "Dead Boy's Poem". De beskriver nog mer min personlighet än mitt liv, åtminstone till viss del
35. Kan du namnet på alla bandmedlemmar du lyssnar på just nu: Nästan
36. Vilken känd musiker skulle du gifta dig med om du fick chansen: Haha, vilken rolig fråga! Men tyvärr så säger jag inte svaret xD
37. Favoritfilm-soundtrack: "Star Wars" <3
38. Vad lyssnar dina föräldrar på: Ingen av dem lyssnar särskilt mycket på musik, vad jag vet, men jag ska försöka ... Mamma; det mesta tror jag, hon "tvingas" mest lyssna på musik när jag gör det (eftersom det hörs) men hon vet aldrig vad det är jag spelar, och hon gillar verkligen inte allt av det hon hör från mitt rum. Pappa; en massa rock. Mustasch tycks vara en favorit. Han lyssnar dock mest på musik när han kör bil
39. Vad lyssnar du på precis NU: Sonata Arctica - "Don't Say A Word" <3
40. Använder du bandtröjor: Äger inga (skäms på mig), men om jag gjorde det skulle jag definitivt använda dem :-)

You Gotta Live Like You're On Vacation

De senaste två dagarna har jag varit med mina föräldrar och halva grannskapet nere i Gränna, Sveriges polkagrisparadis. Mor & far åkte ner dit med båten redan i helgen. Jag var i stan i måndags för ett kort tandläkarbesök och några ärenden, och hann knappt vara hemma i två timmar innan Lollo och hennes föräldrar kom och plockade upp mig och vi bilade de dryga 8-9 milen ner till Gränna. Under kvällen så badade vi (iallafall jag och Lollo), grillade, spelade Yatzy och drack Irish Coffee. Jag och Lollo tillbringade sedan natten på vandrarhemmet som ligger precis vid hamnen, medans resterande sov i båten :-)
   Igår åkte vi ut till Visingsö - Vätterns största ö - och var där en hel dag. Vi hyrde cyklar och åkte på upptäcktsfärd runt nästan hela ön, bland annat till en borgruin. Historiaintresserade jag tyckte att det var ganska intressant. Sedan åt vi asgod mat på en mysig restaurang innan vi åkte tillbaka till Gränna. Då tog vi en vända äventyrsminigolf (jag kom tvåa) innan jag, Lollo och hennes föräldrar åkte hemåt. Jag kom hem vid 9 igårkväll och var inställd på att gå och lägga mig tidigt, så jävla trött som jag var. Men som vanligt så kom jag inte i säng förrän vid 1 på natten iallafall. Men vilket fall som helst så blev det ändå runt 10 timmars sömn efter två små semesterdagar :-)

Nu sitter jag här med morgonkaffet och undrar vad som kan tänkas hända idag. Jag har inga större planer. Vi får se vad som dyker upp.
   Idag har förövrigt den sista Harry Potter-filmen premiär, "Hary Potter och Dödsrelikerna del 2". Det är alltid kul med filmpremiärer, men den här gången känns det oxå lite sorgligt. Det är ju trots allt sista filmen, sedan är det slut. The End. Det kommer kännas konstigt, att det aldrig kommer något mer.
   Jag och Lollo har planerat att se den på fredag, då hon är ledig från jobbet. Vi får se hur det blir. Jag vill få sista filmen överstökad, samtidigt som jag vill dra ut på det. Min barndom kommer att avslutas vid den tidpunkten jag ser filmen. Tolka det där lite hur ni vill ;-)

Battle For Light

Den här dagen har varit ganska slapp. Jag har inte gjort så mycket mer än att fixa lite med tvätten och disken, varit inne på Viking Lines hemsida och tittat efter jobb ombord på kryssningsfartyg samt slappat i allmänhet såhär på söndagen. I morse när jag vaknade trodde jag dock att det var måndag. Och igår trodde jag att det var söndag fast det var lördag. Jag har legat en dag före halva veckan. Men det är ju det som är meningen när man är arbetslös och det är sommar; man ska inte veta vilken veckodag det är. Eller rättare sagt, man glömmer bort vilken veckodag det är ;-)

För närvarande så sitter jag och dricker mitt eftermiddagskaffe, äter upp farmors supergoda paj som vi fick av henne igår och lyssnar på Amorphis nya platta. Kaffe är inte precis den ultimata drycken att hälla i sig när man vill bli trött. Jag måste gå och lägga mig tidigt idag, för jag ska vara hos tandläkaren klockan halv 9 imorgon. Och eftersom bondebussarna går som de gör så måste jag upp vid 6 för att hinna med bussen som går vid 7. Låter underbart va? Sedan går det inte någon buss hem förrän vid 13.12, så då har jag ... ca fyra timmar till förfogande på stan, det lilla tråkiga Motala. Jag gillar verkligen våran underbara kollektivtrafik, fullkomligt älskar den ...
   Under mina sista år i skolan så gnällde jag alltid på att bussarna gick för sällan. På sommaren går de ännu mer sällan, knappt alls. Dumt tycker jag, man måste ju kunna ta sig till och från stan även på sommaren. In med mer kollektivtrafik till skogen och bondeland, tack! Det skulle verkligen behövas. Det underlättar för oss som inte har körkort så att säga.

Evoked And Entertained Through Centuries

Symphonic black metal när den är som bäst<3

A Weekend of Metal

Om man ska sammanfatta förra helgens äventyr i Göteborg så skulle det vara med följande ord; knäpp humor, galenskaper och metal. Inte för att jag tänker komma med något romanlångt inlägg, så detaljerad orkar jag inte vara. Men jävligt kul hade vi :-)

Jag anlände till Göteborg med tåg strax efter 8 på torsdagskvällen, drygt sju minuter försenat. Efter en del om och men så mötte jag äntligen Jeanette. Vi kramades lite och gick sedan till Pressbyrån där jag fick köpa ett eget busskort för Västtrafik, innan vi tog bussen hem till henne.
   Under kvällens gång satt vi mest och pratade om lite allt möjligt samt tittade lite (eller jag gjorde nog det mer) i alla Jeanettes böcker rörande Nightwish, bland annat NW-biografin och Dark Passion Play-turnéboken, som en annan NW-fanatiker mer än gärna vill ha, men är för snål för att beställa hem ... Vi gick och la oss tidigt (okej, 23.30) och inväntade morgondagens galenskaper.

På fredagen - dagen D - gick vi upp och åt mysig, lång och utdragen frukost. Sedan började vi fixa oss i ordning för kvällen till tonerna av Iron Maidens livealbum "Flight 666". Ingen av oss hade nog riktigt förstått vad som skulle hända på kvällen, trots att bandet vi skulle se spelades på hög volym.
   Eftermiddagen bestod av att peppa galet till "Run to the Hills", photoshoot i trädgården och att dricka alkohol. Vi kom iväg mot Göteborg vid fyrahugget, lite smått onyktra sådär. Jag skulle träffa en killkompis, Tobias, som oxå skulle på Maiden - ensam. Vi ringde till varandra, och efter några missförstånd så tråffades vi utanför Ullevi. Vi gick in tillsammans alla tre och satte oss på planen, som hade fyllts med folk längst fram, förmodligen alla halvberoende Maiden-fans. Jag träffade även Lina, en gammal kompis som jag inte sett sen i vintras, och hann ge henne en kram. Hon var där med sin pojkvän, och de stod ganska långt fram. Andra gången hon såg Iron Maiden. Snacka om flyt. Och stort fan :-)
   Strax efter halv 7 började förbanden äntligen spela. Först ut var Graveyard. Deras musik var rätt soft. Inte så man somnade, utan soft metal. Inte tung eller något sådant. I vilket fall var de hur grymma som helst :-)
   Sedan var det dags för det förband jag såg framemot; Sabaton! Och ja, de översteg verkligen de förväntningar jag hade. Jag har hört från andra hur jävla grymma Sabaton är live, och jag måste säga att det var sant. De var helt fantastiska, något av det bästa jag sett! De höll samma klass som huvudakten gjorde, om man ska jämföra. En utförligare skildring av hur awesome det var får ni veta i hela konsertrecensionen när jag är klar med den :-)

Scenfix innan Sabaton

Sist men inte minst var det äntligen dags för de sex stycken britter som hela Ullevi väntat på; Iron Maiden! Vid det här laget var det packat med folk på plan och på läktarna. Tobias trängde sig framåt och jag och Jeanette hamnade någonstans i mitten, bakom några långa jävlar, så vi såg knappt scenen överhuvudtaget. Däremot hade vi ganska bra sikt till storbildsskärmarna, och det är ju alltid nått. Fast och andra sidan så är det ljudet som är viktigast, inte sikten. Vi hörde jävligt bra kan jag tala om för er. Det var det viktiga.

   Konserten då? Den var helt jävla asgrym! Totalt mindblowing. Iron Maiden må vara 50+ allihop, men de har en energi i jämförelse med småbarn. Trots att vi inte såg så bra skrek vi och jublade som galningar och tog en massa bilder och videos. När introt till "Dance of Death" började spelas vände sig Jeanette mot mig. Vi tittade på varandra, varav vi sedan började skrika - samtidigt. Underbart!

   Det enda som var surt var att videominnet på min kamera blev fullt när jag filmade "Fear of the Dark". Men vafan, vad spelar det för roll? Jag lyckades iallafall få med allsången i början av låten och första textmeningen :-)

   Som jag skrev förut så kommer det en ordentlig konsertrecension vid ett senare tillfälle. Men en sak är iallafall säker; Iron Maiden är asgrymma live! Det kan ni ger er fan på :-)

Basisten och "bandfarsan" Steve Harris.

Enda bilden jag lyckades få på honom. Alltid något :-)

När det hela var över lyckades vi ta oss ut från Ullevi helskinnade och kom hem till Jeanette med livet i behåll runt 1 på natten. Vi gick och la oss direkt, så trötta som vi var :-)

På lördagen sov vi till halv 12. Planerna var att gå på stan lite. Men på grund av ren trötthet och allmän seghet så kom vi inte iväg förrän vid 3 någon gång, och alla affärer stängde 6. Men vi hann iallafall gå in en sväng på Shock (där ingen av oss hittade något) och på Kicks. Jag köpte en ny svart ögonskugga, en eyeliner och ett knallrött nagellack. Jeanette köpte oxå lite grejer, som jag inte kommer ihåg var det var.
   Innan vi åkte hemåt så satte vi oss ner på ett café/restaurang nära stationen och åt mat och drack chai latte efteråt. Hur gott & mysigt som helst. På vägen hem från busshållplatsen var vi så jäkla trötta att den knäppa humorn kickade in. Bland de randoma diskussionerna vi förde kom vi bland annat fram till att alla sjukdomar är metal (delvis efter Metalkrigar-serien i Sweden Rock Magazine). Som magsjuka till exempel. Då growlar man ju ... *kräääk - METAL - krääääk*. Samma sak med halsont, då man får en hes stämma. Raaaarrrgh! Klockrent xD
   Sedan kom vi med den smarta idén att när jag får körkort så ska vi roadtrippa till Finland! Vi åker härifrån södern, upp till Norrland och ner genom Finland den vägen. Några som vill hänga på? Haha :-)
   Hursomhelst så ägnades lördagskvällen åt att äta en massa chips och godis, dricka öl (Lapin Kulta <3) och titta på "End of Innocence"- dokumentären av Nightwish, som jag faktiskt inte hade sett än. Jag hade sett alla andra DVD:er, utom den. Lite komiskt tycker jag allt :-)

På söndagen åt vi en sådan lång frukost att jag fick packa ihop det sista i halvstress och nästan springa ner till bussen. Jeanette och jag tog farväl genom att kramas som åta helvete. När jag sedan satt på bussen in till Götet så skickade jag ett SMS om att jag redan saknade henne. Fick ungefär samma svar tillbaka <3
   Tågresan hem till Motala var inte den bästa jag gjort. Tåget till Hallsberg var så jävla fullpackat att det var svårt att få plats. Jag blev bortkörd två gånger från mitt säte (jag hade onumrerad biljett) och hamnade tillslut bredvid ett förmodligen gift par i medelåldern vid några sådana där säten med bord i mitten. De hade oxå varit på Maiden, så vi satt och pratade om konserten ända fram tills de skulle av. Trevliga som fan var de, det var riktigt kul :-)
   Efter ett smärre jobbigt tågbyte i Hallsberg kom jag hem till Motala med tio minuters försening. Jag var tvungen att springa från tågstationen till bussen, och som tur var hann jag med den. Jag kom hem innanför dörren vid kvällens begynnelse. Det första jag gjorde var att slänga resväskan på golvet i mitt rum och slänga mig på sängen, helt jävla slut. Samtidigt snurrade tankarna i huvudet. Bra tankar om helgen, över hur roligt vi haft det. Vid den tidpunkten kunde jag bara sammanfatta helgen med ett ord; UNDERBART :-)

Jag & Jeanette <3

Rammstein live.

Jag kan vara jävligt envis när jag verkligen vill något. När Ticnet krånglade och mitt kreditkort inte fungerade på den norska upplagan, så slutade det med att jag registrerade mig på LIFAD, den officiella communityn.
   Och, och ... det fanns ståplatsbiljetter kvar till Sverigespelningen! Nu gällde det. Fyra namn att skriva in, kortnummer och blablabla. Sedan ... tadaa! Bokningsbekräftelsen på mail. Biljetterna kommer om jag vet inte hur många dagar. Kostnaden ska vi nog inte ens prata om ...

Men vafan, det kommer vara värt det, för ... JAG SKA SE RAMMSTEIN I GLOBEN DEN 17 FEBRUARI!!!
  
Jag är så jävla överlycklig att jag nästan spricker. Det här gjorde hela mitt år. I did it! Jag lyckades fixa biljetter! :-D
   Det här kommer jag kunna leva på hur länge som helst. Idag tänker jag städa mitt rum, men frågan är om jag kommer kunna koncentrera mig på det, i all den här lyckan. Dags att lugna ner sig ... eller nej förresten, det kan jag inte! Det kommer jag inte kunna på ett bra tag. Det här är stort som fan. Underbara älskade tyskar <3

Merenwen Melwasúl

Bloggen fick sig allt en uppfräschning. Tyckte att det var dags. Bilderna i headern symboliserar lite av det jag gillar och är intresserad av, förhoppningsvis så dyker det upp ett par till. Och ja, det är meningen att de ska vara olika stora :-)
  
Btw, jag har hittat en sida där man översätter sitt namn till alviska, http://www.chriswetherell.com. Jag var förstås tvungen att prova. Man skriver bara in sitt namn, klickar på "reveal your elf name" och ... tadaa! Hur jävla coolt och simpelt som helst.
   Mitt alviska namn är Merenwen Melwasúl. Om det är fint? Tja, jag gillar förnamnet betydligt mer än efternamnet. Merenwen är jättevackert, det är nästan så jag funderar på att byta bloggnamn till det. Melwasúl är inte lika vackert, det får mig bara att tänka på nazgúl, som inte ens är ett namn, utan en varelse. En ond varelse, som vill ta Ringen från Frodo och överlämna till Sauron. En ond varelse som frambringar ett läskigt läte när de skriker. Ett läte som låter lite som om de blir torterade och lider av en olidlig smärta ...
   Men nu var det inte nazgúler vi skulle prata om, utan alviska namn. Alviska namn är så sjukt vackra, alver överhuvudtaget är supervackra. Nu tänker jag på alver i "Sagan Om Ringen". Den bild av alver som författaren J.R.R Tolkien och filmtriologin som baserats på böckerna har gett oss framstår dem som människoliknande, utomjordiskt vackra och begåvade. Jag tror att jag ska bli en sådan alv i mitt nästa liv och heta Merenwen och leva i en miljon år. Jävlar vad grymt det skulle vara :-)

Nu när jag började prata om alver så blev jag jättesugen på ett "Sagan Om Ringen"-maraton. Men det får vänta, för jag borde istället packa upp det sista ifrån helgen i Göteborg (jo, jag är slö) och skriva klart inlägget om äventyren där, samtidigt som Johanna Kurkela ljuder ur högtalarna på hög volym.
   Får väl ta och sysselsätta mig med det, resväskan och alla kläder som jag slängt huller om buller tar upp väldigt mycket plats på min soffa. Sissi kommer ju inte ha någonstans att ligga och sova om jag inte packar upp och plockar i ordning. Även om hon är katt och brukar kura ihop sig som en boll.

Sceneries of Dreams Are Painted in the Sky

Här kommer återigen ett av mina textmästerverk. Kanske inte det bästa jag någonsin skrivit, men jag är ändå ganska nöjd med allt utom möjligtvis titeln. Bättre förslag, någon?
   Nåja, detta är iallafall ytterligare ett bevis på min kreativitet och min passion för att skriva. Jag har, utan att skryta, en stor talang för sådant här. Jag tror inte att jag har det. Jag VET att jag har det, därav att jag tänker satsa på ett skrivande yrke :-)

The Trek

Soon I will flee from home

You’ve heard my words through my soul

All of these fairytales of white lies

The fear within me will never rest in peace

I’m walking towards the world’s end

Swallowing the tides of tears

Winter heart failed to fulfill its quest

I cannot see nothing but darkness

My grey figure reflects in the water

Sceneries of dreams are painted in the sky

I’m walking towards the world’s end

Swallowing the tides of tears

Far away from here, a scream of regret fills the empty air

Sorrow and its burning fingers causes pain

My soul will join them, the shadows

My bleeding heart will be cut and buried

I’m walking towards the world’s end

Swallowing the tides of tears

Far away from here, a scream of regret fills the empty air

Sorrow and its burning fingers causes pain

Und Wird Nie Vom Himmel Fallen

Världens mest älskade tyskar. Rammstein <3

Älskar videon (och självklart även låten) som fan. Snövit och de inte sju, utan sex dvärgarna. Vilken jävla parodi. Men en rolig sådan. Bandet ser förövrigt jävligt coola (och sexiga) ut i all den där skiten från gruvan :-)

Home Sweet Home

Underbart är kort. Jag är hemma från Göteborg nu. Dock är så jävla seg efter helgens alla äventyr att något inlägg om hur det har varit förmodligen inte kommer upp förrän imorgon. Dessutom har kameran dött, så jag måste ladda batteriet i den så jag kan lägga upp bilder. Men hursomhelst så har jag haft det så underbart jävla roligt, det bästa som har hänt i år! Jag vill tillbaka, typ nu.
   Någon recension av Iron Maiden ska jag väl oxå hinna med. Det lär dock ta några dagar innan den kommer upp, konserten var så jävla grym att den kan mycket väl bli en hel bok. Nästan iallafall ;-)

Men nog om det för stunden. Nu taggar vi Within Temptation i oktober och förhoppningsvis oxå Rammstein i februari. Jag ska slänga framför datorn redan vid halv 9 på fredag och klicka hem biljetterna till de sistnämnda fort som fan när de släpps. Vi vill se Rammstein, och vi SKA se Rammstein, det är den ekonomiska prioriteringen just nu. Det och inget annat :-)