It shines inside, you can't take that from me ...

Resan till Stockholm bokad! Tur och retur. Fan vad skönt. Nu slipper jag fundera och stressa upp mig över det längre.

Det är en glad Saga som sitter och skriver detta just nu. Jag har fått en massa positiv respons på min krönika från flertalet av mina kollegor på praktiken. Till och med några låntagare kände igen mig och gav beröm. Min gamla sånglärare bland annat. Jag blir alldeles överväldigad. Det ger verkligen en knuff i självförtroendet. Tack så jättemycket.

Ikväll har jag lovat mig själv att krypa till sängs tidigt. Att lova är en sak, att hålla vad man lovar är en annan. Någonting säger mig att jag ändå kommer sitta uppe till 11 och glo. Det har varit så de senaste vardagarna. Ändå orkar jag upp vid den där omänskliga tiden på morgonen när klockan ringer, dock med förmågan att likna en zombie. Skulle egentligen kunna göra vadsomhelst för att få ligga kvar i sängen några timmar till.
   Just nu är det dock väldigt svårt att ens få plats i sängen. Mulle har ockuperat den. Han ska alltid lägga sig precis mitt i, och inte utmed kanterna. Jag måste väl erkänna att jag skämt bort honom för mycket. Fast det var faktiskt brorsan som började med tillåtelsen att låta hunden ligga i sängen, så tekniskt sett är det hans fel.

Vad återstår nu att göra innan det är dags att säga godnatt? Betala räkningar, skriva ut försäkran om aktivitetsstöd, dricka upp teét ... Löftet tycks redan ha brutits.

Festivaler.

Nightwish. Raubtier. Amon Amarth. Triggerfinger. Ghost.

 Within Temptation. Sabaton. Opeth. Marilyn Manson.

Kan inte bestämma mig. Getaway Rock eller Metaltown? Eller båda? Fast min ekonomi skulle nog inte klara av det. En räcker. Just nu är det mest Getaway som lockar, men jag vetefan ändå ... Har pinsamt nog aldrig varit på Metaltown förut *skäms*.

  

Beslutsångest. Hjälp, någon?

Black winged roses that safely changed their color.

Underbar <3

Krönika.

Som jag räknade med så publicerades min krönika i tidningen idag. Mamma väckte mig imorse genom att knacka på dörren till mitt rum och berätta det, varav hon kastade tidningen på mig. Har dock bara skummat igenom den. Vet redan alldeles för väl vad som står. Och jag är nöjd.

Klicka på denna meningen för att läsa.

Btw, det är tidigt än, men jag har redan börjat jobba på idéstadiet till nästa krönika.

Would it be beautiful, I'm such a beautiful disaster ...

Haha, fyfan vilken jävla torsdag. Mamma bad mig i morse att åka och handla efter praktiken, sedan jag fått spader över det halvtomma kylskåpet när jag tänkte fixa frukost. Brorsan hade tydligen råffat med sig det sista mjölkpaketet. Fan ta honom, jag ville ju ha flingor och mjölk till frukost, inte mackor.
   Så direkt efter en seg arbetsdag bestående av bokuppsättning, disken och bokuppsättning tog jag min fina bil till ICA Maxi med inköpslista och mammas icakort i ena jackfickan.
   Efter en dryg timmes äventyr därinne kan man lätt konstatera att jag och storhandel inte är någon särskild bra kombination. Jag har storhandlat själv förut, men denna gången blev mer eller mindre katastrofal. Kanske berodde det på trötthet och viljan att komma hem så fort som möjligt?
  
Upptäckte att jag inte hade några mynt till kundvagnen. Sprang in i förbutiken och löste in trisslotterna jag haft i plånkan i ett halvår. Återvände ut och haffade en kundvagn för femkronan. Fick problem med självscanningsakerna. Fyllde tre papperskassar förjävla överfulla med matvaror. Fick återigen problem när jag skulle betala vid sådana där betalningsautomater. Kände mig dum när en kassörska kom fram och sa att jag bara glömt sätta tillbaka scannern. Råkade ha sönder ena kassen när jag lastade in dem i bilen. Svor som satan över min klantighet. Gick tillbaka med kundvagnen. Satte mig i bilen och skulle åka. Insåg med fasa att jag glömt väskan i kundvagnen. Kutade fort som fan tillbaka och pustade ut när ingen tagit den och att min väska låg kvar. Halva mitt liv finns ju där i för helvete. Om någon hunnit ta vagnen hade denna förhoppningsvis varit en vänlig själ och lämnat in väskfan i förbutiken, men man vet aldrig. Finns ju folk till allt.

Som sagt, katastrof. Något stressad och irriterad tjej som körde hem sen.

I övrigt så har jag införskaffat mig en kalender (verkligen på tiden), druckit den godaste Espresso Chocolate i världen (ovanligt god för att komma ifrån en automat) samt fått svar från tidningen om krönikan. Färdigställde och mejlade iväg den igårkväll, efter några vansinnesutbrott på Hotmail som fick rycket och hakade upp sig. Tvingades logga ut från datorn en gång och sedan logga in igen för att det tillslut skulle fungera.
   Hursomhelst så skrev de nu att den tyvärr var lite för lång, men att de skulle göra sitt bästa för att korta ner den. Fast och andra sidan så medgav de att de gett dålig information om hur lång den fick vara. Annars gav de mig jättemycket beröm för dess innehåll. Fan, vad duktig jag är!
  
Krönikan kommer publiceras i tidningen antingen imorgon eller på lördag. Sådant som märks. Nu slipper jag iallafall stressa upp mig över det längre. Inte förrän nästa månad.

Borde ta och dejta kuddarna snart. Sömn är jävligt viktigt, inte minst när man har en lång arbetsdag framför sig. Inte ens mängderna koffein har lyckats hålla mig pigg hela dagen.

As reason clouds my eyes with splendor fading ...

För att få ordning på mitt liv skrev jag ihop en lista på måsten, ifall jag behöver en reminder av något slag. Det var ingen bra idé.

- Låna den där bokjäveln från bibblan som jag bara måste läsa. En sci-fi-deckare, typ ...
- Låna en faktabok åt mamma.
- Boka resan till huvudstaden.
- Färga håret. Ser ut som helvete.
- Åka till tidningen och ta bild till publiceringen.
- Skriva klart krönikan och lämna in i rätt tid.
- Söka jobb.
- Lämna in försäkran om aktivitetsstöd till F-kassan.
- Betala räkningar.
- Vara glad.
- Köpa en kalender.
- Skriva några rader, eller sidor. Någonting iallafall.
- Städa rummet.
- Undvika att bli galen.

Jag är Sveas rikes mest stresståliga människa. Men att läsa igenom det här gör mig smått panikslagen. Hur fan ska detta gå till väga?

En sak i taget, en sak i taget. Prioritering.

My first cry neverending, all life is to fear for life.

För en sekund trodde jag att mina sinnen lurades. "Planet f*cking Hell". Med Anette vid mikrofonen. Jag tror jag kolavippar. Så. Jävla. Awesome!

With every breath, and all the choices that we make.

Jag är vid liv fortfarande. Hahaha, såhär långt uppehåll mellan inlägg har jag nog fasiken aldrig haft, bortsett från när jag varit bortrest. Fast det varnade jag ju för i tisdags.

Sitter och pillar med min krönika. Det är svårt att rikta in sig på bara ett ämne i taget inom hårdrock, eftersom det finns så mycket jag skulle vilja nämna. Har ägnat större delen av de få timmarna efter jobbet åt att fundera över något potentiellt att skriva om. Tills mamma häromdagen kom med förslaget om att varför inte skriva om hårdrockspubliken. Den väldigt åldersvarierade publiken. Sådant kan faktiskt vara intressant. Jag har själv sett det. På ett sätt fascinerar det mig, att metalpubliken är så blandad, men samtidigt är jag inte alls förvånad. Det är ju rock vi pratar om, musikvärldens i särklass bredaste genre.
   Tidningen vill ha krönikan senast på torsdag morgon, helst tidigare. Eftersom jag praktiserar innebär det onsdag kväll. Jag gillar att ha en deadline. Tidspress får mig att prioritera saker och framförallt att arbeta mer effektivt. Särskilt om det handlar om något jag brinner för. Som musik. Och skrivande.

Uppdateringen kommer förmodligen vara fortsatt låg under den kommande veckan. Mina dagar är rätt fullspäckade, med praktik och tidningsjobb. En sån tragedi, eftersom mitt liv är så pass intressant (not) att jag måste skriva om det varenda dag ... Haha, näe. Jag är en tråkig typ.
   Men ärligt, jag vet faktiskt inte varför jag vanligtvis uppdaterar så gott som varje dag. Det händer ju liksom inte mycket i mitt liv. Jag har inte ens något. Innan praktiken gjorde jag så gott som ingenting om dagarna. Praktiken ger mig sysselsättning, men jag är alldeles för seg på kvällarna när jag kommer hem för att orka uppdatera. Det vänder väl kanske så småningom, när jag kommit in i jobbet lite mer.

Värdelöst inlägg. Godnatt, fastän det är för tidigt att sova.

Praktikuppdatering.

Jag är fruktansvärt seg. Min första vecka på praktiken är bara introduktionsvecka, men det rör sig om långa dagar. 8-17. Nio timmar. Jag har jobbat i två dar och är redan seg, vilket antagligen beror på de tidiga mornarna. Så tidigt som jag gick upp idag har jag inte behövt göra på över ett halvår, sedan skolan. Men jag antar att min kropp inte hunnit vänja sig än. Lika lite som jag hunnit ta in alla intryck. Finns många olika saker att göra, varav jag inte fått utföra eller lärt mig hur allting fungerar än (det gör man ju inte på två dar). Vissa sysslor är ensamma, andra tillsammans med någon. Jag har jättetrevliga arbetskamrater. Dock har jag givetvis ännu inte lärt mig namnen på alla, mest för att de är rätt många. Bibliotekarier, assistenter, vaktmästare ...
   Det blir väldigt tröttsamt och enformigt att göra samma sak i två timmar, som jag gjorde i morse då jag stämplade tidningar, eller när man inte har något att göra alls (kanske därför jag är så seg, inte på grund av trötthet). Men annars trivs jag. Än så länge. Jag hoppas det förblir så under hela praktikperioden.

På grund av mina arbetstider samt lite annat som måste prioriteras så kommer detta inlägg tyvärr vara ett av väldigt få under veckan. Trots att jag har praktik måste jag fortfarande söka jobb 4 h/v (som om jag gjort det särskilt mycket innan ...) Annars riskerar jag att bli utan ersättning. Har förjävlig panik över det. Jag har ännu inte fått något besked från Arbetsförnedringen om jag får rätt till extra hjälp eller inte, med tanke på min ... ja, diagnos. Lämnade in läkarintyg och allt för flera veckor sedan, något måste väl hända snart?
   Dessutom har jag en krönika att skriva till den 26/1, då min uppdragsgivare på tidningen senast vill ha den. Och med tanke på min dåliga erfarenhet av krönikor så måste jag ta massor tid på mig. Jag har inte börjat än, men tankarna går på högvarv vart jag än går. Vad kan man skriva om inom ämnet hårdrock? Massor förstås, men jag har ändå ingen aning om hur jag ska börja.

Btw, det är bara en månad kvar till Rammstein idag. En ynka månad. Nedräkningen kan börja på riktigt! Tillsammans med stressen över allt som fortfarande måste fixas inför resan ...

And the pressure will just keep rising, now the heat is on.

I morse när min mentala väckarklocka ringde kände jag sådan skrivarlust att jag, trots noll inspiration, gav mig fan på att få ner åtminstone några rader på min roman. Så direkt efter frukost satte jag mig ner med pennan i handen och hjärnan i full beredskap. Skrev en mening ... sedan kom resten av sig självt. Har lyckats få ihop sex handskrivna sidor bara idag. Det är inte mycket, men jag är ändå stolt. Stolt över att jag kommer någon vart på det här projektet.

Är äckligt nervös inför imorgon. Jag har ingen aning om hur jag kommer trivas på bibblan. Men det ska nog gå bra. Det måste gå bra. Givetvis är det svårt att göra en bedömning redan efter första dan, men efter en vecka. Jag hoppas på det bästa. Har varit duktig och fixat matlåda, på tal om morgondagen.

Btw, jag har fått ännu ett uppdrag från tidningen. Att skriva en hårdrockskrönika en gång i månaden. Jag har skrivit en krönika en gång i mitt liv och det var på uppsatsdelen i svenska nationella i nian. Evigheter sedan. Om jag minns rätt var jag dessutom sjuk den dagen, men släpade mig ändå till skolan med hög feber, fast besluten att skriva den där jävla uppsatsen, död eller levande ...
   I normalt talspråk, min erfarenhet är nästan lika med noll. Jag ser dock uppgiften som en utmaning. Den kommer förhoppningsvis ge mig möjlighet att utveckla mina skrivarfärdigheter ytterligare och våga tro mer på mig själv, samtidigt som det ger mig lite klirr i kassan. Jag vet att jag är duktig på att skriva, men det är inte alltid jag känner så. Självförtroendet svajar lite emellanåt + att jag har en tendens att överskatta vissa uppgifters svårighet. Detta uppdrag är inget undantag. Att skriva krönikor är förmodligen skitsvårt när man har helt fria händer, inom eller utan ett visst ämne.

Wisdom nor pride, give innocence instead.

Värdelös dag. Ni vet den där känslan av motivation till att göra saker? Jag har den inte. Eller jo, det har jag, men ändå inte. Vill sätta mig ner och skriva, men kommer aldrig för mig, fastän jag tycker det är det roligaste som finns. Ungefär så är det. "Alla barnen hade Facebook utom Siv, hon hade ett liv". Nu är det dock inte ansiktsboken som är boven i dramat, utan istället min i längden ohälsosamma ovana kallad lathet. Ville bara understryka min dagliga situation med ovanstående skämt. Ni fattar.
   Dubbelmoraliskt nog har jag dock lyckats släpa mig ut på en promenad. Det bästa med att ha hund, förutom att de är underbara djur, är att man får en anledning att gå ut och gå varenda dag. Tro mig, jag skulle inte gjort det annars.

Nästa vecka går det dock inte att sakna motivation eller vara lat. På måndag, den 16/1, börjar jag praktisera på Motala Bibliotek. En praktikplats jag delvis valt själv, enbart för att jag tror att det är något som passar mig. Ska vara där i sex veckor, vilket innebär till slutet av februari. Hoppas och tror att jag kommer trivas.

På tal om februari. Jag har fortfarande inte bokat resan till Stockholm. Börjar få lite allmän panik över det. Important note to myself: ta ett snack med göteborgarna och se hur de tänkt sig. Då det råkar vara jag som har konsertbiljetterna så är jag en viktig länk.

Förövrigt vill jag säga grattis till en viss Marco Hietala, som fyller 46 år idag. Satana, vad han börjar bli gammal. Några år till och han ser ut som Gandalf. Eller det gör han ju redan, fast i en yngre variant, alternativt som en viking. En blandning av båda. Han ser jävligt bra ut i vilket fall. Grattis till världens bästa manliga sångare!

Inredningsjakt.

Vad innebär helgäventyr när man bor ute i skogen?

Svar: Att åka till IKEA.

Eller torsdagsäventyr kanske jag ska säga, eftersom detta inträffade igår. Jag och mor min planerade en tripp till IKEA redan i början av veckan, och igår gjorde vi slag i saken, på en av hennes lediga dagar. Mamma skulle kolla efter en hylla till matsalsrummet samt lite smågrejer, och jag skulle återigen på jakt efter den där bokhyllan jag nämnt någon gång tidigare.
   Under morgonen städade vi det sista av huset som vi inte slutförde igår. Kom fram till att vi behövde åka till återvinningen och slänga en massa elskrot, typ ljusstakar och gamla lampor som gått sönder, om vi skulle få plats med alla eventuella IKEA-inköp i bilen. Så efter lunch begav sig mor & dotter iväg till Tuddarp återvinningscentral. Jag ville köra, men det fick jag inte. Mor min blir fortfarande jättestressad varenda gång jag sitter på förarsätet. Och när hon blir stressad blir hon irriterad, vilket i sin tur gör mig galen, och när jag blir på sådant humör bakom ratten blir jag stressad. Vi stressar upp varandra på något sätt när jag kör. Å andra sidan kan jag till viss del hålla med; hon har varit med om en hel del när vi övningskörde. Men jag har blivit en så mycket bättre chaufför ända sedan jag fixade körkort. Inte minst när jag kör ensam, då går det som på räls. Eller när kompisar åker med, för ingen av dem har brytt sig såhär långt om hur jag kör så länge jag inte krockar eller kör av vägen, vilket jag än så länge inte gjort. Men mamma ... jag blir en sämre chaufför när hon är passagerare, just föratt hennes stress smittar av sig. Jag har haft körkort i över fyra månader, hon borde ju för fan lära sig att lita på mig någon jävla gång. Hur ska hon annars kunna åka med mig?

Nu tappade jag tråden. Fan. Vart var jag någonstans? ... Jo, vi åkte iallafall till Tuddarp, med mamma vid ratten. Slängde all skit vi hade med oss, innan vi styrde bilen mot Linköping och IKEA.
   Mor hittade en vit jävligt stor hylla som, enligt mitt tycke, är lite halvanti att ha i ett matsalsrum, och jag hittade bokhyllan jag suktat efter ett bra tag.

Expedit svartbrun. 599:- Det är ju som gjutet. Man kan ha den på två olika sätt, liggande eller stående som på bilden. Jag har den liggande. Björn hjälpte mig att sätta ihop den igårkväll (eller jag hjälpte honom rättare sagt) och jag inredde den. Skönt att äntligen fått ordning på alla jävla grejer på ett och samma ställe. Tidigare hade jag bara ett fult gammalt skåp, en trång CD-hylla, delar av skrivbordet och brorsans gamla nattduksbord som förvaring. Inget vidare.

Idag återstår att se vad jag sysselsätter mig med. Fredagen den 13:e är awesome. Dagen alltså, inte filmen. Den är bara creepy och jävligt lustig. Dagen däremot är knappast någon otursdag, utan en turdag så det bara skriker om det. Med tanke på att den inträffar så sällan menar jag.

Myskissemissen.

Sissi är ju för go. När min mentala alarmklocka ringde vid 9.30 i morse låg hon och sov i godan ro på min mage. Eftersom jag skulle gå upp var hon tvungen att flytta på sig. Det gjorde hon, genom att hoppa ner på golvet och upp på sin andra favoritplats i mitt rum; kontorsstolen. Inga problem, men jag vill gärna sitta där när jag använder datorn eller skrivbordet i allmänhet. Jag är för lat för att orka flytta på laptopen, utan behandlar den som en vanlig stationär dator. Ungefär lika lat som vid frukosten, då jag blev sjukt sugen på scrambled eggs, men inte orkade gå ut och hämta ägg hos hönapönorna. Fick leva på mjölk & havrefras och rostad ostmacka.
  
Men eftersom jag är en sådan snäll matte har jag för närvarande trotsat mina gamla skrivbordsvanor. Sitter i sängen, lutad mot väggen, med laptopen uppsläpad i knät, medans Sissi ligger kvar på min ordinarie plats i stolen och sover som en stock, hopkrupen som en boll. Ser förjävla gött ut. Fasiken vad jag ska bli katt i mitt nästa liv. Katter kan tydligen sova 18 h per dygn. Den övriga tiden går åt att äta, sitta och spana, äta, gosa med matte/husse, äta, äta, tvätta sig, äta osv.

Ska hjälpa mamma att städa undan julen. Julgranen ska kastas ut och julpyntet ska bort. Passar perfekt nu när den lilla snön vi hade lyckats försvinna under natten. Vart fan kom plusgraderna ifrån?

Continental Drift.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA! Jag trodde jag skulle dö när jag såg det här. Kan knappt vänta på att få se mina favoritistidsvarelser igen i sommar. Scrats desperata försök att gömma sitt ekollon är ju för fan numera legendariskt.

Ett sista regn, och sedan är det färdiglekt.

Herrarna från Haparanda har gjort det igen. Hårresande grymt och om jag var norrlänning skulle jag fan vara stolt. Fast det är jag ändå. Raubtier <3

The nightingale is still locked in the cage ...

Jag har inte haft fullspäckade dagar under helgen, om det är det ni tror om min låga uppdatering. Tvärtom, jag har inte haft något liv alls. Det enda jag har gjort är att vakna sent och sedan ägna timmarna åt att sitta och dega och göra absolut nada. Ser ingen anledning att uppdatera då. Vad finner man så intressant med det?

Har dock försökt skriva lite på min roman. Notera ordet försökt. Det har nämligen inte gått så bra. Jag har fastnat i storyn och vet inte hur jag ska fortsätta. Det har resulterat i ett mentalt vansinnesutbrott och x antal svordomar. Har försökt få inspiration på alla möjliga sätt, men förgäves. Min hjärna tycks inte suga åt sig någonting.

På tal om någonting helt annat så insåg jag nyss varför jag är i stort behov av en kalender. Mamma påminde mig om att något jag väntat på i flera månader inträffar imorgon. Hade fan totalt glömt bort det. Tack mamma för påminnelsen. Vad det är tänker jag dock inte avslöja nu, men det rör sig om allvarliga grejer. För mig livsviktiga. Hur kan jag glömma bort något sådant? Trög jag är. Måste inte bara investera en kalender, utan ett nytt minne oxå.

Nu blev jag sådär äckligt nervös. Bara för det kommer jag ha svårt att somna i natt. Damn.

Cathedral Walls.

Jag blev kär så fort jag hörde låten. Detta är vackert och brutalt i ett. Och Anette Olzon gör en strålande sånginsats.

Reise, Reise, Seemann Reise!

Min supergoda frukost på dålig bild. Scrambled eggs, rostad macka med ost, ett glas mjölk (ej med på bilden) och en kopp kaffe. Nomnomnom :-)

Jag har inte varit särskilt aktiv här. Gårdagen var en sån där dag helt utan värde. Bortsett från avslutning på Ung Möjlighet så fick jag bokstavligt talat ingenting gjort. Okej, lite dammsugning och matlagning, men annars ingenting. Och jag är rädd att samma mönster håller i sig även idag. Varenda celljävel i min kropp skriker "nej, nej, nej" åt att göra sådant jag egentligen tycker om. Min aktiva hjärnhalva tycks vara ur funktion, och jag tänker minsann försöka laga den jäveln under dagens lopp. Men först ska jag plocka ur diskmaskinen, och sedan ta en dusch.

Once upon a night we'll wake to the carnival of life.

I'm going crazy over here! *hoppar runt och rockar loss med samma energi som en Duracellkanin*

Jeanettan.

Här har vi en kvinna med förmågan att göra mig riktigt jävla glad. En av väldigt få människor som faktiskt lyckas med det. Vi har inte känt varandra sådär jättelänge, drygt ett år, men redan nu kan jag erkänna att hon är en av de närmaste vänner jag någonsin haft. Hennes namn är Jeanette.

Vet ni vad hemligheten är, till varför hon gör mig så fruktansvärt glad? Det är så enkelt. Hon är en äkta vän. Sådan samhörighet och gemenskap som jag känner med Jeanette har jag aldrig känt med någon annan förut. Ni anar inte hur sällsynt det är. Även om vi inte träffas så ofta som jag skulle vilja så finns hon alltid där, på ett eller annat sätt. Hon visar att hon bryr sig. Hon förstår sig på mig. Hon dömer inte ut folk. Hon är ärlig och uppriktig. Precis så som en äkta vän ska vara. Jag vet ärligt talat inte hur mer jag ska beskriva det.

Grattis på 22-årsdagen <3

En jävla massa musik.

Bara för att jag tycker om att göra sådana här saker.

Ställ in "blanda" på ditt iTunes och nämn de 15 första låtarna:

1-5
Nightwish - "The Siren"
Tarot - "Hell Knows"
Evanescence - "What You Want" (Remix)
Lacuna Coil - "Our Truth"
Evanescence - "Lose Control"

6-10
Tarot - "Never Forever"
Rammstein - "Wo Bist Du"
Evanescence - "Call Me When You're Sober"
Lacuna Coil - "Self Deception"
Sabaton - "The Final Solution"

11-15
Leaves' Eyes - "Tell Tale Eyes"
Evanescence - "Everybody's Fool"
Skillet - "The Older I Get"
Within Temptation - "Angels"
Nightwish - "Ocean Soul"

Trying to believe in every faith, as another bridge of clarity.

Morgongymnastik! Dags att piggna till och ta en promenad.

Ny design.

Råkade visst göra om designen. Ny header och ny färg på rubriker. Kände för ett blått tema, då blå är en färg jag associerar med vintern. Texten i headern är mina nya visdomsord och är ett utdrag från låten "Song of Myself" av Nightwish.

Nu hoppas jag bara att jag inte tröttnar på den här lika snabbt som jag gjort med de flesta andra. Tryck som vanligt F5 om ni inte kan se.

Praktik.

Fail bild med äckligt kass kamera av amatörfotograf. Och nej, jag har inte foundation på mig. Använder inte sånt spackel.

Jag är nervös. Ska köra in till stan om drygt en halvtimme och besöka min eventuella kommande praktikplats, Stadsbiblioteket. Jag har ingen aning om hur detta kommer gå. Vet inte ens om det är rätt ställe för en sådan som mig att praktisera på. Ni kan väl iallafall önska mig lycka till.

All of this will turn to ash. A change for a piece of mind.

Jag har egentligen en ganska neutral relation till In Flames. Jag tycker inte illa om dem, men det är inget band jag i regel lyssnar på. Dock måste jag konstatera att jag gått och blivit kär i denna låten.

Nyårsdagen.

Min kropp har antagit funktionen av en kokt spagetti korsat med en pingvin. Känner mig slingrig med mjuk konsistens men rör mig jättestelt. Det är som vanligt alltså, efter en festkväll. Jag har haft bättre bakfyllemornar, och även värre.
   Gårkvällen blev oxå en blandning, mellan kul och tråkigt. Tråkigt för att det bara var en massa äldre vuxna. Kul för att det var alkohol inblandat. Jag menar inte att alkoholen gjorde hela kvällen, men festar man med päronen och andra i deras ålder måste man fan i mig dricka, annars sitter man bara intryckt i ett hörn och tycker allt är jättepinsamt.
   I mitt fall var det kört redan efter förrätten. Två glas vin och jag kände ruset komma. Sedan råkade det slinka ner lite fler vätskor nerför min strupe. Fyfan, jag är liten till växten och varken festar eller dricker alkohol särskilt ofta. Jag har ju inte varit full sedan ... okej, Emilias 20-årsfest i oktober, men innan dess var det nog fan vid studenten i somras.
   Hursomhelst, jag har minnet kvar, så tro inte att jag inte kommer ihåg någonting. Jag gick hem, efter ett väldigt trevligt telefonsamtal med Jeanette & Johanna (jag tyckte iallafall att det var trevligt, vet inte om ni tyckte det), någon halvtimme efter tolvslaget och somnade stört bums. Det berodde på trötthet, inte alkoholen. Eller kanske, antagligen både och.

Nåja, idag tänker jag iallafall spendera dagen som jag alltid gör när kvällen innan inneburit alkoholförtäring; gå runt i myskläder, proppa i mig chips och titta på film. Ska våga mig på "Fredagen den 13:e" för en gångs skull. En skräckfilm är nog vad jag behöver just nu.

EDIT: Det snöar som fan ute! Yeeey. Finally. Gott nytt år.