Jag, pappa och Björn har precis ätit middag. Bror och jag börjar duka av vårat och tackar som vanligt för den goda maten. Den skämtsamma sidan av mig får plötsligt järngrepp och jag citerar Baloo i "Djungelboken".
"Kittlar dödskönt i kistan"
Spelar ett lätt trumsolo på magen för att demonstrera.
Björn
(bortifrån diskmaskinen):
"Vad var det där för jävla bongotrumma?"
Jag:
"Hahahaha"
*spelar ytterligare ett kort trumsolo*
Björn:
"Jaha, det var din mage"
Jag:
"Jag är lite tjock vettdu" (ironi så det sjunger om det)
Björn:
"Haha, du erkänner!" *skämtsamt*
Pappa
(vänd mot mig):
"Du är ju inte tjock"
Och där försvinner hastigt kopplingen mellan hjärna och käft. Utan att tänka klämmer jag ur mig:
"Jag är för snygg för att va tjock"
En trefjärdedels sekund. Alla tre brister ut i gapskratt och jag inser vad jag sagt. Seriöst, vart fick jag det ifrån? Sådär kan man ju inte säga. Idiotcitat a lá Saga den trögtänkta.