Festivalmode: Activated.

Hej på er!

Jag saknar förstånd nog till att skriva det här inlägget. Känslorna jag bär på är blandade, en mix mellan nervositet och eufori. Ni vet nog varför. Imorgon är det äntligen dags för Bråvalla, och jag besöker i praktiken festivalen nästan helt själv. Faster Maria och hennes man är visserligen med, men jag tvivlar på att de kommer vilja tränga sig långt fram i publikhavet tillsammans med mig. No offense, jag är jätteglad att jag får sova hemma hos dem över natten.

Att jag har skitont i vänster arm efter TBE-vaccinationen igår känns som en bagatell, från och med att jag vaknar utvilad imorgon existerar bara alkohol, Rammstein och In Flames. Hur förutsättningarna gällande umgänge och framförallt väder än ser ut tänker jag göra morgondagen minnesvärd som fan. Det blir vad man gör det till. 

Finns det någon chans att jag träffar några läsare eller andra bloggare i publikhavet? 

TAGGA DÅÅ FÖR HELVETE!!

Italien 15-24.02.13.

Jag har åkt slalomskidor sedan 8-9 års ålder. Dock har jag tidigare bara besökt svenska klassiska skidorter såsom Kläppen, Idre och Romme. Först i år fick jag uppleva något helt annat - Alperna. I sju dagar exklusive bussresan har jag befunnit mig runt skidorterna i norra Italien tillsammans med 47 andra för mig både kända och okända människor.

Om man bortser från de tråkiga aspekterna såsom hotellet med begränsad eller ingen internetuppkoppling alls och halvbra standard i allmänhet, missödena med personal på restauranger och dylikt som inte kunde engelska, mina magproblem orsakade av för mycket kolsyrade vätskor och bussbatteriet som pajade en dag är detta en resa värd att minnas. Alkoholförtäring, matkoma och gravidmage pga de gudomliga italienska måltiderna, fint väder, skrattsalvor och inte minst satans FANTASTISK skidåkning. Svenska fjällen går inte att jämföra med Alperna, skillnaden är så vansinnigt stor att det finns inte.

Innan jag langar den obligatoriska bildbomben som i vanlig ordning får tala för sig självt vill jag summera bussresorna tur & retur:

1. Buss från byn till Helsingborg med lunchstopp i Ljungby och åtskilliga timmars mobillekande för att få tiden att rinna. Vad gjorde vi egentligen innan App Store och Android Market? Jag har svårt att minnas.
2. Färja till Helsingör.
3. Streckkörning genom Danmark framför Solsidan.
4. Färja till Puttgarten där det inhandlades alkohol i mängder som visade sig räcka och bli över.
5. Nattlig körning genom Tyskland med dålig sömn och värk i rygg & ben från Hades rike efter sittlegat i obekväma ställningar.
6. Halvdagskörning genom Österrike och norra Italien. Från motorväg till serpentinväg upp bland bergen med fantastisk utsikt.
7. Framme i Mazzin.

Retur: Motsatt riktning samma väg med Back to the Future-maraton, oändliga trafikköer på autobahn och ännu sämre sömn. Vi kom hem vid 15-tiden igår eftermiddag och sedan dess har jag ägnat tiden åt stressigt sista minuten-pluggande, packa upp, läsa Sweden Rock och alla 126 inläggen på Bloglovin jag missat. Jag förvånas faktiskt själv att jag lyckats klara mig så bra en hel vecka utan ordentlig koll på omvärlden. Tvärtom har det varit förjävla skönt att bara kunnat kolla läget på ansiktsboken en gång varannan dag istället för 20 ggr om dan som annars. Dock skulle jag ljuga om jag säger att det är något jag kommer fortsätta med, för det vet jag inte kommer hålla.

Just pga den begränsade Wi-Fin och svindyra mobilnätet har jag inte kunnat instagramma så mycket som jag velat och lovade. Därför langar jag alla noga utvalda bilder nu istället.

Utsikt från bussen.

Fantastiska backar.

Och utsikt.

1. Min lunch efter ankomsten, caesarsallad. 2. Godaste Carbonaran i världen.
3. Största schnitzeln någonsin. 4. Näst sista kvällens efterätt, chokladtårta.

1. Lollo. 2. Stekarna. 3. Tidsfördriv på hotellrummet. 4. Pluggelliplugg.

Middag sista kvällen.

1. Min outfit sista kvällen. 2. I backen. 3. Efter backen (hahaha, håret!).

Trött, äcklig och sliten efter bussresan hem.

Dolomiterna, Italien 15-24/2.

Bilderna är googlade.

Det är här jag kommer befinna mig i drygt en vecka framöver. Dolomiterna i de italienska Alperna. Ett av världens största skidsystem med en total pistlängd på 1220km, 460 liftar och 50 olika bergsorter. Med liftkortet Dolomiti Superski kommer vi ha tillgång till alla liftar och nedfarter.

Imorgon kl 8.30 avgår turistbussen från Godegård och ca 30h och tre länder senare ska vi vara framme i byn Mazzin och hotellet som kommer vara vårt hem under semestern. Sedan väntar sex dagars skidåkning innan hemfärd på lördag morgon. Jag har förberett mig inför den långa bussresan med böcker, serier och kudde.

Trots att jag kommer ha med mig datorn (pluggande ni vet) borde ni inte räkna med någon flitig uppdatering (kanske dyker upp något litet inlägg då och då). Rekommenderar istället min Instagram. Ska försöka uppdatera där oftare, men räkna ändå inte med något dagligt spam. Som ni säkert förstår tänker jag åka skidor och ha jävligt roligt i första hand.

A call to repent 'til the visions still stand in silence.

Förutom magproblem från helvetet orsakade av kombinationen stark köttfärssås och för mycket kaffe på en gång (mest det sistnämnda) har jag haft en väldigt trevlig helg innehållande NW-dokumentär, grym konsert, julmarknad, supergod äppelkaka, filmtittande, ta igen-prat och mobilnörderi. Dagarna gick alldeles för fort och innan någon av oss visste ordet av återgick livet till den gamla trista verkligheten samma sekund vi kramades adjö på tågstationen. Det är lika jävligt varenda gång men samtidigt fruktansvärt skönt att komma hem till sin egen fristad, sin egen säng och sin egen katt att gosa med. Sissi hade saknat mig minst lika mycket som jag saknat henne. Hon har inte lämnat mitt rum på hela natten och morgonen.

Vädergudarna jävlas med regn hela dagen - vart fan är vintern? - så jag ska fördriva tiden åt att noggrannt titta igenom alla bilderna från konserten. Jag lämnade kompaktkameran hemma och fotade istället med iphonen, och av bilderna jag lagt upp på instagram att döma borde övriga icke-suddiga foton vara av samma kvalité.

Leaving you now with a heart black as cardinal sin.

Resfebern slog ner som en bomb igår och orsakade massförstörelse i hjärnkontoret. Nu är allt uppstädat och återställt i vanlig ordning och jag har kunnat koncentrera mig på att packa utan större bekymmer. Imorgon förmiddag bär det av till västkustliga breddgrader, till Nol och Göteborg, där jag tänker befinna mig fram till söndag någonting. Bloggen kommer med andra ord sannolikt ligga nere fram tills nästa vecka. Men var inte ledsna för det, jag ska försöka instagramma som fan, inom den mån att jag förblir social mot min gode vän Jeanette som jag inte sett sedan NW i våras. Alla gånger vi träffats hittills har varit på grund av konserter, och den här gången är det Kamelot som står på schemat. Som jag har längtat.

Bilden är en direktlänk till min instagram, för er som inte har appen eller smartphone. Andra alternativet är ikonen under "Följ med Bloglovin" till höger i sidomenyn.

Köpenhamn del 2.

En pytteliten del av den väldiga Kungsparken.

Ehum ... ja.

H.C Andersen.

"Den Lille Havfrun", en berömd staty.

Ännu en kyrka, sedd från slottsgården. Ganska lik katolska kyrkan i Helsingfors.

Varför ser alla vakter på kungaslott alltid ut såhär?

Smörrebröd, dansk delikatess, med rökt lax. Mums!

Disney-butik! Leksaksaffär förstås.

Musse!

Köpenhamn är:

1. Skräpigt att brorsans sovrum framstår som rent i jämförelse.

Massor ölburkar, papper och take away-påsar från McDonalds flygandes överallt.

2. Fullt med cyklar och cyklister. Det finns inte mycket bussar,

utan det är bil eller cykel som gäller när man ska ta sig fram.

3. Kryllandes av statyer och såna där coola statygubbar som bara rör sig ibland.

Vart man än tittar ser man åtminstone en.

4. Arbetsplats för många svenskar, vilket inte är helt förvånande,
det går ju att pendla över bron utan problem. Bland annat mötte vi en
svensk servitris när vi gick ut på en italiensk restaurang. Hon prata skånska.

5. Sedan fanns det danskar som kunde prata svenska.

Bland annat receptionisten på hotellet när vi checkade ut.

6. Fullt med vackra byggnader, t.ex kyrkorna i föregående inlägg.

Och kungliga biblioteket som är format som en svart diamant.
Fick ingen bra bild på det dock.

7. "Lilla Amsterdam". Stadsdelen Christianshamn brukar kallas

så bara för att alla knarkare bosatt sig där och bildat ett eget samhälle.

9. Fullt med kanaler och broar.

10. Mindre än Stockholm, större än Oslo.

11. En väldigt trevlig stad, värd att besöka.
Rekommenderas starkt.

Köpenhamn del 1.

Jag brukar vara för lat för att göra långa skriftliga resuméer i detalj över mina äventyr, så som vanligt gör jag en kort sammanfattning i listform tillsammans med den drös bilder som är värda att lägga upp.

På långt håll ser det här ut som ett vanligt, tråkigt kyrktorn.

Men på nära håll ser man vad tornet föreställer; tre drakar ihopringlade.

Coolt som fan.

Operahuset.

Sandslottsfestival. Här är några konstverk. Häftigt va?

Kyrktorn med trappor på utsidan. Motionspass a lá bergsbestigning att gå upp där,

men värt varenda öre. Inget att rekommendera för höjdrädda dock.

Fin utsikt över hela Köpenhamn, ända bort till Öresundsbron.

Jag a lá "The Grudge". Nästan iallafall.

Eller så är det bara min konstiga fantasi som talar.

Vad mer har vi gjort då?

1. Pratat med trevliga amerikaner och kanadensare.

2. Sovit i jordens skönaste hotellsängar.

3. Tappat bort mina älskade pilotbrillor jag har med mig överallt.

4. Köpt ett par nya, fulare men bekvämare.

5. Åkt på guidade turer med båt och cykel.

6. Dissat Tivoli och bergochdalbanor för shopping, shopping och shopping.

Inte för att jag handlade särskilt mycket, bara ett par nya leggings och två linnen.

7. Gått vilse inne på det största H&M jag någonsin satt min fot i.

8. Letat ihjäl mig efter en skivaffär, men utan framgång (VAFAN??!!)

9. Nekat en hemlös snubbe pengar på tågstationen och blivit ombedd fara åt helvete.

Hemlös snubbe: Jag är hemlös, kan jag få lite pengar av dig? (på danska)

Jag: *ser ut som ett frågetecken då jag inte fattar vad han säger*

Hemlös snubbe: *ett ljus går upp* I'm homeless, can I get some coins?

Jag: No. *går iväg*

Hemlös snubbe: *skitsur* GO FUCK YOURSELF!

Jag: *flinar för mig själv och kliver på tåget hem*

I del 2 kommer ännu mer bilder samt mina tankar kring Köpenhamn som stad.

Packa Sagas kappsäck.

Mamma och jag fortsätter våra traditionsenliga resor till huvudstäder. Förra året var vi i Helsingfors, året innan dess i Oslo. I år heter anhalten Köpenhamn. Andra gången i mitt liv och enda minnet jag har därifrån är Lustiga Huset på Tivoli. Hur gammal var jag, 8-9 år?

Vi åker imorgonbitti och kommer hem på tisdag kväll. Något tidsinställt inlägg vill eventuellt ligga på lager, om jag känner för att skriva ett. Annars hörs vi om fyra dar (såvida jag inte gör något mobilinlägg).

Packlista a lá Saga:

- Kläder för alla tillfällen. Vardagsoutfits att gå på stan i. Mjukiskläder att ha vid slappande på hotellrummet. Tjockiströja vid eventuell kyla. Klänningar till finare ändamål.

- Två par skor. Kängor & högklackade.

- Hårfön & plattång. Ett stort måste. Jag går inte utanför dörren om mitt hår liknar en lejonman.

- Hårprodukter. Spray & mousse.

- Smink. Oxå ett stort måste.

- Kameran. Laddad och tömd på gamla bilder.

- iPoden. Viktigast av allt. Jag åker ingenstans utan den älskade manicken.

- Badrumsartiklar + parfym.

- Badkläder. Man vet aldrig, det kan finnas bastu på hotellet.

- En bok & en tidning att läsa som fördriver tiden.

Filosofierna lyder "bara i fall att" och "man vet aldrig". Som vanligt tänker jag ha med mig onödigt mycket mer än jag behöver. Varför är det typiskt kvinnligt?

Äntligen!

Hehe, gjorde som förra gången och skrev ut dubbletter av biljetten, bara ifall det skulle hända något.

Prick 13.33 åker jag och mitt package ner till västkusten och Jeanettans place. Imorgon är det äntligen dags för NW och mitt hjärta slår redan i ljusets hastighet. TAGGA DÅ FÖR HELVETE!

Förberedelser.

Det ser ut som jag tänker ha med mig halva garderoben, men ca hälften av allt space tas upp av en handduk samt en tjocktröja där underst. Nu väntar jag bara på den sista omgången tvätt så är åtminstone alla kläder jag tänkt ha med mig nerpackade. Övriga pinaler slängs i sist som vanligt. Biljetter, necessär med nödvändigheter, smink, öronproppar ...

HELVETE! Måste komma på något att kasta upp på scenen. Gosedjur? Blommor? Ett meddelande? Vadsomhelst. Låter fanatiskt, men vafan. Det är Nightwish vi pratar om. Mina gudar, vars musik ger mig glädje, styrka och trygghet. Faktumet att jag ska se dem live gör hela mitt liv komplett. När allt är över, kommer jag kunna dö lycklig.

Hufvudstaden.

Nu är jag tillräckligt klar i huvudet för att berätta om Stockholmsresan. Rammstein-konserten får ett eget inlägg; bara den kommer bli en hel jävla roman.

Jag hoppade på tåget mot huvudstaden i Hallsberg kl 8.28 på morgonen. Träffade Jeanette, vi kramades, och de andra två göteborgarna, Marie & Ellie. Vi var framme i huvudstaden drygt tre minuter för tidigt, runt 10.50. Förvånansvärt, det är ju SJ vi pratar om. Hade vi varit försenade hade det varit en annan sak.
   Hotellet vi skulle bo på hette Scandic Continental och låg tvärs över gatan från centralstation. Vi räknade med att inte få vårat rum förrän vid 14, men med turen i bagaget var det redan städat, så vi fick det på en gång.
   Under ett par timmar strosade vi längs den närliggande Drottninggatan ända bort till Gamla stan. Gick in och kollade i affärer, skrattade åt och fotade de beväpnade vakterna med roliga pälsmössor utanför slottet och frös häcken av oss i kylan. Resten av eftermiddagen spenderades på hotellrummet, då vi alla var supertrötta efter resandet. Jag tycker det är länge att åka tåg i 2,5 h, men jag vill fan inte veta hur länge göteborgarna reste. Hallsberg, där jag klev på, ligger ungefär halvvägs mellan Götet och Sthlm järnvägen.

Planen på kvällen var att norrläningarna, Johanna & Rebecka, skulle komma och hälsa på oss. Innan dess hann vi dock en sväng till bastun. Det roliga var dock att både bastun och omklädningsrummet visade sig vara till för båda könen. Bastun kan jag förstå, men omklädningsrummet?! Det var inte som i Helsinki i somras, när det fanns varsin bastu för män och kvinnor. Fast och andra sidan, Finland är ju bastuns hemland. Där tar man för givet att det ska finnas bastu på alla hotell.
   Senare kom Johanna & Rebecka förbi hotellrummet och kvällen ägnades åt att äta mat, spela spel och prata om allt och ingenting. Båda var supertrevliga och definitivt några jag vill hålla kontakten med och träffa fler gånger.

På fredagen åt vi mysig hotellfrukost innan göteborgarna gick ut en lång sväng. Jag stannade på hotellrummet och gjorde iordning mig i väntan på norrlänningarna för signeringen. Kunde för allt i världen inte förstå vad som skulle hända under dagen, hur mycket jag än försökte. Det var för stort för att ens kunna tänka på.
   Mötte upp Johanna & Becka i hotellobbyn, och efter en tur in på Åhléns ställde vi oss i kö utanför Bengans skivbutik, ca 2,5 h innan signeringens start. I minusgrader, med snö som föll ner från taket rakt ner i min sallad, nervösa så uti helvete och en Rebecka som värvade mig som sin andra personliga assistent.
   Exakt kl 16.20 kom vi ut från Bengans. Om man ska beskriva våra känslor vid det tillfället så kan man säga att vi såg ut att ha rökt varsin joint. Extasen var så djup att vi kände oss höga. Jag hade sagt "hej" till Till Lindemann och fått svar tillbaka, skakat hand med Richard Z. Kruspe och fått världens bredaste leende av Oliver Riedel. Min LIFAD-skiva var signerad av dem alla i bandet. Vid detta ögonblicket spelade det ingen jävla roll om jag eventuellt skulle se dåligt på konserten. Jag hade sett Rammstein i ögonen. Lyckan var så fullbordad att jag vetefan hur jag ska beskriva det.

Tillbaka till hotellrummet, en stunds chillande innan vi bestämde oss för att dra oss mot Globen. Träffade göteborgarna i receptionen och vi alla sex begav oss iväg. Anlände dit en kvart innan insläppet med kilometerlång kö framför oss. Dock visade det sig att vi som köpt biljetter vi bandets fanclub var tvungna att lösa in dem mot "vanliga" biljetter. Något som inte var så populärt bland dem som köat hela dagen. "Vafan, vi har köat i 10 timmar. Vi borde fått information om det här! Hela konserten är förstörd. Vi måste mosa oss fram för att få stå vid staketet". Men wow, förstört nöje om man inte får stå allra längst fram. Världens jävla undergång.
   Anyway, vi löste in våra biljetter, lämnade jackorna i garderoben, rusade in och hamnade rätt långt fram! Där ser ni, man behöver inte köa hela långa dagen för att få bra platser. Vi var nog väldigt förvånade allihop.

19.30 började förbandet Deathstars spela. Halvtimmen de stod i rampljuset var alldeles för kort, men de var grymma live. Dock saknade jag mina favoritlåtar, "Cyanide" och "The Last Ammunition".

Sedan började den långa väntan på Rammstein. Och efter vad som kändes som en evighet släcktes hela Globen ner och bandet alla väntat på äntrade scenen. Som jag skrev ovan får den konserten ett eget inlägg. Kommer berätta mer där.
   Men en sak är iallafall säker; trots att jag höll på att bli köttfärs och emellanåt inte fick någon luft kan jag säga att Rammstein är totalt mindblowing live. Utan tvekan det mest kreativa bandet jag sett när det gäller effekter och scenrekvisita. Mäktigt är bara förnamnet!

Just på grund av det massiva trycket var det inte särskilt lätt att stå allihop tillsammans. Jag tvingades stå själv under mer än halva spelningen. Det drog tyvärr ner mitt humör lite, men jag tänkte inte låta det hindra mig från att ha jävligt roligt. Utrymmet att hoppa och headbanga på var väldigt litet och sikten var sådär. Men som sagt, efter signeringen brydde jag mig bara till hälften. Nu stod jag där i Globen för att lyssna och njuta.

Efteråt möttes vi allihop utanför. Jag och göteborgarna råkade skiljas från norrlänningarna i folkmassan och tog tunnelbanan tillbaka till Scandic. Innan sängdags tog vi en drink i hotellbaren. Kan konstatera att Cosmopolitan är en sjukt sur drink i smaken, men god!

Lördagen ägnades åt att duscha, packa och åka hemåt. Tåget gick 13.07 från centralstation. Då vi alla var jättetrötta satt vi mest tysta, insjunkna i våra egna världar i form av böcker och iPods/mp3er.
   Jag klev av i Hallsberg där pappa mötte upp mig och vi åkte hemåt. Fortfarande helt slut gjorde jag det gamla vanliga när jag kommer hem från en resa; stängde in mig på mitt rum, med begynnande huvudvärk över att ha tvingats vara social i tre dar. Eller så berodde huvudvärken på andra saker, kanske koffeinbrist. Eller näe, jag drack ju en chai latte på tåget.

Kan ännu inte förstå vad som hände i fredags. Sitter och lyssnar på Rammstein just nu och darrandet vägrar försvinna. Är det ett bra eller dåligt tecken? Jag vet iallafall att jag är lyckligare än någonsin.

Vad ska du ha för dig i Muminland?

Tre och en halv dag i Helsinki har inte bara gett mig ett halvvagt helhetsintryck av staden i fråga. De har oxå delvis visat mig likheterna och skillnaderna mellan svenskar och finländare. Jag går rakt på dem; utseendemässigt finns det faktiskt bara likheter, åtminstone vad jag har sett. Inte för att jag väntade mig något annat, vi är ju trots allt Nordenbor allihop.
   Personlighetsmässigt ser jag skillnader. Nu kanske jag är helt ute och cyklar, men om jag får säga min åsikt så tycker jag att finländare är betydligt mer tillbakadragna än svenskar, lite mer avspända. Ungefär som jag med andra ord. Det tog drygt två dagar för mig att inse att jag skulle passa in ganska bra där borta, åtminstone bland befolkningen. Att bo i en storstad som Helsinki vet jag dock inte om det skulle passa mig. Jag blir bara stressad och förvirrad av all jävla trafik som finns i stora städer, en förort eller en liten stad skulle kännas bättre. Men av befolkningens utstrålning att döma så skulle nog ett land som Finland passa mig som handen i handsken.
  
Men nu var det inte min finlandsmani och min ständigt arbetande hjärna jag egentligen skulle prata om, utan själva vistelsen i Helsinki. Här följer några highlight and not so highlight-moments från resan, vad vi gjort och liknande;

• Flugit i ett, som mamma kallade det, mikroskopiskt flygplan med enbart två säten och inte tre på vardera sida, världens smalaste mittgång samt en ensam flygvärdinna, både på dit- och hemresan
• Åkt på två sightseeingturer, en med båt och en med buss
• Besökt Sveaborgs fästning, eller Suomenlinna som den heter på finska
• Ätit minimal kebabpizza med röd kebabsås och isbergssallad på Pizza Hut
• Köpt en kopp med Mumintrolls-motiv, eller rättare sagt Lilla My. Hon är inte min favoritkaraktär från Mumindalen, men hon är mest lik mig till sättet; kort stubin men har innerst inne ett stort hjärta
• Slumpmässigt stött på en skivaffär med asstort utbud. Kom ut därifrån efter en halvtimme, om inte ännu längre, med två minst sagt efterlängtade måste-ha musik-DVDer; Nightwish - "End Of Innocence" och Tarot - "Undead Indeed". Och med det vill jag ta och påpeka att den sistnämnda knappast finns att köpa i Sverige
• Bastat och druckit öl. Jag kan visserligen göra båda delarna hemma, men om det är någonting man måste göra i Finland så är det ju att basta. Det fanns bastu längst upp på hotellet, klart man måste passa på
• Irrat runt inne på Forum, ett för jävla stort köpcentrum, och velat köpa hälften av det jag såg. Men på grund av de höga priserna och min benägenhet att vilja hålla hårt i pengarna så blev jag utan nytillskott i garderoben

Ja, som sagt. Det där sammanfattar ungefär vad vi har gjort. Det var himla trevligt måste jag säga, ett underbart resemål. Det var drygt fyra dagar bestående av en massa gående, turism, shopping och öldrickande om kvällarna. Och på tal om öldrickande; i Finland säljer de 4,5:or inne i vanliga mataffärer. Jag måste säga att jag skrattade lite åt det, för här i Sverige räknas öl med den alkoholhalten som starköl och finns endast på det stället som kallas Systembolaget. Finlands motsvarighet till det stället heter förresten Alko, om ni ville veta.

Ankomsten till Helsinki i söndags var förövrigt långt ifrån problemfri. För det första tog det 45 minuter innan vi hittade utgången från flygplatsen. Senare på hotellet tog det en miljon år innan vi förstod hur hissen fungerade. Öppna den var inga konstigheter, men våra kloka hjärnor fattade inte att man skulle aktivera hissen genom sin rumsnyckel och sedan välja våning. Jag vet inte hur mamma kände, men jag kände mig ganska trög som inte fattade. Först flygplatsen, sedan hissen. Två svenska skogsmulledamer i den finska huvudstaden. Nästintill en katastrof.

Oturligt nog så glömde jag kameran hemma, men mamma hade med sig sin. Bilder kommer så fort jag fått dem av henne. Tills dess får ni nöja er med en svindålig iPod-bild av mina två DVDs. Detta kommer bli fredagens sysselsättning, för imorgon är jag upptagen med annat inne i den "stora" staden Motala. Dubbel körlektion + Arbetsförnedringen. Hallelujah.

Btw, angående inläggsrubriken; det är en kommentar jag fick av en killkompis (eller bekant snarare) när jag skrev på Facebook i söndags att jag skulle till Finland. Tycker den var ganska rolig :-)

Finlandia

Det trådlösa nätverket är fortfarande ur funktion. Inte för att jag väntade mig något annat när jag vaknade i morse, men jag tyckte det kunde vara väldigt intressant att veta. Faderskapet kommer hem imorgon, och då får han fan ta och fixa skiten på något vänster.
   Fast och andra sidan har det varit ganska skönt att det trådlösa inte fungerat. Jag har till viss del lyckats avvänja mig för datasittandet under dessa dagar och lyckats sysselsätta mig med andra saker. Det där trodde jag aldrig att jag skulle se mig själv skriva, men jag är sanningsenlig som fasiken.

Just nu väntar jag på att tvättmaskinen ska bli klar så jag kan slänga in lite tvätt och sedan börja packa inför Finlandsresan. För imorgon klockan halv 11 åker vi, jag och mamma. Eller ja, vi åker till Norrköpings flygplats vid den tidpunkten, och planet lyfter runt halv 2. Sedan är vi framme i Helsinki ca 16.00, finsk tid.
   Än så länge har vi inga större planer på vad exakt vi ska göra, förutom att åka på sightseeing runt staden. Det blir nog mest att gå runt och turista i allmänhet, shoppa lite och sådant. Vi har trots allt två hela dagar samt halva onsdagen till förfogande. Men roligt ska det bli, att äntligen få åka till landet som Nightwish, Tarot, Sonata Arctica och flertalet andra band som jag avgudar kommer ifrån :-)
  
Som ni redan förstått, jag nämnde det senast igår, så blir det ingen uppdatering från och med imorgon fram till onsdag. Jag lär ju inte ha tillgång till dator eller något, om man säger så. Men jag lovar att jag ska berätta allt om vistelsen i Helsinki när vi kommer hem. Min första tripp till Finland är ingenting jag tänker dölja för någon i första taget. Inte som när vi var i Oslo förra året, den resan tror jag inte att jag skrev någonting om, även om det var väldigt trevligt där bland alla roliga norrmän.

Något som skulle vara väldigt bra att göra innan avresan är dock att städa mitt rum. Jag upptäckte nyss att en fet jävla spindel har bosatt sig därinne och spunnit ett litet nät uppe i ett hörn. Det är då man inser att det är dags att sanera. Det ser ut som fan i övrigt oxå. Men då det alltid brukar ta sådan jävla tid att städa mitt rum så vet jag inte om jag tänker göra det idag. Dammsuga kan jag nog göra, bara så jag får bort spindeljäveln och allt damm. Jag har visserligen ingen fobi för spindlar, men det är ju inte så fräscht att ha dem i sitt rum. Någon större storstädning får vänta tills hemkomsten, för det hinner jag inte med nu. (Läs: det orkar jag inte)