Last Ride of the Year.

Jag brukar vara för lat att göra långdragna resuméer över det gångna året, och i år är inget undantag, trots att 2012 utan tvivel varit det bästa året under min livstid hittills. Jag ser tillbaka på förjävla fint år bestående av både fram- och motgångar på det psykiska planet, grymma konserter, nya bekantskaper och små förändringar i mitt liv i och med mitt första jobb. Jag lämnar detta året bakom mig med ett leende på läpparna och minnena i säkert förvar men hoppas naturligtvis att 2013 yttrar sig minst lika förträffligt. Gott nytt år på er!

Bilden är googlad.

Day 02 - A song that describes you.

Nightwish - Escapist
Okej, jag lovar att den här listan inte ska bli alltför NW-centrerad, men denna låten beskriver mig i ett nötskal. Sedan finns det givetvis många andra låtar jag oxå kan relatera till, på ett eller annat sätt.

"This is who I am. Escapist, paradise seeker. Farewell, time to fly. Out of sight, out of time. Away from all lies"

Day 01 - Your favorite song.

Nightwish - Song of Myself. 
Egentligen bara en av många favoritlåtar, men den var den första tanken föll på. Den kan stolt titulera sig den enda låt i världen som fått mig att grina (hittills), jag har somnat till den, blivit glad av den, lugnat ner mig av den, sett den live och skrikit halsen av mig. Listan kan göras lång.

30 Day Song Challenge.

day 01 – your favourite song
day 02 – a song that describes you
day 03 – a song that makes you happy
day 04 – a song that makes you sad
day 05 – a song that reminds you of someone
day 06 – a song that reminds you of somewhere
day 07 – a song that reminds you of a certain event
day 08 – a song that you know all the words to
day 09 – a song that you wanna dance to
day 10 – a song that makes you fall asleep
day 11 – a song from your favorite band
day 12 – a song that reminds you of a special time
day 13 – a song that is a guilty pleasure
day 14 – a song that no one would expect you to love
day 15 – a song that makes you calm
day 16 – a song that you used to love but now hate
day 17 – a song that you hear often on the radio
day 18 – a song you’re currently obsessed with
day 19 – a song from your favorite album
day 20 – a song that you listen to when you’re angry
day 21 – a song that you listen to when you’re happy
day 22 – a song that you listen to when you’re sad
day 23 – a song that you want to be played at your wedding
day 24 – a song that you want to be played at your funeral
day 25 – a song that makes you laugh
day 26 – a song that you can play on an instrument
day 27 – a song that holds a lot of meaning to you
day 28 – a song that makes you feel guilty
day 29 – a song from your childhood
day 30 – your favourite song at this time last year

Återigen en ska-försöka-göra-varje-dag-men-kommer-inte-lyckas-lista. Tanken var att börja efter nyår, men varför vänta? Let's start tomorrow.

Bästa albumen 2012.

Det känns alltid tungt, ända in i hjärteroten, att göra topplistor och tvingas välja bort flertalet, och i år var konkurrensen hårdare än någonsin. Så många andra album, metal som icke-metal, jag skulle vilja placera här. Men för närvarande är dessa fyra av årets släpp de som tilltalat mig allra mest. Med reservation att jag inom några månader kan ha ändrat mig och listan ser helt annorlunda ut.

Vilka är era favoritplattor från detta år?

I'm finding I can fly so high above with you.

Juldagen innebär för oss galna NW-fans en genialisk och jävligt stilig karls födelsedag. Därför faller det sig naturligt att de får stå för dagens julmusikaliska glädje. Grattis grattis maestro Holopainen!

Christmas Eve Montage.

Julafton spenderades traditionsenligt med en del av släkten, denna gång hos farmor & farfar. Vi åt julmat tills magen antagit dubbla storleken, tittade på Kalle Anka och öppnade paket. Hemma i vår ordinarie residens igen med bara vi fyra i familjen på kvällskvisten öppnades och diskuterades ännu mer paket, svullades öl och choklad och den obligatoriska tomtegröten framför julkalendern och övriga julprogram dumburken hade att erbjuda. En relativt lugn jul, precis som en annan helst vill ha det. God jul på er allesammans!

Christmasmode.

Tiden rusar iväg i sån hastighet att undertecknad inte hänger med. Är det verkligen julafton imorgon?

Christmas Songs.

Ett urval av mina favoritjullåtar. Lyssna och njut!

It's Doomsday, ascending, the world you know is ending.

En fågel viskade i mitt öra att jorden skulle gå under idag. Än har jag inte märkt någonting. Har ni?

The melody of mermaids keeps me awake at night.

Födelsedagsfirande.

Hade en väldigt trevlig födelsedag igår. Vardagsbestyren tillhörande var ingen i familjen hemma på grund av skola & jobb, så som alla andra dagar hade jag huset för mig själv. Farmor kom förbi på eftermiddagen med blommor, kort och chokladtårta, men stannade inte över på kaffe av diverse anledningar. Så jag fick lov att hugga in i kaloribomben själv. Naturligtvis tog jag bara en "liten" bit. Att äta en hel chokladtårta själv är knappast någon bra idé.

Lagade på kvällskvisten pasta bolognese av lammfärs till middag och öppnade paket med hela familjen närvarande. Fotona nedan visar ett urval av allt jag fått i present, inte bara från familjen, utan hela släkten.
Tackar så mycket allihop!

Ja må jag leva, ja må jag leva!

Grattis till mig på 20-årsdagen!

Nu kan ingen officiellt kalla mig barn längre, och den som bryter mot regeln åker på ... inte smisk, men onda ögat, hehe. Fast och andra sidan, i själen känner jag mig fortfarande som elva. Peter Pan-syndromet kallas det, när man vägrar växa upp. HAHAHAHAHAHA!

Jag vill passa på att tacka för alla gratulationer jag hittills fått, uppskattar det sjukt mycket. Firar i år min födelsedag enbart med den obligatoriska familjemiddagen och farmors chokladtårta. Något festande blir det inte, känner varken lust eller ork att dra ihop något. Får ta igen det någon annan gång, exempelvis nyår.

The Hobbit: An Unexpected Journey.

Går inte att sammanfatta i ord. Jag älskade varenda sekund, ett mästerverk talade för sig självt. Nostalgiskt välbehag blossade upp i återseendet av Midgård och alla gamla karaktärer. Frodo, Gandalf, Saruman, Elrond, Galadriel, till och med Gollum gav mig ett lyckorus. Det här är den bästa film jag sett på länge och nu kan jag inte vänta tills nästa del.

The Hobbit.

Ikväll 21:00. ÄNTLIGEN <3

Partyweekend.

Roligaste festen på länge i fredags, innehållande livliga diskussioner om finsk metal, headbangande till WT, råbitande kyla under promenaden till krogen och kebabtallrik på Sibylla. Vaknade upp dagen efter stel som en pinne a lá reumatism och smärtor i hela kroppen till ett snöoväder som orsakade strömavbrott i flera timmar och tvingade mig att värma oboy i kastrull på vedspisen.

På kvällskvisten var det dags för julbord med MVT och tanken att behöva vara social bland kollegor jag aldrig träffat i verkligheten gjorde mig som sig brukar vettskrämd och skitnervös. Men det gick bra, maten var oändligt god, jag åt mer än jag vanligtvis får i mig inklusive dessert, och redaktionen trevliga och helsköna. Stannade dock inte alltför länge, huvudvärken kom smygandes som väntat och tröttheten efter några nätters sömnbrist vägrade tillslut ge vika.

Lyckades turligt nog ta igen alla förlorade sömntimmar i natt. Jag sov så djupt att jag inte ens märkte att Sissi hoppade upp och lade sig på min mage. Vaknade vid 11 och tänker idag fokusera på att varva ner efter helgens äventyr och fundera över julklappar. Varje år tänker jag "nu ska jag vara tidigt ute", men som vanligt bryter jag motvilligt det löftet och kommer förmodligen stresshandla julklapparna sista helgen innan jul och därmed riskera att bli nermejad av andra galna människor som inte heller tagit vara på den smarta idén att börja redan i november. Jag som hatar trängsel, varför lär jag mig aldrig?

Bitterness.

Känner mig sådär innerligt bitter idag, av tre anledningar.

1. Lingonvecka. Allting är och går åt helvete för tillfället.
2. Jag är inte ensam hemma = får inte vara i fred (är dock smart nog att inse att jag inte kan göra något åt det).
3. Mina magproblem har återvänt. Ändå sitter jag och dricker kaffe just nu. Motsägelsefullt.

Vilka i-landsproblem. Jag måste seriöst sluta gnälla, det är ju för fan det enda jag gör här (och sluta svära i varenda mening oxå). Ska till Emilia på julfest eller liknande ikväll med efterföljande utgång. Förhoppningsvis kan det få mig på bättre humör. Kombinationen alkohol och trevligt sällskap gör mig oftast gladare.

Tumblr.

Hysterin har tillslut smittat av sig på mig. Klicka på bilden för att ta er dit.

EDIT: Om ni själva har Tumblr, berätta gärna vad ni heter så jag har några roliga att följa.

Darkside Dreamer.

Nu tänker jag vara jobbig och tjata om det här med namnbyte igen. Det ständiga funderandet har tillslut fått snilleblixt och hittat på ett passande bloggnamn.

darksidedreamer

Vad tror ni? Det är väl inte för jobbigt att uttala, inte för långt och lätt att komma ihåg? Och det passar mig, jag är en mörk, ondskefull drömmare. Framförallt en drömmare, ondskefull är något jag bara skulle vilja vara. HAHA!

EDIT: När jag menar namnbyte menar jag förstås URLet. Men hur gör man det på Bloglovin? Någon som vet?

We invented Lucifer to spread the fear across the nations.

Stör mig på respektive gläds åt.

Stör mig på:

• Folk som HELA TIDEN klagar på årstiden. Det hjälper inte att önska bort snön och kylan, det hör vintern till och fryser ni arslet av er är det bara att sätta på sig mer kläder. Motargumentet "ser ju ut som en Michelingubbe då" fungerar inte. Alla ser ut som Michelingubbar på vintern, svårare än så är det inte.
• Att det tydligen inte går att kombinera deltidsstudier med jobb- och utvecklingsgarantin. Om jag mot alla odds skulle komma in på distanskursen innebär det hejdå ersättning och hej fattiglapp. Jag tvingas alltså gå ur garantin om jag börjar plugga på halv- eller deltid. Känner att Af specifikt kan fara åt helvete.
• Min brist på julklappsidéer.

Gläds åt:

• Busschaufförer med hastighetsvett i huvudet (läs: som inte kör som idioter) fastän de redan är sena pga väglaget. Hellre vara några minuter försenad än riskera sitt eget och passagerarnas liv.
• Lilla Hembageriets supergoda chai latte. Precis som många andra gånger gjorde den min dag.
• Julkalendern. Avlidit av skratt varenda kväll. Jean & Staffan <3

I'm in your head. You will swallow.

Winter Sunset.

Tagen med iPhone 4S och redigerad i Instagram + PictureShow.

Önskelista 2012.

Förutom kläderna i detta inlägget finns det en hel del annat materiellt jag gärna vill se under granen i år.

- Biljetter till Bråvalla Festival och Metaltown.
- Game of Thrones Säsong 2 på DVD/Bluray.
- Presentkort på Ticnet, CDON, Sweden Rock Shop och/eller H&M.
- Star Wars-filmerna på DVD/Bluray.
- Sagan om Ringen-trilogin Extended Version på DVD/Bluray.
- Ny prenumeration på Sweden Rock Magazine. Klantskalle som jag är glömde betala förlängningen i tid.
- Sängkläder till dubbelsäng.
- Något kul iPhoneskal. Tröttnat på mitt helsvarta.

Hmm. Jag önskar mig egentligen lite väl mycket för mitt eget bästa, jag räknar inte med att jag ens kommer få hälften av allt det här (om ens något av det alls). Trots allt får jag slalomutrustning för flera tusen inför Italienresan i februari av mor & far. Den ska jag berätta mer om så småningom, men som ni säkert fattar när ni läser slalom och Italien i samma mening är det en skidsemester jag syftar på. Italienska Alperna.

End this nightmare, hear my song, hear our cry!

Floorgasm.

Torsdag.

Antagningsbeskedet till distanskursen i journalistiskt skrivande jag sökt till våren trillade ner i brevlådan idag. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag kom in ... som reserv. Dessutom har Af skickat kallelse till obligatorisk information om jobb- och utvecklingsgarantin på måndag. Urk, jag vill inte. Jag ljuger inte när jag säger att jag drömmer mardrömmar om Af på nätterna. Tro mig, det är sant. Stället gör mig seriöst så jävla förbannad att jag kokar bara jag hör namnet.

Ska städa mitt rum för att hålla mig sysselsatt, dammråttorna anfaller från alla håll och kanter. Och på tal om något helt annat, idag är det Finlands nationaldag. Grattis älskade grannland i öst!

Langar bilder från igår. Två snögubbar ute i vintervädret. Vilka kan de vara tro?

Sense of joy fills the air, and I daydream and I stare ...

Winter is coming ... or is it already here?

Ett urval av bilder från de senaste dagarna. Mys med glögg och tända ljus framför Nightmare Before Christmas, solen som tittar fram och julstjärnan i mitt fönster, som egentligen inte borde kallas julstjärna längre eftersom den står där året om. Hehe.

Nu snöar det som fan igen och ska tydligen göra det konstant till imorgonkväll. Enligt SMHI ska det komma 15-20 cm bara idag. Inte mig emot, tog en promenad i "stormen" förut och omgivningen gav mig känslan av ett sånt där klassiskt julkortsmotiv (varför fotade jag inte för?) Mullevoff tyckte det var lika roligt, han stoppade ner nosen i snön och försökte äta upp den eller var det nu var han gjorde. Nu ligger han utslagen i min säng, gammal stöt som han är, medans jag dricker kaffe, äter pepparkakor och skriver månadens metalkrönika för MVT. Och på tal om jobbet, kanske dags att tacka ja till julbordsinbjudan jag fick för några veckor sedan ...

Mamma fyller förövrigt år dag så ikväll kommer farmor hit och äter middag med oss (tror jag). Mycket trevligt. Och om exakt två veckor så ... Nej, jag ska inte säga det. Ni får lista ut själva.

H&M

Jag tycks ha fått dille på nya kläder. Det händer inte ofta kan jag tala om ... Om jag får presentkort på H&M i julklapp som traditionen säger kommer några av dessa definitivt flytta in i min garderob. Tänk er den där kjolen med en åtsittande kortärmad topp och låga Dr. Martens-kängor. Jag kan se det framför mig. Åhh <3

Kära tomten ...

Jag lovar och svär att jag varit en snäll flicka i år och tycker därför jag förtjänar dessa skönheter till plagg. Samtliga från Sweden Rock. God jul önskar Saga.

Hjälp med alias!

Som jag babblat om tidigare plågas jag av funderingar om det här med bloggnamn (eller plågas var nog en överdrift, men håller min hjärna upptagen iallafall). Dålig fantasi som jag har när det gäller sådant har jag inte haft något vettigt alls på lager, de enda förslagen min hjärna producerat låter antingen fåniga eller ointressanta. Några av dem:

sceneriesofdreams
decemberchild
purpleblackmoonlight
winterheartfairytales

Tumreglerna är enkla. Namnet ska inte vara för långt eller svårt att komma ihåg, men inte heller alldagligt och intetsägande, utan att som sagt låta fånigt. Big NO NO är mitt egna tilltalsnamn eller låttitlar, såvida de inte formuleras om på något snyggt sätt.

Vad tror ni?

Ny header.

Och det blev ingen julig sådan, men åtminstone något som representerar mig, vilket var vad jag egentligen ville. Nu är det bara en tidsfråga innan jag tröttnar på denna och gör en ny igen, men tills vidare får den lov att duga.

NYA

GAMLA

Engel.

Jag hade sett jättemycket framemot att få se Engel live för andra gången ikväll. Igår fick jag bekräftelsemejl från jobbet att giget är inställt pga basisten Steves knäskada. Något nytt datum är ännu inte bestämt. Faaaaaan.

Fördelen med detta är dock att jag inte missar julkalendern när den sänds i repris kl 18.45.

Pure awesomeness.

Jag och moderskapet - familjens bokmalar - var på kundkväll på Bokia igår. 20% rea på allt i butiken samt godsaker a lá ost & kex och vin som personalen bjöd på. Jag som redan håller på att drunkna i olästa böcker kunde inte låta bli att ta tillfället i akt och bli 421 riksdaler fattigare men tre awesome böcker rikare.

Winter Wonderland.

I förrgår gnällde jag över regnet och ville att vintern skulle komma. De högre makterna tycks ha hört min vädjan, det första jag såg när jag drog upp rullgardinen i morse var den efterlängtade snön. Älskar't.

Designfunderingar.

Jag börjar tröttna på den trista vita headern jag har nu. Den beskriver mig kanske som person men är totalt okreativ och egentligen bara något jag slängde ihop i snabb hastighet i brist på bättre idéer. Jag vill byta ut den till något roligare. Eftersom julen närmar sig kanske en juldesign vore nice? Eller ska jag köra på spåret jag sett många andra bloggare göra och fixa ihop ett kollage med bilder som representerar mig på olika sätt? Samtidigt vill jag vara egen och inte minst intressant. Tanken är att min blogg ska se lockande ut att läsa vid första anblicken. Nu suktar jag visserligen inte efter popularitet och högt läsarantal, det har jag aldrig gjort, men ni hajar vad jag menar va? Blogginnehållet är givetvis allra viktigast, men jag tror även looken har betydelse i människors vilja att återvända hit eller inte. Eller har jag fått allt om bakfoten?

Kamelot 23.11.12 @ Trädgårn, Göteborg.

När Roy Khan förlorade kontrollen över sin psykiska hälsa och lämnade Kamelot i fjol hade jag svårt att tro att bandet skulle hitta en värdig ersättare som nådde upp till norrmannens standard. Jag har visserligen inte sett dem live tidigare, så jag borde förbjudas från att göra jämförelser på den fronten, men i studio är en annan sak. Senaste albumet Silverthorn är i mina öron det bästa släppet bandet genomfört hittills. Khans svenske ersättare Tommy Karevik bemästrar samma röstkapacitet och låter emellanåt som en klon av sin föregångare, vilket inte är ett dåligt tecken. Tvärtom.

Liveupplevelsen är en helt annan, ännu bättre historia. Bortsett från att vi stod frontrow där ljudet egentligen är som sämst och publiktrycket obligatoriskt i ryggen var detta bland de bästa gig jag någonsin sett. Killarna kan sin sak, jag rös av välbehag samtliga 90 minuter igenom när de med spektakulär karisma levererade musikalisk genialitet och briljans unik för dem. Tommy Karevik, växlandes allvarligt respektive känslosamt ansiktsuttryck, passar in i bandet som fisken i vattnet, likaså gästsångerskan Elize Ryd, som likt en ängel från ovan skickligt fyllde i de kvinnliga harmonierna.

Något jag dock måste erkänna förvånade mig var att setlistan inte alls bestod av mycket nytt material. Singeln Sacrimony (Angel of Afterlife) var förstås självklar, men jag hade gärna hört fler än bara fyra låtar från Silverthorn. O andra sidan rev de av flertalet av mina gamla favoriter a lá Rule the World, The Great Pandemonium, Season's End, till min stora överraskning, och avslutande March of Mephisto. Tillsammans med en handfull andra klassiker talade kvalitén för sig självt. Men det där bassolot som inledning på extranumrena hade de gärna kunnat skippa.

Setlista
1. Intro
2. Rule the World
3. Ghost Opera
4. The Great Pandemonium
5. Veritas
6. Center of the Universe
7. The Human Stain
8. Song for Jolee
9. Trumsolo
10. When the Lights are Down
11. Sacrimony (Angel of Afterlife)
12. Season's End
13. Keyboardsolo / Pirates of the Caribbean Theme
14. Forever
15. Bassolo
16. Karma
17. Torn
18. March of Mephisto
19. Continuum (outro)

A call to repent 'til the visions still stand in silence.

Förutom magproblem från helvetet orsakade av kombinationen stark köttfärssås och för mycket kaffe på en gång (mest det sistnämnda) har jag haft en väldigt trevlig helg innehållande NW-dokumentär, grym konsert, julmarknad, supergod äppelkaka, filmtittande, ta igen-prat och mobilnörderi. Dagarna gick alldeles för fort och innan någon av oss visste ordet av återgick livet till den gamla trista verkligheten samma sekund vi kramades adjö på tågstationen. Det är lika jävligt varenda gång men samtidigt fruktansvärt skönt att komma hem till sin egen fristad, sin egen säng och sin egen katt att gosa med. Sissi hade saknat mig minst lika mycket som jag saknat henne. Hon har inte lämnat mitt rum på hela natten och morgonen.

Vädergudarna jävlas med regn hela dagen - vart fan är vintern? - så jag ska fördriva tiden åt att noggrannt titta igenom alla bilderna från konserten. Jag lämnade kompaktkameran hemma och fotade istället med iphonen, och av bilderna jag lagt upp på instagram att döma borde övriga icke-suddiga foton vara av samma kvalité.

Leaving you now with a heart black as cardinal sin.

Resfebern slog ner som en bomb igår och orsakade massförstörelse i hjärnkontoret. Nu är allt uppstädat och återställt i vanlig ordning och jag har kunnat koncentrera mig på att packa utan större bekymmer. Imorgon förmiddag bär det av till västkustliga breddgrader, till Nol och Göteborg, där jag tänker befinna mig fram till söndag någonting. Bloggen kommer med andra ord sannolikt ligga nere fram tills nästa vecka. Men var inte ledsna för det, jag ska försöka instagramma som fan, inom den mån att jag förblir social mot min gode vän Jeanette som jag inte sett sedan NW i våras. Alla gånger vi träffats hittills har varit på grund av konserter, och den här gången är det Kamelot som står på schemat. Som jag har längtat.

Bilden är en direktlänk till min instagram, för er som inte har appen eller smartphone. Andra alternativet är ikonen under "Följ med Bloglovin" till höger i sidomenyn.

Deck the halls with boughs of holly, fa la la lala la la la la!

Inte den bästa versionen som nått mina öron, men erkänn att den är rätt skön ändå?

Baptised with a perfect name ...

Min kusin Sandras son Loke döptes idag. Mycket trevlig tillställning med släkten, prat och jättegod om än jävligt söt tårta som gav mig magknip. Nu är vi hemma igen och jag har kastat av mig "finkläderna" till förmån för mjukisbyxor, det enda bekväma som finns under lingonveckor, lyssnar på julmusik och äter clementiner.

Langar bilden på min outfit jag lyckades föreviga innan vi åkte. Farmor tyckte jag såg ut som Morticia Addams eller liknande. Vet inte riktigt om jag håller med, men alltid kul att få höra något sådant.

Topp - Odium Clothing. 

Transparent spetskjol - GinaTricot.

Moments in time seems to be so long in my old mind ...

The mills grind slow in a riverbed ghost town.

Ojojoj, vilken skandal. Jag har inte uppdaterat ordentligt på fem dagar (om man nu räknar bort inlägget under). Katastrof. Eller skämt åsido. Men eftersom jag inte har något liv är inspirationen inget att hurra över och följaktligen kommer inläggsintervallen bli ungefär såhär stora framöver. Hur länge det kommer råda är en annan sak.

Igår lät jag den typiskt tjejiga delen av mig löpa amok och låta göra en ansiktsmakeover. Icke-dramatiskt uttryckt, jag har besökt hudterapeuten och skämt bort mig själv med ansiktsbehandling samt färgat ögonbrynen och fransarna. Farväl zombiefierad mongolid och tjenare ny och fräsch människa.

Vet ni vad som mer är roligt? Jag är bjuden på julbord med jobbet. Motala Tidning alltså. Fast roligt är nog inte rätt ord, förvånande vore mer passande. Förvånade och skitläskigt. Jag hänger liksom aldrig på redaktionen, jag har noll koll på allas namn och ännu mindre vem som gör vad. Men jag överväger att tacka ja. Det kommer bli kul, det kommer bli kul, sluta vara så nervös. Såja, andas andas. Puh.

Nu är planen att krypa ner i lodiskläderna, eller något ännu skönare, pyjamasen, och sjunka ner i soffan framför en film alternativt med en bok.

Imaginaerum The Score.

 Rysningar igenom hela kroppen.

November dressed in May on your face.

Det här med långa intervall mellan inläggen tycks ha blivit min grej. Raka motsatsen till mina första år som bloggare, då jag plågades av tvångstanken att uppdatera varje dag om samvetet inte skulle få lida. Resulterade i många tråkiga och onödiga inlägg då. Saknar det inte alls. Det är mycket roligare att blogga på grund av faktisk inspiration än skyldighet.

Men frågan ni vill ha svar på är väl vad jag har gjort på sistone?

Ätit, sovit, skrivit ny krönika, konstaterat att mina kunskaper i engelska försämrats, lagat köttfärslimpa för första gången i mitt liv, fått panik över resan till Götet, grubblat, tjurat, skrattat, pratat för mig själv, bokat tid för ansiktsbehandling, varit på Bokens Dag, insett mitt behov av ny garderob, legat på gränsen till förkylning, blivit beroende av mannagrynsgröt, skärmshoppat, mediterat.

Vardagsrutiner och dess obligatoriska i-landsproblem. Aha.

Ikväll ska jag på föreläsning om Aspergers. Mot min vilja. Mamma har tvingat med mig. Hon har anmält oss mest för sin egen skull, för att hon ska lära sig mer om diagnosen, men oxå min. All Asperger är väldigt olika, inga av oss diagnostiserade har precis likadan kan jag ta och påpeka för alla. Jag har fullt hå med att förstå min egen, att höra någon annan stå och babbla om hur diagnosen ser ut för henne intresserar mig föga. Dessutom är risken stor att gamla sår rivs upp. Vad jag syftar på då orkar jag inte förklara.

Fast vid närmare eftertanke, varenda gång jag varit såhär negativt inställd till någonting har det hela alltid slutat precis tvärtom. Jag ska tänka positivt, det kanske blir bra trots allt. Kanske.

Release me from this hell, let me forget.

Fyller ut skrivtorkan med nyupptäckt musik.

Soffläge.

Rubriken talar för sig självt, jag har en chillardag idag. Sådant får man unna sig när man är ensam hemma en lördag. Har bakat chokladbollar, tänt några ljus och varvar två böcker med The Borgias.

Keep calm and use the Force.

Min bakgrundsbild på telefonen och ny livsfilosofi. Typ.

Godmorgon!

Det är stört vad mycket en finne kan göra med ens självförtroende. Jag har fått en stor jävel under ögat som gjort att huden runt om svullnat upp och begränsar mitt synfält en smula. Det ser ut som en halv blåtira som övergått från blå till röd och börjar tona av. Och på tal om ögon så måste jag fixa starkare kontaktlinser, har generellt märkt en försämring i min syn de senaste månaderna. Dock vetefan om jag har råd med nya linser och årlig synundersökning just nu. Fan, varför måste det vara så satans dyrt att ha dålig syn?

Sov till 9.30 idag, vilket måste vara vardagsrekord. Jag måste varit helt slut efter igår. Ska gå en promenad med Mullevoff och sedan städa mitt rum grundligt, det ser ut som fan här. Dammet får bokhyllan att snarare se grå än svart ut och sängkläderna luktar mer hund än människa.

Ride with the moon in the dead of night ...

Dagen till ära. Brukar dock föredra originalet. Happy Halloween!

Wednesday.

Lollo smsade mig igårkväll och frågade om jag ville hänga med till Gustavsvik (äventyrsbad i Örebro) idag. Jag tackade genast ja, det var flera år sedan jag var där senast och hur roligt är det inte att åka ut på äventyr med fina vänner då och då. Emilia slog följe med oss och vi gav oss iväg mot vårt nostalgiska barndomsparadis.
Herregud, en 21-åring, en blott 20-åring och en 18-åring på äventyrsbad. Vilken jävla komedi. Men vi hade iallafall kul, att komma till Gustavsvik var som att bli barn på nytt. Dock konstaterade vi ändå på vägen in till omklädningsrummet att vi nog börjar bli för gamla för sånt här.

Nu sitter jag trött som ett as och väntar på middag. För en gångs skull är det inte jag som tillagar den. Förövrigt är jag grymt sugen på cola. Eller Loka Citron. Eller så är jag bara törstig i allmänhet, jag åt precis upp det sista ur chipspåsen jag köpte i fredags och käkat ur varenda dag sedan dess. Fem dagar att sluka en chipspåse, är det bra eller dåligt?

Once Upon a Nightwish: The Official Biography.

I år och dar har jag suktat efter den. Men när den funnits bara några musklick ifrån har jag inte haft pengar eller tvingats prioritera annat, och när jag väl hade råd var den plötsligt slutsåld precis överallt. Jag var nära att ge upp hoppet om att någonsin få ha ett ex i min ägo, tills jag förra veckan av en händelse hittade boken (återintagen) för ett läskigt humant pris på Adlibris. Igår ramlade den äntligen ner i brevlådan. Finally!

Telefonskräck.

Min största fobi är att prata i telefon. Det är ingen överdrift, mörker och folkmassor är fan en bagatell i jämförelse. Framförallt när det gäller samtal till människor jag inte känner, eller ens känner lite. Jag ska beskriva hur jag blir:

1. Med vetskapen om att jag måste ringa ett viktigt samtal till en vilt främmande människa kan det ta flera dagar innan jag kommer till skott och gör det, bara för att samla mod.
2. Nätterna innan har jag svårt att somna, tankarna på vad jag ska säga håller min hjärna upptagen.
3. När jag väl samlat jättemycket mod till mig och tar telefonen för att slå numret klappar mitt hjärta i 25644 pulsslag/minut och jag börjar bildligt talat kallsvettas.
4. Under samtalets gång famlar jag ofta med orden, glömmer bort hälften av vad jag tänkt säga och pratar väldigt fort, rentav slöddrigt.
5. Jag är så fullt upptagen att formulera ett manus i huvudet att jag bara lyssnar på motparten med ett halvt öra.
6. Efteråt, när mardrömsscenariot är över, sitter jag dränkt i svett och försöker andas normalt.

För två veckor sedan mejlade jag runt till olika tidskrifter och efterfrågade praktikplats. Jag har fått svar från dem alla, utom en. Corren. Min interncoach på Af rådde mig därför att ringa upp dem och kolla hur det gick. En vecka har gått sedan vi talades vid, vilket i särklass bevisar punkt #1. Så idag bestämde jag mig för att trotsa fobin och ringa, jag ville bara få det överstökat. Men jag hade enbart hunnit kolla upp telefonnumret innan modet sjönk och hjärtklappningen kom som vanligt. I det ögonblicket kände jag "nej, jag klarar inte det här". Det sket sig innan det knappast hade börjat. Istället skickade jag iväg ytterligare ett mejl, vilket i ansökningssammanhang är det sämre alternativet om man vill göra en uppföljning. Mejla ger inga direkta svar, fast o andra sidan är det bättre än inget, om man ska se det från den ljusa sidan.

Jag blir så arg och besviken på mig själv. För att övervinna en fobi måste man utsätta sig för den, det krävs stark vilja och beslutsamhet. Men jag är varken någon viljestark eller beslutsam person. När jag stöter på problem, som denna fobi är, tar jag inte tag i dem utan sopar dem under mattan och hoppas att de ska lösa sig automatiskt, när jag vet att det egentligen inte fungerar så. Hur ska jag övervinna min rädsla om jag inte ens försöker utsätta mig för den? Hur ska jag kunna bli journalist om jag inte vågar prata i telefon? Hur ska jag klara mig i framtiden överhuvudtaget om jag inte kan kontakta och interagera med människor?

Entombed 26.10.12 @ Kulturakademin, Motala

Instagram @purpleblackmoonlight

Jag måste medge att jag inte är särskilt inlyssnad på stockholmsherrarna i Entombed, men tillräckligt för att veta att de tillhör pionjärerna inom svensk death metal. Av bandets klassiska sättning återstår dock bara två av totalt fem, varav sångaren L-G Petrov är lite av en legendar inom den svenska dödsmetallen, som bland annat gästsjungit i Amon Amarth.

Kulturakademin är gles på folk, men de trogna själar som tagit sig dit för att lyssna på hederlig dödsmetall ur den gamla skolan gör inte bandmedlemmarna besvikna. Testosteronet flödar hos både dem och publiken, som mest synligt hos de två raderna längst fram. Medlemmarna headbangar i kapp med varandra och under de instrumentala mellanspelen spricker Petrovs ansikte upp i ett leende med samma eufori och lekfullhet som hos exempelvis ett barn som besöker Legoland för första gången, innan han återigen sätter mikrofonen till munnen och övergår i growlande och betydligt allvarligare ansiktsuttryck.

Dock kan jag under konsertens gång inte låta bli att känna ett litet styng av besvikelse. Det är något som saknas, men inte ens i efterhand kan jag sätta fingret på vad. Någonting gör att betyget dras ner en smula. Den där obligatoriska tillfredsställelsen som sveper om en efter ett bra gig är inte som den brukar vara. En sak går i alla fall att konstatera angående den musikaliska biten; Entombed vet vad de sysslar med och fullkomligt älskar det. Tyvärr får jag dock intrycket att de inte är lika stora idag som i begynnelsen på 90-talet. Eller?

Betyg: 3/5

Mobilinlägg.

Tre provpass avklarade, två kvar. Varenda ett har gått åt helvete. Nu har jag dock fått i mig ordentlig lunch à la sallad från Östenssons, så nu kan förhoppningsvis mina hjärnceller samarbeta igen. Tröttheten från igår sitter ännu i, vilket inte alls beror på att jag stannade uppe till 1 i natt och skrev på Entombedrecensionen när deadline visade sig vara imorgon. Ska fortsätta på den när jag kommer hem, sen ska jag sova som ett spädbarn. Den som väcker mig ikväll dör.

It's getting closer now ...

Tror jag äntligen hajat uppbyggnaden i högskoleprovets mattedel. Det jävla ämnet har aldrig varit min starka sida, jag är bättre på språk och sånt. Säger jag iallafall, i själva verket är jag nog rätt jämbördig. Det är väl egentligen bara så att jag tycker matte är så fruktansvärt tråkigt att min hjärna inbillar sig att jag är sämre på det än vad jag faktiskt är. Min mattelärare i tvåan sa till och med att jag kunnat få högre betyg om jag bara ansträngt mig mer, vilket tillräckligt bevisar min avsky för ämnet.

Läsförståelsen är fortfarande relativt svår. Texterna är formulerade på rena grekiskan, jag måste läsa igenom dem 2-3 ggr innan min hjärna kopplar och kan svara på frågorna, men hur lätt är det att hinna under kort tidspress? Ordförståelsen däremot, den sitter. Tror jag. Borde kanske rätta mina svar innan jag säger något.

Magkänslan säger mig att det kommer gå rätt bra på lördag ändå. Kruxet som eventuellt kommer rubba min koncentration och fokus är tröttheten. Entombed lirar på Kulturakademin på fredag och jag ska recensera. Alla vet vad det innebär: nattugglemode activated. Jag måste utfärda en zombievarning över stan det första jag gör på lördag morgon.

All becomes clear, but no one will hear my testimony.

Själva singeln har funnits ute ett tag, men det var inte förrän idag videon till Sacrimony (Angel of Afterlife) släpptes. Jag låter båda delarna tala för sig självt. På onsdag släpps nya skivan och jag kan fan inte vänta tills om drygt en månad då jag äntligen får se dem live!

GENIALITET.

Sonata Arctica.

(c) Terhi Ylimäinen

Igår gjorde jag slag i saken och bokade biljett till Sonata Arctica i Göteborg 25 januari. Som sällskap har jag Jeanettan. Första gången jag ser Sonata live, ska bli hur jävla roligt som helst och jag peppar redan!

The sun is rising, the screams have gone.

Lite dålig aktivitet här. Eller kan man kalla det dåligt när man varit inaktiv i tre dagar? Skit samma, egentligen är det ju bara ett tecken på att jag har ett liv. Jag har sysselsatt mig med viktigare och "roligare" saker (hur man nu tolkar det) än att sitta vid datan hela dagarna. Som att plugga, se film, plugga, läsa, läsa lite till, plugga osv. Ni hajar grejen va?

I torsdags fick jag den fruktade kallelsen till högskoleprovet. I Motala kommun ska det skrivas på min gamla skola, Platengymnasiet. Vid studenten i fjol lovade jag mig själv att aldrig mer sätta min fot där. Men vad har jag för val? Fördelen är väl dock att jag hittar överallt, så om turen är på min sida lär jag inte irra runt på jakt efter provlokalen. Skönt det.

Fan, varför utsätter jag mig själv för den här skiten? Hade jag inte varit den lataste jäveln skolan någonsin skådat hade jag kunnat gå ur gymnasiet med MVG i det mesta och därför kanske kommit in på journalistikutbildningen enbart på mina betyg. Mitt genomsnitt ligger på G/VG i samtliga ämnen enligt betygspappret jag gömt undan någonstans. Varför måste journalistik vara så populärt? Antagningspoängen är skyhöga. Men jag tänker fortsätta tills jag kommer in, och blir det inte universitet har jag inget annat alternativ än att vända mig till folkhögskola. Det här är vad jag vill göra, och jag tänker ge allt. Allt. Fas 1 är dock att bli kvitt den där dåliga vanan kallad lathet ...

Jag varnar er, håll avstånd!

Den som ringer, smsar eller något annat kommunikativt till mig idag begår en dödssynd. Jag ska plugga tills jag spyr inför högskoleprovet och får för allt i världen inte störas, inte ens för något viktigt. Bryter man mot förbudet åker man personligen på spö av mig. Minsta avbrott - inga undantag - i saker som kräver mitt fullständiga fokus får mig att tappa koncentrationen och aldrig lyckas återfå den. Dessutom är jag inne i den där veckan i månaden så jag är för närvarande mycket mer lättretlig och aggressiv än vanligt.

Hajar ni? Bra, jag vill helst inte behöva utsätta någon för min vrede.

Imaginaerum Official Trailer.

Dör längtanssdöden. Ge. Mig. November. NU!!!

Tisdag.

Häromdagen slog det mig att det är mindre än två veckor kvar till det mytomspunna högskoleprovet. F*ck hell, hjälp! Jag som inte pluggat alls, hur fan ska detta gå? Panik, panik, PANIK. Måste sätta igång pronto. Så ljöd mina tankegångar. Herregud vad jag svär när jag tänker ...

De närmaste dagarna kommer alltså innebära pluggpluggplugg i form av gamla prov och grejer. Men inte idag dock, idag ska jag läsa min bok och söka jobb. Och ge mig ut och springa för första gången på över två veckor. Köpte ett nytt gummiband i fredags med betydligt hårdare motstånd än det gamla som gick sönder (hur det nu gick till), så nu jävlar ska jag börja träna igen.

Ska dricka upp kaffet och sätta igång med dagens planer. Flera kvällar i rad har jag krupit till sängs med dåligt samvete över min lathet. Nu får det fan i mig vara slut på det.

Namnbyte?

Jag har alltid varit extremt överjävligt värdelös på det här med att hitta på namn. Att döpa karaktärer i noveller och ge poesiverk passande titlar var (och är fortfarande) rena helvetet under mina mest intensiva fiktionsår. Sådant kunde ta upp 90% av min energi och pressade mitt redan asdåliga tålamod till yttersta gränsen. Känslan av otillräcklighet och den påträngande lusten att slita av mig håret i vredesmod skar som en kniv genom hjärtat.

Bloggnamn är inget undantag. När jag startade den här bloggen 2009 velade jag som fan angående namn, bara under de första 3-4 månaderna bytte jag bloggnamn säkert ett halvdussin gånger. Jag provade med textrader ur låtar, saker jag tyckte om osv, men kände mig aldrig riktigt nöjd. Tills en vacker dag då glödlampan i min hjärna tändes och mitt nuvarande, fairytalewithroses, dök upp från ingenstans. Jag tyckte det lät genialiskt och jättefint då. Fairytale = Saga på engelska och ros är min favoritblomma. Klart som sjutton att det skulle fungera och representera mig på ett rättvist sätt ...

Tre år senare undrar jag hur i helvete jag tänkte. Kan jag skylla på att jag var yngre och hade sämre fantasi än vad jag är nu? Fairytalewithroses. Satana vad fult. Jag känner avsmak av att läsa namnet, ännu värre av att låta det ljuda över mina läppar. Alright, nu överdriver jag in i det grövsta.

Jag tror ni förstår vart jag vill komma. Jag vill byta namn på bloggen. Till något som representerar mig bättre. Något som inte låter lika fånigt. Min första tanke föll på purpleblackmoonlight, samma som jag heter på instagram för närvarande, men representerar det mig och min blogg egentligen? Ett big NO NO däremot är något i stil med mitt vanliga tilltalsnamn, Saga Bard. Tro mig, det finns ingen som hatar sitt förnamn mer än jag.

Vad tror ni? Hur ska nya namnet beskriva och representera mig och min blogg utan att låta överdrivet eller löjligt? Eller borde jag byta namn överhuvudtaget?

CDON.

Där kom ångesten, som alltid när jag handlar mycket på en gång. Varför måste jag ha just detta? Finns det något nödvändigare att lägga pengarna på? Samma visa varenda j*vla gång. Men nu finns ingen återvändo, betalningen är genomförd och ett paket är på väg hem till mig. För fan Saga, var lite glad!

Day 11 - Favorite live moment.

Returning to this list after a loooong break. You may notice I skipped #10 since I felt I couldn't answer it properly.

Ericsson Globe, Stockholm, 17th February 2012. My first Rammstein-concert, and hopefully not the last, after years of endless waiting. Undoubtedly the best f*cking gig I've ever seen.

I'll force you just to let them know who I am.

Floor Jansen + Doro = GÅSHUD

Some kind of lapptäcke.

Instagram är en väldigt bra uppfinning när man vill hålla sina vänner uppdaterade om vad som försiggår i ens liv när man har en fullspäckad vecka, som jag haft nu, och inte hunnit eller orkat skriva ett blogginlägg vareviga dag. Jag har ju som säkerligen märkts varit väldigt off här, men om någon är minsta intresserad av vad jag gör för spännande är det bara att följa på instagram @purpleblackmoonlight. Uppdaterar där betydligt oftare.

Anyway, min vecka:

Söndag: Träffat Lollo för första gången på evigheter. Mycket trevligt.

Måndag: Workworkwork. Lyssna igenom Converges nya platta och skriva recension för MVT. Perfektionist som jag är kan sådant ta en hel dag och lite till för mig.

Tisdag: Möte med logopeden och mer work.

Onsdag: Gammelmormors urnsättning och födelsedagsfirande i efterskott för pappa & bror.

Torsdag: Agera snällt barnbarn och hjälpa farmor städa ur hennes garage.

Fredag: Äventyr till Linköping med mamma. Hämtat ut Maiden-biljetterna och vandrat runt bland det begynnande julstöket på IKEA. Mamma var på jakt efter tvättkorgar och dörrmattor, men som vanligt när det gäller IKEA råkade det bli mer än så. Vi fick förutom ovannämnda med oss doftljus, lampor, ett nytt diskställ och ett bredare täcke + sängkläder till mig hem. Nu ser min "dubbelsäng" lite mysigare ut, med ett täcke i rätt storlek. Synd bara att Mullevoff måste skita ner när han hoppar upp och lägger sig ...

The night goes on as I'm fading away ...

Lollo kom förbi och stannade i flera timmar för att bota sin uttråkning. Vi drack kaffe, åt chokladbollar, lyssnade på musik och pratade skit. Hon drog slumpmässigt igång den här låten på sin telefon och plötsligt var jag 13 år igen. Fruktansvärt sorglig, men underjävlabar nostalgi <3

Kära dagbok ...

Verkar som jag återfått mina vanliga rutiner sedan jag skickade in krönikan i onsdags. Stressen över att ha haft noll ämnesinspiration hindrade mig från att äta eller sova ordentligt under ett par dagar. Men sedan igår tycks allt vara som vanligt igen. Dock har jag slutat äta frukost. Jag har visserligen haft svårt att få i mig frukost överhuvudtaget tidigare, det har varit med nöd och näppe jag lyckats äta en liten macka. Nu dricker jag enbart ett glas mjölk och en kopp kaffe på morgonen, och mår faktiskt redan jävligt mycket bättre rent fysiskt resten av dagen.

Igår fyllde pappa 45 och det firade vi med jättegod middag och toscanatårta, dock inga kanelbullar. Idag har jag plågat mitt hår med två olika nyanser hårfärg. Jag måste fan färga håret jätteofta, det svarta omvandlas till brunt innan blondieutväxten ens börjar synas, så jag antar att jag måste börja ta hand om håret ordentligt för att färgen ska bevaras. Någon som har tips på bra hårprodukter för färgat svart hår, såsom inpackningar, färgbomber osv? Jag är egentligen rätt ointresserad av skönhetsprylar och såna saker, därför har jag aldrig ägnat några tankar åt det här tidigare.

Tror jag tar och sätter punkt här. Finns inget mer att skriva om för närvarande.

Mist.

You watch the world exploding every single night.

I tunga tider som dessa då Anette lämnar NW och mitt bankkort blivit spärrat är jag glad att jag har en så snäll mamma som erbjuder sig att betala konsertbiljetter åt mig tills vidare. Konverserade med min gode vän Emilia igår angående Iron Maiden och efter att ha köat i en timme på Ticnets hemsida under morgonen stod det klart. 

Vi ska se Maiden i Stockholm den 13 juli! Andra gången gillt, ska bli bästa gången gillt. Nu blev jag superpeppad!

Vilka mer av mina fåtal läsare ska dit?

WTF?!?!

De måste skämta, SNÄLLA SÄG ATT DE SKÄMTAR! Om de gör det så är det jävligt elakt. 

Om de inte gör det så, så ...

Ursäkta medans jag går och dör. Det här händer fan inte.

Raubtier 28.09.12 @ Kulturakademin, Motala.

”Världsherraväldet kommer trampandes i marschtakt. Världsherraväldet för triumviratets slutna pakt. Världsherraväldet rensar ut ett korrumperat P3. Blodshämnd emot MTV och ZTV”. 

Raubtiers musik går att beskriva som industrimetal med tema krig. Addera några hjärtekrossanden, ett stycke humor och du har bandets slutgiltiga sound. Sveriges Rammstein brukar de kallas, en benämning som likväl stämmer men samtidigt inte.

Jag hade sådana höga förväntningar på herrarna från Haparanda att Mount Everest skulle framstå som ett klippblock i jämförelse. Höga förväntningar kan dock leda till djup besvikelse om de inte uppfylls, men inte denna gång. De överstegs med råge. Raubtier är briljanta live, ingen tvekan. Frontmannen Pär Hulkoff, som besitter unik sång och grymt gitarrspel i ett, och basisten Kjellgren utnyttjar hela scenens yta, headbangar loss och springer från ena sidan till den andra, allt för att få kontakt med varenda del av publiken. Som åskådare har nacken börjat ta stryk redan under öppningen ”Det finns bara krig”. Industridosen injiceras ända in i benmärgen och inte en sekund blir tråkig resten av giget.

De fåtal människor som hittat vägarna förbi stämmer in i sången och förvandlar spelningen till en allsångsorgie. Hits som Sveriges Elit, Achtung Panzer, Världsherravälde, Kamphund och slutligen Låt Napalmen Regna får trots den glesa folkmassan taket att lyfta. Om bandet själva stör sig på att Kulturakademin ekar halvtomt ikväll döljer de det väldigt väl. Killarna älskar vad de gör och visar det med leenden på läpparna oavsett publikantal.

Det enda som drar ner betyget är den korta speltiden. 1 timme med en setlista på 14 låtar är inte särskilt länge, allt går så snabbt över att man efteråt undrar ”vad var det som hände?”

Betyg: 4/5

Setlista
1. Det finns bara krig
2. Sveriges Elit
3. Hulkovius Rex
4. Legoknekt
5. Hjärteblod
6. Dieseldöden
7. Besten i mig
8. Polarvargen
9. Achtung Panzer
10. Änglar
11. Dobermann
12. Världsherravälde
13. Kamphund
14. Låt Napalmen Regna

Jag saknade Lennart, Vittring, Inget hopp och En hjältes väg. Annars en perfekt setlista.