Kära Blogger

Det är hög tid att avgöra huruvida vårt förhållande ska fortsätta eller inte. Under de här fyra åren vi varit tillsammans har vi vandrat genom både berg och dal, uppför och nerför, mest nerförsbacke. Några problem med efterföljande utbrott har aldrig uppstått mellan oss vilket är den främsta orsaken till att jag fäst mig så hårt vid dig och kunnat hålla ihop så länge. Vemodet kommer ikapp mig nu när jag sitter och skriver det här, och det kommer bli oerhört svårt att släppa taget. Du kommer dock att finnas kvar som ett arkiv, flera fina minnen finns lagrade här, minnen jag är rädd om. Se dig själv lite som en prequel i en bokserie. En serie som nu övergår i nästa del. Jag förklarar härmed att jag gör slut med dig och fortsätter vidare med Wordpress. 

Ni hajar grejen förmodar jag. Jag har bytt blogg. Ni hittar mig numera på denna adress:

http://darksidedreamer.wordpress.com/

Lägesrapport.

Bloggandet fortsätter lysa med sin frånvaro. Tråkigt för er som kikar in här dagligen, desto mindre viktigt för mig som lyckats skaffa mig ett liv. Jag jobbar och nätshoppar upp min lön, skriver ner novellidéer när inspirationen efter en oacceptabelt lång semester nu återvänt, laddar festivalbatterierna inför Rockstad Falun och funderar över min kommande flytt hemifrån. Bara två veckor kvar nu. Knappt.

Rekommenderar min Instagram alternativt min Tumblr om ni är nyfikna på vad jag har för fuffens för mig, för här lär det inte bli mycket till uppdatering framöver. Faktum är att jag med stor sannolikhet kommer byta blogg inom en snar framtid. Jag är på väg att vända blad och starta ett nytt kapitel i mitt liv. Flytta hemifrån och utbilda mig till mitt drömyrke och då vill jag inte att spår av den gamla omogna 17-åriga Saga ska finnas kvar. Enda problemet som kvarstår är att jag inte vet om jag ska stanna kvar på Blogger eller ge mig på någon ny bloggplattform. Förslag?

When I was a child, I had a fever.

Förkylningshelvetet håller fortfarande ett hårt grepp om mig. Jag fortsätter producera snor som en aktiv vulkan i Indonesien producerar lava. Min bästa vän för närvarande heter Otrivin och tillsammans med sina partners-in-crime pappersnäsdukar gör han mitt liv lite enklare. Febern har däremot försvunnit så i onsdags var jag tillbaka på jobbet igen. Att hela min långhelg ägnades åt kurering istället för båtliv i norra Vätterns skärgård som var planen svider fortfarande i hjärtat. Det där var min första lediga helg utan regnskurar eller festliga äventyr inplanerade och årets premiärdopp var - och är - högst efterlängtat. Mer än halva sommaren har gått och jag har inte "hunnit" bada än. Måste vara rekord.

Nästa chans inträffar nu på söndag och jag bönar och ber till Moder Gaia att skona oss från fulväder. Spöregnet & åskan som besökte oss igår och lämnade oss först i morse är i nuläget inte välkomna tillbaka, trots mysfaktorn och friskluften de medförde. En annan gång kanske.

Sjukstuga & jävulskap.

Att ta en öl i soffan en fredagskväll är en sak men alkoholförtäring i festliga sammanhang en annan. För min del sker det sistnämnda ytterst sällan, och igår var det minsann dags. Trots att jag undantagslöst inför alla festtillfällen är livrädd är jag tillräckligt förnuftig för att förstå att det är bra för mig att komma ut och träffa okända människor såhär, det blir i längden grovt ohälsosamt att sitta instängd i sin fristad och stirra in i en bok eller en dataskärm som jag annars gör.  

Roligt hade jag iallafall och nya bekantskaper knöts. Efterföljderna har dock inte blivit lika trevliga. Baksmälla a lá huvudvärk och illamående hade jag kunnat ta med ett leende och ryck på axlarna, men istället väljer alkoholen att ordentligt trigga igång förkylningen och febern jag förmodligen gått runt och burit på sedan förra helgen och bara väntat på rätta ögonblicket att bryta ut. Finns det inte något uttryck för åkomman som uppstår efter ett besök i huvudstaden? Stockholmssjuka?

Därmed var helgens övriga planer automatiskt inställda. Tanken ikväll var att åka upp till Askersund och spana in folkfesten bilcruisingen och äta pizza med mor & far, men det tvingas jag skippa nu. Istället tänker jag stanna hemma och kurera mig med honungste, mammas hemmagjorda jordgubbskräm, sömn och film.

Come together, together as one. Come together for Lucifer's son.

Som en blixt från klar himmel var allt över. Post-festivaldepressionen och den obligatoriska nackspärren har slagit till och jag nyper mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Letar febrilt efter ord jag vill använda för att beskriva Bråvalla och inte minst efter förstånd nog att göra det. Tänkte fokusera helt på gigen och utelämna detaljer om övriga aspekter, som hur vi genom kontaktnät och skicklighet lyckades undslippa trafikkaoset och att min mobil dog efter Rammstein och jag därav blev omöjlig att få tag på.

En sak är dock säker. Jag är sjukt jävla lycklig - om än fortfarande i chocktillstånd - och jag kommer definitivt att besöka Bråvalla igen om lineupen lockar. Även om det som i år bara blir för en dag.

All of this will turn to ash, a change for a piece of mind.

Midsommar har i vanlig ordning passerat utan några större spektakel. Grillning hos grannarna i fredags och släktkalas i Söderköping igår som jag totaldissade med ursäkten risk för intensiv huvudvärk som inga värktabletter i världen botar. Nej tack, jag stannar hellre hemma.

Imorgon är det jobb igen fram till onsdag. Sedan på torsdag är det dags för ... *hoppar i stolen och viftar med armarna och flinar som en XD-gubbe* ... fucking Bråvalla! Hell yeah, I'm gonna die. Eller nej, det kommer jag inte, men det ska bli så sjukt jävla roligt att jag inte vet vad jag ska göra av mig själv.

I'll see you on the dark side of the moon.

Mycket trevligt att flera av er fortfarande avsätter lite av er dyrbara tid åt att läsa om mitt liv då det är så intressant. Jag tackar ödmjukast för det. Dock kan jag förstå att ni är trötta på Star Wars-inläggen, det är till och med jag, och ändå fortsätter jag att slänga upp dem. Typiskt. Vad jag dock inte ska fortsätta med är att låta så förbannat sur i mina vanliga inlägg. Vad ger det för intryck av mig?

Väsentligt bloggande har inte varit min högsta prioritering på senare tid som ni uppenbarligen noterat. Jag jobbar och tjänar pengar med fantastiska kollegor, dör av värmeslag, har ont i ryggen och spänningshuvudvärk, gruvar mig inför höstens flytt hemifrån, surar över Getaways lineup och min kommande frånvaro, taggar inför Bråvalla och Iron Maiden, läser böcker, spelar Angry Birds, äter och sover.

Angry Birds är precis vad jag ska återgå till nu. Vansinnigt beroendeframkallande. Ungefär i lika stor grad som choklad. Eller Pink Floyd. Skillnaden är bara att Floyd är hälsosamt. Det är inte de andra två.

Wear your weakness with pride.

1. Min arbetsplats. 2. Kvällens snacks.

Efter en fullspäckad vecka med jobb och utbildningsrelaterade event har jag enligt egen utsago gjort mig förtjänt av en dags ledigt. Sömnen har inte varit av det bättre slaget i veckan så det ska bli himla skönt att få sova ut och ägna sig åt normaliteter som inte kräver mycket hjärnkapacitet. Jobbar måndag-torsdag igen och är sedan ledig hela midsommar, fastän jag berättade att jag kunde jobba då. Men nu ska vi inte klaga.

Om någon timme ska vi iväg till grannarna för grillkväll. Jag hade tänkt gå hem tidigt, jag är som framgått ovan ganska trött och vill just nu hellre slå på en film och äta chokladdoppade jordgubbar. Namnamnam.

I've got an offer ...

Tidigare nu i veckan anordnade journalistlinjen på Molkom Folkhögskola sin andra antagningsdag för nästa års elevintag. Som sökande befann jag mig där, gjorde skrivtest och samhällstest och intervjuades. Lärarnas pokerface gör det omöjligt att avgöra om de anser en passande eller behörig för utbildningen, vilket ger grundlig orsak till grov nervositet i efterhand. Men tydligen gjorde jag ett gott intryck och har vad som krävs. Jag kom nämligen in!

Tyvärr är dock Molkoms journalistiklinje inte mitt förstahandsval. Men såvida jag inte kommer in på den mer lockande Ljungskile Fhsk (där jag står högt upp som reserv för tillfället) eller någon av de akademiska utbildningarna kommer jag sannolikt flytta till Värmland i höst. Plugga it is, vart jag än blir antagen.

Sjung om studentens lyckliga dar!

Intensiv huvudvärk (för min del), fint väder, gaphalsar, alkoholförtäring, smörgåstårta och vemod är nyckelorden i beskrivningen av vårt studentfirande från början till slut. I onsdags, den 5 juni, var det efter tre års på fordon äntligen dags för lillebror min att springa ut från gymnasiet för allra sista gången. Vi i familjen befann oss naturligtvis på plats med skylt och allt för att ta emot honom vid utspringet och bevittna den obligatoriska flakåkningen innan mottagningen hemma med resten av släkten (jag lämnade hemfestligheterna en stund och våldgästade firandet hos min fina vän Lollo, oxå nybliven student). Natten till nationaldagen agerade jag snäll storasyster och lekte taxi åt vår trötta, slitna, onyktra, glada och vemodiga huvudperson efter en sista klassträff och utgång. Fantastisk men intensiv dag och stort grattis till Björn, Lollo och resten av årets studenter!

Victory.

Och ... DÄR var min sista inlämningsuppgift ivägmejlad. Dokumentet är en enda röra av ord och det skulle inte förvåna mig om jag får en restuppgift. Men det tar vi då, för nu tar jag efter månader av stress, ballongmagar och blod, svett & tårar ett välförtjänt sommarlov. YEEEEAH!

Grattis mysis!

Jag borde skämmas. Skämmas ända ut i tår- och fingerspetsarna. Nog för att jag hade ett jobb att åka till och plugg att ta tag i, men att missa en familjemedlems födelsedag är inte acceptabelt. Inte ens när det "bara" råkar röra sig om husdjur. Min lilla fyrbenta pälsboll fyllde nämligen hela 11 år igår. 11 år. Sissi aka Mysis aka Pucko aka ADHD aka Råttfångarn. Hon är en katt med många namn.

Grattis i efterskott älskade lilla mysängel <3

Is there anybody out there?

Ärligt nu. Är det ens någon som kikar in här regelbundet fortfarande? Besökstatistiken talar emot men min magkänsla talar för. Vilket av dem har rätt? Snälla, säg att det är det sistnämnda. Fyfan vad desperat jag låter.

Jag bloggar visserligen inte för bekräftelse och behov av uppmärksamhet, utan för min passion för skrivarkonsten och att jag vill dela med mig av mina intressen, men det känns ändå inget roligt när man inte får någon respons på sina inlägg. Är jag en sådan tråkig människa att jag inte är värd att ägnas tid på?

Om jag nu är så tråkig, finns det något i mitt bloggande jag borde förändra? Mer eller mindre musik? Åsikter om samhällsfrågor? Mer materialism? Mindre gnäll över i-landsproblem och mer positiva synsätt på saker och ting?

Vad tycker ni?

We are the champions, my friends.

Nervositet förvandlades till eufori när Tre Kronor efter en mycket intensiv och intressant match säkrade VM-guldet i ishockey. Att det gick åt helvete för oss i ESC på hemmaplan känns nu mindre relevant när vi lika gärna kan vinna världsmästerskapen i hockey på just hemmaplan. Jag säger då det, god bless sedinarna ...

Sitter och dricker mitt obligatoriska morgonkaffe och försöker vakna till ordentligt. Har ett långt pm att skriva och innan dess en biografi om Pink Floyd att läsa. Jag har kommit rätt långt redan, men jag kommer troligtvis inte läsa hela, utan bara de delar jag anser viktiga för inlämningsuppgiften. I övrigt ska jag väl försöka knåpa ihop några inlägg till den där Star Wars-listan. Ehe.

Vad är väl en bal på slottet ...

Något missledande rubrik. Något slott sågs inte skymten av men däremot en himla massa prinsessliknande, uppklädda unga damer med kavaljeér.

Vädergudarna hade utlovat regn, men Motalas befolkning ville annat. Molnen infogade sig men sprack upp och släppte förbi solens strålar när årets studenter hade sin traditionsenliga bal idag (eller har fortfarande, i skrivande stund sitter de inne på Harrys och väntar på trerättersmiddag). Om det inte varit för familjära skäl hade jag troligtvis stannat hemma av ren trötthet efter att ha börjat jobbet kl 7:15 i morse; lillebror Björn och min goda vän Lollo var nämligen ett av "paren".

Slutade jobbet 13:45, hem fort som fan och duscha innan det bar in till city med mor & far för att spana in våra huvudpersoner. Agera paparazzi med iPhonekamera när studenterna kom åkandes med båt längs Göta Kanal efter valsen (där Björn & Lollo dock inte deltagit pga ovilja att dansa), klev av i hamnen och gick några varv runt torget för allmän beskådning, samtidigt som Tre Kronor krossade finska lejonen och säkrade finalplats i hockey-VM. Yaaay!

Hela baltillställningen var mycket intressant att ta del av, inte minst eftersom jag själv aldrig gick på balen innan min egen student för två år sedan. Därför är det lite roligt att bror gjort det, och dessutom med en gammal barndomsvän och fortfarande jättebra vän till oss båda. Om ca tre veckor är det dags för dem att springa ut i vita mössor och sjungskrika "Sjung om studentens lyckliga dar, låt om oss fröjda i ungdomens vår" tills rösten försvunnit. Förhoppningsvis får jag ledigt från jobbet den dagen så jag kan bevittna spektaklet.

Min mobilkamera gör verkligen dem inte rättvisa. De var betydligt finare i verkligheten. Nåja.

I'm heading straight into the shining sun.

Jajaja. Jag är jobbig som fan och terroriserar er med dagliga Star Wars-inlägg och musikberoenden. Men nu när mitt liv tycks ha hamnat en bit på rätt väg vill jag inte slösa bort tiden åt att blogga ordentligt. Istället jobbar jag fem dar i veckan som en normal svensson, skriver artistporträtt om Pink Floyd respektive Tori Amos i den andra uppgiften i rockhistoria (bästa inlämningsuppgiften jag haft någonsin, just nu är dock researchen och skivlyssnandet roligare än själva arbetet) och naturligtvis det mest väsentliga: äta, sova, träna, se filmer & serier, baka kladdkaka, läsa och sitta inne på Tumblr. Kort och gott, jag trivs alldeles utmärkt med tillvaron.

Fastän jag har minst tid i världen tänker jag nu slänga mig ner i soffan med te och min nuvarande bästa vän kladdkaka (min ursäkt: PMS) och titta på första semifinalen i ESC. Spännande, spännande!

Lägesrapport.

Sådärja. Hemtentan inlämnad, och inte en sekund för tidigt. Satt uppe till kl 3 i natt och slet som ett djur med fanskapet med åskvädret of doom precis ovanför (satt med hög musik i öronen och upptäckte det inte förrän hela jävla omgivningen lystes upp av blixten som möjligen slog ner någonstans alldeles i närheten). Tillslut gav tröttheten som alltid vika och jag klottrade ner några sista uppenbart slarviga meningar innan dokumentet mejlades till min lärare. Ärligt talat vet jag inte ens om jag svarat på frågorna ordentligt, utan bara skrivit en massa runtomfakta. Men hursomhelst är skiten färdigskriven och jag behöver inte oroa mig mer för den på ett tag. Såvida jag inte är underkänd, vilket jag har en stark känsla av att jag är. Fan.

Annars har jag jobbat i princip. Det är ju det jag gör nuförtiden. Och jag trivs. Trevliga kollegor och varierande arbetsuppgifter. Dock måste jag lära mig åka hemifrån i skaplig tid så jag slipper köra i 60-70 km/h på grusvägen (läs: fågelvägen), full med hål och guppel och inte i världens bästa skick.

Det har hänt lite annat oxå:

• Antagningsbeskedet från Ljungskile Folkhögskola har kommit. Jag kom in ... som reserv. Plats 1-10 (vet inte exakt vilken placering, det stod så i beskedet). Hoppas, hoppas, hoppas! *håller tummarna*
• Jag klarade omtentan i grammatik! Eller nästan iallafall. Man var tvungen att ha minst 30 p på sista delen, vilket jag inte lyckades uppnå, men resterande är godkänt så jag behöver bara göra om del 3.

På grund av den långa natten sov jag till kl 11 idag och sitter fortfarande i pyjamas. Dagens planer lyder följande; kolla igenom alla missade föreläsningar i rockhistoria, baka kladdkaka och titta på veckans avsnitt av Borgias och Game of Thrones, som jag inte hunnit se än, innan kudden väntar. Vi har fullbokat i helgen så jag börjar jobbet redan 7:15 imorgon och på lördag. Gå och lägga sig tidigt, it is.

Run to the hills. Run for your life.

Jag tillhör kategorin svenskar som ännu inte blivit hälsofreak. Åtminstone inte på matfronten. Visserligen försöker jag tänka mer på vad jag äter och hålla mig så nyttig som möjligt anpassat efter vad jag tycker om och utan att ändra mina kostvanor alltför drastiskt (lite mer grönsaker, lite mindre av det andra och absolut inget slopande av kolhydrater), men jag drabbas inte av dåligt samvete om jag tryckt i mig en chipspåse, chokladkaka eller annat onyttigt vare sig det är vardag eller helg. Kan dock tillägga att det som längst kan ta nästan en vecka för mig att äta upp en hel chipspåse. Det beror givetvis på hur sugen jag är.

Att träning är bra både för fysiska och mentala hälsan vet ju alla om. Jag har återigen skaffat gymkort efter ett års uppehåll, vilket använts 1-2 ggr/veckan, och sedan ska vi inte glömma de dagliga långprommisarna med hund. Men nu när istiden är över och vädret visar sommarpotential känns gymmet inte särskilt lockande. Därför gav jag mig idag ut på årets första löparrunda.

Hur det gick? Förvånansvärt bra. Mullevoff fick följa med och löpträning blir för mig alltid så mycket roligare då. Efteråt följde en massa styrkeövningar med gummiband, så nu är jag helt mör i kroppen. Jag älskar seriöst att träna med gummiband, de måste vara bland de mest genialiska och givande uppfinningarna någonsin. Beach och festival 2013, här kommer jag.

Vad jag dock konstaterat behöver är ett par nya ordentliga löparskor. De jag har nu är för det första fruktansvärt fula och för det andra får jag skitont i fötterna av dem. Nya träningskläder i allmänhet skulle faktiskt inte skada. Nu vet jag vad jag ska spendera första lönen på.

You know a route to the horizon. You laugh light to the world.

Antagningsdagen i Ljungskile går inte att beskriva som annat än mycket givande. Jag kan med full ärlighet säga att jag redan fått ett jättebra intryck av skolan i fråga; trevliga lärare och ännu trevligare elever som var hur hjälpsamma som helst, svarade på ens frågor och kunde sätta sig ner och prata med en bara sådär. Vi gjorde skrivtest för att testa vår kreativitet och hantering av deadlines, blev intervjuade och tillsist ett kunskapstest främst innehållande allmänbildningsfrågor. 80-100 sökande ska plockas ut till endast 18 platser och lärarna utgår ifrån testresultaten och intervjuerna, så ärligt talat vet jag inte om jag vinner något på tidigare erfarenhet när det gäller chansen att komma in. Redan nästa vecka får vi veta.

Köra bil i 3,5 h tur & retur gick ovanligt bra, bortsett från att jag på hemvägen missade utfarten till E6:an och hamnade helfel. Men det löste sig som alltid tillslut. Jag kom hem i en hel bit, sov som en gud under natten och klev upp astidigt på morgonen och åkte till jobbet.

Nu ska jag gå en promenix med voff och sedan ta mig fan börja med hemtentahelvetet. Jag vill inte, men måste.

Walpurgisnacht.

Hej alla glada & icke glada!

Hur ser eder valborgsmässoafton ut? Själv stannar jag hemma med familjen och farmor på besök, dricker öl och ser film. Jobbat idag och igår och är nu ledig i två dar. Och på tal om jobbet så har jag fått mitt schema för maj månad, så nu kan jag äntligen planera min fritid lite lättare. Inte för att jag har mycket fritid, när jag inte jobbar måste jag plugga, så på så sätt är jag aldrig riktigt ledig. Arbetstiderna går dock knappast att klaga över, 8-14:30 i princip varenda dag och ledig söndag-måndag.

Imorgon är det Godegårds marknad i vanlig ordning. Tänkte strosa runt 1-2 h innan jag sätter mig i bilen och kör de ca 30 milen till Ljungskile Folkhögskola norr om Göteborg. Eftersom jag måste vara på plats redan kl 9 på morgonen på torsdag för antagningsdagen har jag bokat rum på deras vandrarhem natten 1-2/5. Underlättar som fan, inte minst med tanke på hur långt det är dit härifrån.

Som ni säkert förstår kommer uppdateringen bli låg. Jag kommer hem sent på torsdag kväll och jobbar fredag. Och i helgen ska jag försöka ta tag i massa saker i studieväg. Så mycket jag missat, så mycket att ta igen.