Pure awesomeness.

Jag och moderskapet - familjens bokmalar - var på kundkväll på Bokia igår. 20% rea på allt i butiken samt godsaker a lá ost & kex och vin som personalen bjöd på. Jag som redan håller på att drunkna i olästa böcker kunde inte låta bli att ta tillfället i akt och bli 421 riksdaler fattigare men tre awesome böcker rikare.

Winter Wonderland.

I förrgår gnällde jag över regnet och ville att vintern skulle komma. De högre makterna tycks ha hört min vädjan, det första jag såg när jag drog upp rullgardinen i morse var den efterlängtade snön. Älskar't.

Designfunderingar.

Jag börjar tröttna på den trista vita headern jag har nu. Den beskriver mig kanske som person men är totalt okreativ och egentligen bara något jag slängde ihop i snabb hastighet i brist på bättre idéer. Jag vill byta ut den till något roligare. Eftersom julen närmar sig kanske en juldesign vore nice? Eller ska jag köra på spåret jag sett många andra bloggare göra och fixa ihop ett kollage med bilder som representerar mig på olika sätt? Samtidigt vill jag vara egen och inte minst intressant. Tanken är att min blogg ska se lockande ut att läsa vid första anblicken. Nu suktar jag visserligen inte efter popularitet och högt läsarantal, det har jag aldrig gjort, men ni hajar vad jag menar va? Blogginnehållet är givetvis allra viktigast, men jag tror även looken har betydelse i människors vilja att återvända hit eller inte. Eller har jag fått allt om bakfoten?

Kamelot 23.11.12 @ Trädgårn, Göteborg.

När Roy Khan förlorade kontrollen över sin psykiska hälsa och lämnade Kamelot i fjol hade jag svårt att tro att bandet skulle hitta en värdig ersättare som nådde upp till norrmannens standard. Jag har visserligen inte sett dem live tidigare, så jag borde förbjudas från att göra jämförelser på den fronten, men i studio är en annan sak. Senaste albumet Silverthorn är i mina öron det bästa släppet bandet genomfört hittills. Khans svenske ersättare Tommy Karevik bemästrar samma röstkapacitet och låter emellanåt som en klon av sin föregångare, vilket inte är ett dåligt tecken. Tvärtom.

Liveupplevelsen är en helt annan, ännu bättre historia. Bortsett från att vi stod frontrow där ljudet egentligen är som sämst och publiktrycket obligatoriskt i ryggen var detta bland de bästa gig jag någonsin sett. Killarna kan sin sak, jag rös av välbehag samtliga 90 minuter igenom när de med spektakulär karisma levererade musikalisk genialitet och briljans unik för dem. Tommy Karevik, växlandes allvarligt respektive känslosamt ansiktsuttryck, passar in i bandet som fisken i vattnet, likaså gästsångerskan Elize Ryd, som likt en ängel från ovan skickligt fyllde i de kvinnliga harmonierna.

Något jag dock måste erkänna förvånade mig var att setlistan inte alls bestod av mycket nytt material. Singeln Sacrimony (Angel of Afterlife) var förstås självklar, men jag hade gärna hört fler än bara fyra låtar från Silverthorn. O andra sidan rev de av flertalet av mina gamla favoriter a lá Rule the World, The Great Pandemonium, Season's End, till min stora överraskning, och avslutande March of Mephisto. Tillsammans med en handfull andra klassiker talade kvalitén för sig självt. Men det där bassolot som inledning på extranumrena hade de gärna kunnat skippa.

Setlista
1. Intro
2. Rule the World
3. Ghost Opera
4. The Great Pandemonium
5. Veritas
6. Center of the Universe
7. The Human Stain
8. Song for Jolee
9. Trumsolo
10. When the Lights are Down
11. Sacrimony (Angel of Afterlife)
12. Season's End
13. Keyboardsolo / Pirates of the Caribbean Theme
14. Forever
15. Bassolo
16. Karma
17. Torn
18. March of Mephisto
19. Continuum (outro)

A call to repent 'til the visions still stand in silence.

Förutom magproblem från helvetet orsakade av kombinationen stark köttfärssås och för mycket kaffe på en gång (mest det sistnämnda) har jag haft en väldigt trevlig helg innehållande NW-dokumentär, grym konsert, julmarknad, supergod äppelkaka, filmtittande, ta igen-prat och mobilnörderi. Dagarna gick alldeles för fort och innan någon av oss visste ordet av återgick livet till den gamla trista verkligheten samma sekund vi kramades adjö på tågstationen. Det är lika jävligt varenda gång men samtidigt fruktansvärt skönt att komma hem till sin egen fristad, sin egen säng och sin egen katt att gosa med. Sissi hade saknat mig minst lika mycket som jag saknat henne. Hon har inte lämnat mitt rum på hela natten och morgonen.

Vädergudarna jävlas med regn hela dagen - vart fan är vintern? - så jag ska fördriva tiden åt att noggrannt titta igenom alla bilderna från konserten. Jag lämnade kompaktkameran hemma och fotade istället med iphonen, och av bilderna jag lagt upp på instagram att döma borde övriga icke-suddiga foton vara av samma kvalité.

Leaving you now with a heart black as cardinal sin.

Resfebern slog ner som en bomb igår och orsakade massförstörelse i hjärnkontoret. Nu är allt uppstädat och återställt i vanlig ordning och jag har kunnat koncentrera mig på att packa utan större bekymmer. Imorgon förmiddag bär det av till västkustliga breddgrader, till Nol och Göteborg, där jag tänker befinna mig fram till söndag någonting. Bloggen kommer med andra ord sannolikt ligga nere fram tills nästa vecka. Men var inte ledsna för det, jag ska försöka instagramma som fan, inom den mån att jag förblir social mot min gode vän Jeanette som jag inte sett sedan NW i våras. Alla gånger vi träffats hittills har varit på grund av konserter, och den här gången är det Kamelot som står på schemat. Som jag har längtat.

Bilden är en direktlänk till min instagram, för er som inte har appen eller smartphone. Andra alternativet är ikonen under "Följ med Bloglovin" till höger i sidomenyn.

Deck the halls with boughs of holly, fa la la lala la la la la!

Inte den bästa versionen som nått mina öron, men erkänn att den är rätt skön ändå?

Baptised with a perfect name ...

Min kusin Sandras son Loke döptes idag. Mycket trevlig tillställning med släkten, prat och jättegod om än jävligt söt tårta som gav mig magknip. Nu är vi hemma igen och jag har kastat av mig "finkläderna" till förmån för mjukisbyxor, det enda bekväma som finns under lingonveckor, lyssnar på julmusik och äter clementiner.

Langar bilden på min outfit jag lyckades föreviga innan vi åkte. Farmor tyckte jag såg ut som Morticia Addams eller liknande. Vet inte riktigt om jag håller med, men alltid kul att få höra något sådant.

Topp - Odium Clothing. 

Transparent spetskjol - GinaTricot.

Moments in time seems to be so long in my old mind ...

The mills grind slow in a riverbed ghost town.

Ojojoj, vilken skandal. Jag har inte uppdaterat ordentligt på fem dagar (om man nu räknar bort inlägget under). Katastrof. Eller skämt åsido. Men eftersom jag inte har något liv är inspirationen inget att hurra över och följaktligen kommer inläggsintervallen bli ungefär såhär stora framöver. Hur länge det kommer råda är en annan sak.

Igår lät jag den typiskt tjejiga delen av mig löpa amok och låta göra en ansiktsmakeover. Icke-dramatiskt uttryckt, jag har besökt hudterapeuten och skämt bort mig själv med ansiktsbehandling samt färgat ögonbrynen och fransarna. Farväl zombiefierad mongolid och tjenare ny och fräsch människa.

Vet ni vad som mer är roligt? Jag är bjuden på julbord med jobbet. Motala Tidning alltså. Fast roligt är nog inte rätt ord, förvånande vore mer passande. Förvånade och skitläskigt. Jag hänger liksom aldrig på redaktionen, jag har noll koll på allas namn och ännu mindre vem som gör vad. Men jag överväger att tacka ja. Det kommer bli kul, det kommer bli kul, sluta vara så nervös. Såja, andas andas. Puh.

Nu är planen att krypa ner i lodiskläderna, eller något ännu skönare, pyjamasen, och sjunka ner i soffan framför en film alternativt med en bok.

Imaginaerum The Score.

 Rysningar igenom hela kroppen.

November dressed in May on your face.

Det här med långa intervall mellan inläggen tycks ha blivit min grej. Raka motsatsen till mina första år som bloggare, då jag plågades av tvångstanken att uppdatera varje dag om samvetet inte skulle få lida. Resulterade i många tråkiga och onödiga inlägg då. Saknar det inte alls. Det är mycket roligare att blogga på grund av faktisk inspiration än skyldighet.

Men frågan ni vill ha svar på är väl vad jag har gjort på sistone?

Ätit, sovit, skrivit ny krönika, konstaterat att mina kunskaper i engelska försämrats, lagat köttfärslimpa för första gången i mitt liv, fått panik över resan till Götet, grubblat, tjurat, skrattat, pratat för mig själv, bokat tid för ansiktsbehandling, varit på Bokens Dag, insett mitt behov av ny garderob, legat på gränsen till förkylning, blivit beroende av mannagrynsgröt, skärmshoppat, mediterat.

Vardagsrutiner och dess obligatoriska i-landsproblem. Aha.

Ikväll ska jag på föreläsning om Aspergers. Mot min vilja. Mamma har tvingat med mig. Hon har anmält oss mest för sin egen skull, för att hon ska lära sig mer om diagnosen, men oxå min. All Asperger är väldigt olika, inga av oss diagnostiserade har precis likadan kan jag ta och påpeka för alla. Jag har fullt hå med att förstå min egen, att höra någon annan stå och babbla om hur diagnosen ser ut för henne intresserar mig föga. Dessutom är risken stor att gamla sår rivs upp. Vad jag syftar på då orkar jag inte förklara.

Fast vid närmare eftertanke, varenda gång jag varit såhär negativt inställd till någonting har det hela alltid slutat precis tvärtom. Jag ska tänka positivt, det kanske blir bra trots allt. Kanske.

Release me from this hell, let me forget.

Fyller ut skrivtorkan med nyupptäckt musik.

Soffläge.

Rubriken talar för sig självt, jag har en chillardag idag. Sådant får man unna sig när man är ensam hemma en lördag. Har bakat chokladbollar, tänt några ljus och varvar två böcker med The Borgias.

Keep calm and use the Force.

Min bakgrundsbild på telefonen och ny livsfilosofi. Typ.

Godmorgon!

Det är stört vad mycket en finne kan göra med ens självförtroende. Jag har fått en stor jävel under ögat som gjort att huden runt om svullnat upp och begränsar mitt synfält en smula. Det ser ut som en halv blåtira som övergått från blå till röd och börjar tona av. Och på tal om ögon så måste jag fixa starkare kontaktlinser, har generellt märkt en försämring i min syn de senaste månaderna. Dock vetefan om jag har råd med nya linser och årlig synundersökning just nu. Fan, varför måste det vara så satans dyrt att ha dålig syn?

Sov till 9.30 idag, vilket måste vara vardagsrekord. Jag måste varit helt slut efter igår. Ska gå en promenad med Mullevoff och sedan städa mitt rum grundligt, det ser ut som fan här. Dammet får bokhyllan att snarare se grå än svart ut och sängkläderna luktar mer hund än människa.